Den första utfrågningen i det finska parlamentet hölls i mitten av oktober och då deklarerade utrikesminister Timo Soini från Sannfinländarna att han är emot abort. Miina Keski-Petäjä forskar om aborter vid Helsingfors universitet och är kritisk till förslaget om att vårdpersonal ska kunna avstå från att utföra utföra aborter.

–  Det är oroande om patienter riskerar att möta vårdpersonal som inte accepterar deras beslut. Det kan göra en redan svår situation ännu tyngre, säger hon.

Hon tror också att förslaget om samvetsfrihet för vårdpersonal riskerar att skapa ojämlikheter i vården.

– Om det går igenom kan det ge problem i konservativa regioner på landsbygden, där det är långt till närmaste sjukhus, säger hon.

Hennes farhågor bekräftas av den norska läkaren Johanne Sundby. I Norge är det läkare som utför aborter och de har rätt att vägra. Det kan skapa problem på mindre orter där det bara finns ett fåtal läkare och barnmorskor, menar Johanne Sundby. Enligt lagen måste alla kliniker kunna erbjuda den vård som patienterna har rätt till, både själva aborten och eftervården, men det kan vara en utmaning på vissa små orter, enligt Johanne Sundby.

Brett stöd för aborträtt får motståndare att leta nya sätt att påverka

I dagsläget gäller samvetsklausulen i den norska abortlagen just själva utförandet av aborter, men det finns de som tycker att det ska vidgas så att den omfattar fler yrkesgrupper och nya arbetsuppgifter. Det finns till exempel allmänläkare som vill slippa att hänvisa patienter vidare till ställen där de kan få hjälp med abort.

– Jag tycker att alla läkare borde vara skyldiga att ge den vård som patienterna har rätt till. Patienter ska inte riskera att träffa vårdpersonal som skuldbelägger dem, säger Johanne Sundby.

I Sverige kan vårdpersonal inte vägra att utföra aborter men precis som i Finland är frågan högaktuell. Två barnmorskor har stämt sina respektive arbetsgivare efter att de nekats anställning på grund av att de inte vill utföra aborter. Den första domen väntas falla i november. Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola, uppfattar inriktningen på samvetsfrihet som ett medvetet strategiskt drag från abortmotståndare i Sverige.

– Det finns ett brett stöd för aborträtten. Det går inte att vinna mark genom att säga att man är emot abort så de riktar de in sig på detta i stället. Det är den här formen abortmotståndet tar just nu, säger hon.

Abort inte en fråga om moral

Lagarna som reglerar aborträtten ser olika ut i de nordiska länderna. I Sverige, Danmark, Norge och på Grönland fattar den gravida själv beslut om abort upp till vecka 18 respektive 12. På Färöarna, Åland, Island och i Finland har lagstiftarna satt upp vissa medicinska eller sociala kriterier som måste uppfyllas för att en abort ska tillåtas. Det är dock svårt att säga vilken betydelse dessa krav har i praktiken.  I Finland godkänns alla ansökningar upp till vecka 12, men bara det faktum att det formellt görs en prövning får ändå betydelse, menar Lena Lennerhed.

– Även om praxis ger alla rätt upp till vecka 12 så är det ju någon annan som ska ge sitt godkännande. Det signalerar tydligt att det inte är den gravidas eget val, säger hon.

I en nordisk kontext har abortmotståndet historiskt varit särskilt starkt i Norge och så är det fortfarande, tror Johanne Sundby. Idag finns ett brett norskt stöd för den gravidas rätt att fatta beslut om abort upp till vecka 12 men försök att förlänga det till vecka 16 har misslyckats.

– Det förs en offentlig diskussion om att abort ska göras svårt. Det ser jag som ett steg tillbaka. Abort framställs som en moralisk fråga för den gravida snarare än som den rättighet det faktiskt är enligt lagen, säger hon.

Även i andra nordiska länder hörs med jämna mellanrum debattörer som på olika sätt ifrågasätter aborträtten. På Grönland är antalet oönskade graviditeter högt jämfört med i de övriga nordiska länderna och just nu förs en debatt i medierna där vissa tycker att den som gör en abort själv borde stå för en del av kostnaden. Johanne Sundby är mycket kritisk till den typen av förslag.

– Det avvisar jag totalt. Det skulle öppna upp för en oreglerad marknad med billiga, farliga aborter som vi ser i fattiga länder, säger hon.

Inte ovanligt att abortmotstånd växer i lågkonjunktur

Tillbaka till Finland och debatten om samvetsfrihet för vårdpersonal. Miina Keski-Petäjä tror inte att det finska medborgarinitiativet kommer att gå igenom i parlamentet, men hon befarar att debatten kring förslaget det ska bidra till ett ökat abortmotstånd hos vissa.

– Det skulle inte vara första gången i historien som abortmotståndet växer parallellt med konservativa idéer och ekonomisk lågkonjunktur. Konservativa, rasistiska och sexistiska idéer uttrycks allt mer öppet i Finland just nu. Det riktas mot asylsökande, sexuella minoriteter och kvinnor, säger hon. Sannfinländarnas framsteg har bidragit till att normalisera den typen av attityder och argument, menar Miina Keski-Petäjä.

– Frågan är vad de andra partierna kommer göra. Jag undrar om de kommer att stå upp starkt för de mänskliga rättigheterna eller om de är för rädda att kanske förlora väljare till Sannfinländarna.

Olika lagar i de nordiska länderna

• I Norge och Danmark gäller fri abort till 12:e veckan. Graviditeten kan avbrytas senare om det finns medicinska eller sociala skäl.
• I Finland går det att avbryta en graviditet utifrån vissa, brett satta, kriterier till och med vecka 12. Om det finns synnerliga skäl går det att avbryta en graviditet upp till vecka 20 och om det finns fosterskador upp till vecka 24.
• Sverige har fri abort till vecka 18 och på Island kan en graviditet avbrytas till och med vecka 16 och senare om graviditeten utgör ett hot mot den gravidas hälsa.
• I Norge och Danmark kan vårdpersonal vägra utföra abort genom att åberopa samvetsklausuler, även i Sverige och Finland är frågan om samvetsklausuler på tapeten.