Åsta Lovise Einstabland, projektledare och ledare för Senter for likestilling vid Universitetet i Agder, menar att frågan är särskilt aktuell just nu. Mer högerinriktad politik i kombination med finanskris påverkar utvecklingen i Norden.
– Det har blivit enklare att skära i den nordiska välfärdsmodellen, och jämställdhetsutvecklingen går hand i hand med den. I Norge blir förskoleplatserna färre och dyrare. Det här får konsekvenser för jämställdheten inom familjepolitiken. Trenden är den samma i hela Norden, säger hon.
Enligt Einstabland har de nordiska länderna, i högre grad än andra europeiska länder, hittills använt sig av lagstiftning för att skapa strukturella förändringar som främjar jämställdhet.
– EU har en mer individualistisk inriktning. Men det är stor skillnad mellan att jobba utifrån individen och från systemet. Är det individen eller systemet som ska säga att ett visst beteende är acceptabelt eller inte, att föra fram människans rättigheter?

På vilket sätt har de nordiska länderna fått anpassa sig till internationella beslut?
– Från att ha varit en förebild får Norden allt mer anpassa sig till europeiska och andra internationella direktiv, säger Knut Dørum, professor i historia vid samma universitet och projektledare tillsammans med Einstabland.
– Vilka konsekvenser det här får för Norden och de enskilda länderna, om jämställdhetsarbetet likriktas eller rent av stannar av, är svårt att säga. Allt som kommer från EU är inte av ondo. Norge har exempelvis infört strängare lagstiftning kring sexuella trakasserier som en följd av EU-direktiv. Det som oroar oss är bristen på uppföljning och fokus på välfärdsmodellen. Strängare lagar är en bra signal men hur många våldtäktsmän blir dömda? Det krävs ett djupgående arbete för att skapa strukturer som främjar jämställdhet. Vi ser en risk för att EU stannar vid de vackra orden, fortsätter han.

Vad kan de nordiska länderna lära sig av varandra på det här området?
– Vi har en liknande historia, lagstiftning och välfärdsmodell även om Danmark delvis fört en annorlunda politik. De nordiska ministrarna träffas regelbundet. Det finns ett samförstånd om jämställdhet som värdegrund liksom att prioritera det praktiska arbetet. Det här är viktigt, svarar Einstabland. Dørum tillägger att EU, i jämförelse, är väldigt byråkratiskt.
– Risken finns att det blir en ”allas ansvar-ingens ansvar”-fråga.

Vad har ni för mål med projektet?

– Målet är att undersöka spänningen mellan den nordiska och europeiska/internationella jämställdhetspolitiken: Vad får vi och vad tappar vi genom att tillhöra en internationell gemenskap? Och vi vill nå ut med våra resultat. Arendalsuken, den norska motsvarigheten till Almedalsveckan, hålls den 15 till 20 augusti i år. Den 16:e är vi där för att träffa toppolitikerna. Förhoppningen är att ordna en nordisk konferens i juni 2017 och ge ut en bok mot slutet av året eller i början av 2018, svarar Einstabland.
Enligt Dørum har de lyckats engagera några av de allra bästa inom området.
– Vi tror på projektet. Det har utvecklingspotential och det vore klokt att i förlängningen inkludera universitet även utanför Norden.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.