Skip to main content sv

Fortsatt skev könsbalans i nordiska nyhetsmedier

De nordiska länderna har kommit långt när det gäller prioriteringar och lagstiftning på jämställdhetsområdet. Men det återspeglas inte när det gäller könsbalansen i nyhetsmedierna. Det visar den färska rapporten ”Women and men in the news”.
Vi ställde några frågor till Heidi Haggrén, ministerrådets projektledare, om rapportens resultat.


Vilka är de största bristerna på jämställdhetsområdet inom media i Norden? – Länderna skiljer sig åt, men rapporten visar att män fortfarande syns mer i medier än kvinnor i all anordiska länder och att utvecklingen under senaste årtionden har varit långsam eller stillastående. Könsstereotyper i nyheterna är också vanligt förekommande. En ojämn könsrepresentation i medierna är ett jämställdhets- och demokratiproblem, kunskapen om könsperspektivet borde vara bättre i mediebranschen.

Heidi Haggrén, rapportens projektledare

– Nya digitala medier en stor utmaning för alla nordiska länder – hur kan man främja jämställdhet och hindra kränkningar? Den tekniska utvecklingen för med sig många möjligheter för ökad jämställdhet, men samtidigt har den öppnat nya kanaler för att uttrycka hat och kränkningar. Det är något som de nordiska jämställdhetsministrarna vill titta vidare på, tidigare i somras släpptes exempelvis rapporten ”Hat och hot på nätet – en kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv”.

Vilka förändringar krävs?
– Det behövs en vilja för att lyfta fram frågan om jämställdhet och ett aktivt arbete för att inkludera den i mediernas arbete. Det krävs aktiva satsningar, riktlinjer och uppföljning. Journalistutbildningen har en stor roll. Jämställdhetsfrågorna borde beaktas redan under utbildningen och ett jämställdhetsperspektiv bör inkluderas i utbildningen av alla blivande journalister, så att de får kunskap om och förståelse för jämställdhetsfrågor.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra?
– Vi kan lära från olika politiska eller andra åtgärdar man har vidtagit i andra länder. Vi har ju samma mål – ett jämställt samhälle – men vi har tagit litet olika vägar. Det är intressant att se hur historia har påverkat i varje land hur mediemiljön ser ut och hur man till exempel reglerar det.

Vilka lyckade exempel finns?
– Brist på kvinnliga experter är ett problem som kommer fram i rapporten. Enligt GMMP visar det sig att ungefär en femtedel av experterna som framträder i nyhetsmedier i Norden är kvinnor. Andelen kvinnliga experter är högst i Danmark, vilket troligen beror på att Danmark har haft en expertdatabas sedan 1997 som lyfter fram kvinnliga experter, vilket underlättar journalisternas arbete med att hitta kvinnliga experter.

– En del medieföretag har varit mer uppmärksamma och tagit tag i underrepresentationen. Den vanligaste åtgärden är att följa upp könsfördelning i nyheter, det vil säga räkna/mäta andel kvinnor och män. Därefter behövs det förstås aktiva åtgärder för att nå en jämn könsbalans. Ett exempel är svenska Västerbottens-Kuriren som har lyckats få en ganska jämn balans efter de började sträva efter 50/50 män och kvinnor. Också isländska RUV har lyckats att sätta igång en positiv förändring (sedan 2014) i könsmedvetenhet och könsfördelning i nyhetsinnehåll med book-keeping och en medveten strategi.

Rapporten Regulation of Gender – Discriminatory Advertising in the Nordic Countries som också presenterades nyligen visar att de nordiska länderna har valt olika vägar när det gäller reglering av könsdiskriminerande reklam.

– Resultaten i den här rapporten tyder på att attityderna gentemot könsdiskriminerande reklam i de nordiska länderna är strängast i Sverige. Generellt tillåter samtliga nordiska länder könsstereotyper i reklam under förutsättning att könsstereotyperna inte framställs på ett mycket vinklat eller förödmjukande sätt, säger rapportens projektledare Heidi Haggrén.

Sammanfattningsvis har Danmark, Norge, Finland och Island en reglering av könsdiskriminerande reklam – antingen genom en allmän klausul eller explicita förbud – i lagstiftningen – antingen marknadsföring/konsumentlagstiftning eller jämställdhetslagstiftningen. Sverige har för närvarande ingen specifik lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam, utan regleringen sker via ett självreglerande organ. Finland är det enda nordiska landet som både har lagstiftning (och en myndighet som granskar könsdiskriminerande reklam) och ett självreglerande organ.

– Rapporten pekar på att både lagstiftning och självreglering har både styrkor och svagheter. De självreglerande organen kan handlägga ett stort antal anmälningar. Lagstiftning är dock ett sätt att utöver suspension av reklam och även ge verkställande instanser möjlighet att ålägga straffavgifter och andra sanktioner, säger Heidi Haggrén.

Updaterad 16 januari 2020