Bakom rapporten ”Sexism på köpet – lagstiftning, praxis och förslag till åtgärder mot könsdiskriminerande reklam i Norden” står initiativet Reklamera. Sveriges Kvinnolobby har tillsammans med samarbetsorganisationer i Norge och Danmark samlat in fakta kring lagarna, hur de tillämpas och fungerar. Enligt Stéphanie Thögersen, programansvarig på Sveriges Kvinnolobby, är frågan om könsdiskriminerande reklam högaktuell. I takt med att reklamytorna blivit fler får den sexistiska reklamen ökat utrymme i det offentliga rummet, och blir normaliserad.

– Vi hoppas att vår rapport ska leda till åtgärder. Att de nordiska länderna förbättrar sina lagstiftningar. I kartläggningen finns rekommendationer för varje land.

Hur ser utbudet ut när det gäller könsdiskriminerande reklam i Norden?
– Danmark sticker ut. Den reklam som anmäls i Danmark är så sexistisk att den inte skulle förekomma i Sverige. Tyvärr ska det väldigt mycket till innan en reklam fälls i Danmark, deras konsumentombudsman låter det mesta passera. Vi hade exempelvis ett fall där ett företag körde samma reklam i Malmö och Köpenhamn. Den blev fälld i Sverige, men friades i Danmark.

Hur ser de nordiska lagarna mot könsdiskriminerande reklam ut?
– Alla nordiska länder har lagar utom Sverige. På Island regleras könsdiskriminerande reklam i jämställdhetslagen, i de andra länderna ligger frågan i konsumentlagen. Det innebär att konsumentombudsmännen är ansvariga för att lagen följs. Vi ser dock att frågan är lågt prioriterad hos dessa myndigheter. Uppföljningen fungerar bäst på Island, där ansvaret ligger hos Jämställdhetscentret – en myndighet som kan frågorna. Deras lag fungerar så att företag, som inte självmant tar ner reklamen, kan straffas med böter. Inget företag har hittills fått böter, men det verkar som att lagen fungerar avskräckande.

Vad händer med anmälningarna i Sverige när det inte finns någon lag?
– I dag finns Reklamombudsmannen som är en stiftelse. De fungerar som branschens eget självsaneringsorgan. Anmälningarna skickas dit, men själva förfarandet är tandlöst. Reklamombudsmannen utdelar inga straff så som böter eller krav på att företag ska dra tillbaka sexistisk reklam. Det innebär i praktiken att företag som blir fällda, kan återkomma med en lika sexistisk reklam igen.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra på detta område?
– Vår slutsats är att det både behövs lag mot könsdiskriminerande reklam, tillsyn och ett engagemang från allmänheten att det ska fungera. I Sverige finns ett stort intresse bland medborgarna att anmäla sexistisk reklam, men här behöver vi en lag för att det faktiskt ska få konsekvenser. I Norge, Finland och Danmark finns lagar, men problemet där är att väldigt få känner till lagstiftningen och anmäler. Där behövs informationsinsatser. Det viktigaste är att frågan prioriteras politiskt och att det blir tydligt att sexistisk reklam inte är förenligt med ett jämställt samhälle.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk jämställdhetsfond