Normbrytande funktion medför ofta extra stort beroende av omgivningen och det är vanligt att våldsutsatta står i beroendeförhållande till förövaren. Dessutom brister ofta samhället i sitt bemötande på grund av okunskap eller fördomar. Polisen lyckas inte kommunicera med den döve kring det övergrepp som han utsatts för. Mannen som sökte skydd fick höra att män inte kan utsättas för våld.

Projektet ”Könsrelaterat våld och funktionshinder” fäster uppmärksamhet vid att risken för att utsättas för våld är större om en person har en normbrytande funktion. Under ledning av Nordens Välfärdscenter kartlägger experter från Sverige, Finland, Norge, Danmark, Island, Åland och Färöarna situationen i sina respektive länder. Resultatet blir en nordisk översikt över hur personer med normbrytande funktion synliggörs i politiska satsningar och i nationell lagstiftning mot könsrelaterat våld.

Ann Jönsson, sakkunnig vid svenska Socialstyrelsen och Sveriges representant i expertgruppen, tror på nordiskt samarbete.

– Vi kan lära oss av varandra. Vi har liknande välfärdssystem, historia, rättigheter och syn på frågan. Personer med funktionsnedsättning lever mitt i våra samhällen och vi har starka handikapporganisationer som bevakar frågan.

80 procent av kvinnorna utsatta

En studie beställd av Europaparlamentet 2004 visar att 80 procent av kvinnor med normbrytande funktion har utsatts för våld. Det saknas omfattande studier om våld mot män och barn, men indikationer visar på ökad risk också i dessa grupper.

– Om vi inte särskiljer kvinnor, män, flickor och pojkar förblir en del av våldet osynligt, säger Jönsson.

År 2011 skrev hon Socialstyrelsens utbildningsmaterial Sällan sedda som handlar om förebyggande åtgärder mot våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Våld i nära relationer handlar ofta om ens partner och hemmiljö. En person med normbrytande funktion har ofta en vidare krets som hen är beroende av. De riskfyllda miljöerna är delvis andra och utvidgade till samhällets egna institutioner som boenden, färd- och servicetjänster.

– Det viktigaste med Sällan sedda var att perspektivet, funktionsnedsättning och dess eventuella konsekvenser, införlivades i vårt övriga arbete. Det blev ett viktigt perspektiv bland andra, säger Jönsson.

Diskriminering påverkar självbilden

I oktober publicerades EU-rapporten Access to victims support for women with disabilities där fyra europeiska länder, inklusive Island, ingick. Samtliga kvinnor som intervjuades uppgav att de upplevt någon typ av våld relaterat till normbrytande funktion. En av forskarna bakom rapporten, Hrafnhildur S. Gunnarsdóttir vid Islands universitet, betonar att man måste beakta diskrimineringen och marginaliseringen i samhället för att förstå våldet.

– Kvinnors underordnade roll, maktlösheten i vardagliga frågor och den ständiga utsattheten för trakasserier och objektifiering bidrar till en självbild där många inte ens själva kan identifiera att det de utsätts för är våld. För att förebygga våldet behöver vi höja statusen för kvinnor med funktionsnedsättning i samhället överlag.

Institutioner mest riskfyllda

Maria Montefusco, projektledare vid Nordens Välfärdscenter och sekreterare för Rådet för nordiskt samarbete om funktionshinder, ser en viktig skillnad mellan de nordiska länderna och andra europeiska länder.

– Vi har inte lika stora institutioner längre, vilket är den typ av miljö som utpekas som mest riskfylld. De nordiska studierna visar att våld förekommer i högre utsträckning i segregerade boendeformer.

Gunnarsdóttir håller med: boenden och institutioner bidrar till isolering vilket gör det svårt för exempelvis kvinnor att söka hjälp.

– Stödet från närmiljön är viktigt för att få styrkan att söka hjälp. Isoleringen hindrar en från att skapa egna nätverk.