Bakgrunden till Norges framgångar är en långsiktig och ambitiös politisk satsning, på både nationell, regional och lokal nivå. År 1997 kom den första nationella handlingsplanen på området som sedan följts upp. År 1998 ändrades lagen i Norge så att det blev tillåtet med positiv särbehandling av män i barnomsorgen. Detta gav arbetsgivare möjlighet att välja en man framför en kvinna om de två hade likvärdiga eller nästan likvärdiga meriter.

Under åren 2000-2010 utökades barnomsorgsverksamheten kraftigt i Norge och därmed antalet anställda. På länsnivå gjordes handlingsplaner för hur fler män skulle rekryteras och regionala konferenser om jämställdhet och män i barnomsorgen anordnades. Särskilda tävlingar utlystes, där verksamheter med 20 procent anställda män eller fler belönades. Det utsågs även särskilda ”demonstrasjonsbarnehager” som fick medel för att informera och vägleda andra i hur man lyckas rekrytera och behålla män.

Satsningen i Norge har också handlat om att få fler pojkar intresserade av yrket förskollärare. I många län har kommunerna möjlighet att bjuda in pojkar som går på högstadiet att arbeta i barnomsorgen. De så kallade ”lekeresurserna” får ersättning för sin insats. Tanken är att pojkarna ska få positiv erfarenheter av barnomsorgen och att detta i förlängningen ska bryta trenden med könsbundna yrkesval.

Ett mål med Norges arbete för fler män i barnomsorgen är att motverka könssegregation på arbetsmarknaden. En jämn könsbalans anses viktigt för både barnen, arbetsmiljön och jämställdheten. Men framförallt handlar satsningen om att förändra den traditionella synen på mannen och mansrollen. Att fler män arbetar i verksamheterna gör att det finns förebilder som visar att även män kan ge omsorg och vara omhändertagande.