– Det är intressant att se på hur vi konstruerar tankar om självständighet, beroende på vem vi pratar med. Ingen gör allt själv! Om jag, som är forskare på universitet, skulle köpa in hjälp i hemmet, skulle det ses som ett tecken på styrka och självständighet. När personer med intellektuella funktionsnedsättningar får liknande assistans, ses de som beroende och osjälvständiga.

Kristín Björnsdóttir forskar om maskulinitet och intellektuella funktionsnedsättningar på Islands universitet. Hon var en av dem som presenterade sin forskning under sessionen ”Men & Ability” på den stora nordiska maskulinitetskonferensen som hölls i Reykjavik förra veckan.

Kristín Björnsdóttir har intervjuat 12 isländska män i åldrarna 26-46 år.  Av dem var det bara en del som hade flyttat hemifrån. Andra bodde på gruppboenden eller hade andra typer av assistans från samhället.

– När jag växte upp var de flesta personer med intellektuella funktionsnedsättningar institutionaliserade på Island. Idag finns det en ny generation vuxna personer med intellektuella funktionsnedsättningar som inte är instängda på det viset, sa Kristín Björnsdóttir.

Männen blev mot sin vilja ändå utsatta för olika begränsningar i sina liv. De fick inte välja vad de skulle äta, var de skulle bo, när de kunde ha gäster över och så vidare. Två av dem hade dessutom blivit tvångssteriliserade.

– De pratade mycket om att det var viktigt att få välja själv, men deras omgivning tog ifrån dem alla typer av beslutsfattande.

Männen uppfattade också att omgivningen såg på dem som avmaskuliniserade på grund av deras funktionsnedsättningar. Det handlade bland annat om en bild av ”svaghet” samt att de både tolkades som asexuella och hypersexuella.

– Det konstrueras också en föreställning om att det är en självklarhet för personer med funktionsnedsättningar att de är heterosexuella. Bara två av männen förstod att det var en möjlighet att vara något annat.

Som en del av sitt maskulinitetsskapande använde en del av dem sexism.

– Eftersom inte omvärlden ser dem som ”riktiga män”, anammar vissa av dem stereotypa könsroller och en sexistisk diskurs.

Utbildningen för personer med intellektuella funktionsnedsättningar på Island är också organiserad väldigt sexistiskt. Klasserna är ofta uppdelade efter kön. Kvinnor blir erbjudna ”skönhetskurser” och männen blir erbjudna att lära sig mer om sport eller att lära sig köra bil.

– Det finns en stereotyp bild av att personer med intellektuella funktionsnedsättningar är ”de eviga barnen”. Funktionsnedsättning ses som den primära identiteten – inte kön. Genom att gå in i väldigt traditionella maskulinitetsroller kan män med intellektuella funktionsnedsättningar göra uppror mot det och ta sig in i vuxenvärlden.