– De flesta studierna om våld på nätet handlar om själva våldet men det vi gör är annorlunda. Vi vill se hur polisen och rättsväsendet möter kvinnor som anmäler de här brotten, säger Brynhildur Heiðar- og Ómarsdóttir.
Hon är verkställande chef på organisationen Kvenréttindafélag Íslands, som driver det nystartade projektet i samarbete med danska Kvinderådet och norska KUN – senter for kunnskap og likestilling.

Vad är målet med projektet? – Utifrån intervjuerna med kvinnor som har utsatts vill vi ta fram riktlinjer för polisen och de nordiska regeringarna. Den tekniska utvecklingen har skett snabbt och som samhällen håller vi fortfarande på att försöka förstå hur vi ska leva med den här nya teknologin. Bland ungdomar är det till exempel vanligt att skicka nakenbilder av sig själv till andra. Det är någonting som många gör och det är helt okej. Det är okej att dela bilder med sina kära. Problemet uppstår när de delas vidare utan samtycke. Rättsväsendet måste kunna hantera när det spårar ur.

Vilka möjligheter finns det att få upprättelse för våld på nätet?
– Många som utsätts vet inte hur de ska gå till väga. Ofta vet inte ens polisen det, för det kan vara oklart om det verkligen har begåtts ett brott. Stalkning på internet är till exempel inte olagligt på Island. Det är alltså tillåtet att skicka 500 meddelanden till någon så länge de inte innehåller tydliga hot.
– Här på Island presenterades nyligen ett lagförslag som ska förbjuda det som slarvigt brukar kallas ”hämndporr”, alltså när någon sprider bilder eller filmer på någon annan utan samtycke. Det är det första lagförslaget i Norden som direkt angriper våldet på internet. Tyvärr är lagen dålig, men det betyder mycket att politikerna uppmärksammar frågan.

Varför tycker ni att lagen är dålig?
– Det är missvisande att brotten tas upp inom lagen mot pornografi. De borde ligga inom lagen mot sexuella trakasserier för det är så vi måste förstå det här. Förhoppningsvis kommer lagen att arbetas om utifrån synpunkterna som kommit in. I andra nordiska länder har den här typen av rättsfall ibland drivits som kränkningar av privatlivet, men det är inte heller rätt. Det här är sexuellt våld och det är viktigt att vi hanterar det så.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra? 
– Vi är alla precis i starten och jag hoppas att vi ska kunna utbyta erfarenheter och metoder. Här på Island sneglar vi i dagsläget snarare västerut, mot USA. Det är där de flesta studierna görs. De nordiska länderna är teknologiskt avancerade och det finns en feministisk strävan. Vi borde leda den här utvecklingen, inte följa i fotspåren efter våra amerikanska kollegor.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.