Skip to main content sv

”Det är väl belagt att vi gör skillnad på barnen”

Flickor och pojkar behandlas fortfarande olika och den politiska viljan är avgörande för att nå förändring. Det sa forskaren Mia Heikkilä under ett seminarium på Nordiskt Forum om jämställdhetsarbetet i nordiska skolor och förskolor.


Foto seminariumet Duktiga flickor kostar inte. Foto: Charlie Olofsson
 Foto seminariumet Duktiga flickor kostar inte. Foto: Charlie Olofsson

Forskaren Mia Heikkilä berättade om resultaten i rapporten Hållbart jämställdhetsarbete i förskolan och skolan i Norden. Rapporten visar att styrdokumenten för skolan är avgörande för om jämställdhetsarbetet ska nå framgång. Det är viktigt att skollagarna och läroplanerna ger tyngd år arbetet, menar Mia Heikkilä. På Island pågår ett arbete med att formulera nya styrdokument för skolan och liknande satsningar skulle behövas i Finland och i Danmark, menar hon.

Konsulten Cecilie Nørgaard jobbar med frågor som rör kön och utbildning och hon tycker att i synnerhet Danmark har hamnat på efterkälken i relation till andra nordiska länder.
– Vi har mycket att lära oss, särskilt i arbetet mot könsstereotyper. I Danmark är det helt legitimt att ha uppfattningen att kvinnor är på ett sätt och män på ett annat, sa hon.
Hon tror att det är viktigt att lyfta statusen för jämställdhetsarbetet och genusforskningen.
– Som det är nu ses det inte som ett kunskapsområde utan som ett fält för tyckanden.

Mia Heikkiläs studie visar att jämställdhetsarbetet ser olika ut i de nordiska länderna. I sin rapport berättar hon om flera lärande exempel, men det finns också luckor.
– Studien visar att i princip ingen jobbar intersektionellt. Det är en stor brist, säger hon.
Genuspedagogen Lisa Andersson Tegnér efterlyste också mer normkritik i skolan. I stället för att uppmuntra till tolerans bör pedagoger hjälpa barn att ifrågasätta det som uppfattas som normalt, menar hon.
– Toleranspedagogik blir lätt att hänga reflexväst på vissa elever. Till exempel på Oskar, som har börjat på dans, förklarade hon under seminariet.
Det första steget i ett normkritiskt arbete är enligt henne att uppmärksamma hur man själv, som pedagog, är med och skapar normer.
– Vi måste våga se oss själva och prata om det vi ser, även om det kan kännas svårt. Det är väl belagt att vi gör skillnad på barnen och det är dags att ta ansvar.

Updaterad 26 september 2020