– Vi har medvind i de här frågorna nu, säger Eira Andersson som just har beviljats medel för ett forskningsprojekt om jämställdheten i den nordiska gruvindustrin.
Högteknologins genombrott och jämställdhetsambitionerna inom branschen gör att arbetet i gruvan inte längre bara förknippas med smutsiga karlar i blåställ. Det är en stolt tradition av manlig gemenskap och mod som utmanas. 
– Vissa är inte beredda att släppa taget, men generellt finns ett stort intresse för jämställdhet inom branschen, säger Eira Andersson.
Hon forskar inom genus och teknik vid Luleå tekniska universitet och driver det tvååriga projektet Nordic mining and the search for women.

– Många gruvbolag vill gärna rekrytera kvinnor, men de vet inte riktigt hur.

Satsning på jämställdhet i nordisk gruvnäring unik

Genom Nordic mining and the search for women ska forskarna titta närmare på jämställdhetsambitionerna och jämställdhetsarbetet i den nordiska gruvbranschen. De ska kartlägga andelen kvinnor som arbetar i produktionen och undersöka branschens jämställdhetssatsningar för att hitta goda exempel som kan vägleda i det framtida arbetet. Projektet finansieras av Nordiska ministerrådets expertnätverk NordMin, som verkar för en hållbar mineral- och gruvindustri. Expertnätverket lyfter fram jämställdhet som ett fokusområde och satsningen på social hållbarhet gör att Nordmin sticker ut i relation till andra expertnätverk i internationella sammanhang, menar nätverkets projektledare Sabine Mayer.
– Ekologisk hållbarhet lyfts alltid fram för där finns det så stark lagstiftning, men social hållbarhet är inte lika uppmärksammat, säger hon och konstaterar att genus och jämställdhet har blivit profilfrågor för Norden.
Under 2013 tilldelades 13 av Nordiska ministerrådets projekt stöd ur prioriteringsbudgeten för ett fördjupat arbete med jämställdhetsintegrering. NordMin var ett av projekten som medverkade och fick sin verksamhet utvärderad av en jämställdhetsstrateg.
– Jämställdhetssatsningar kan ibland mest vara tomma ord, men jag upplever inte att det är så här, säger Sabine Mayer.

Nödvändigt för gruvnäringen att locka fler kvinnor

Förhoppningen är att nätverkets insatser ska bana väg för fler kvinnor i gruvan.

– Det är tufft att vara i minoritet. Om vi forskar och sätter fokus på de här frågorna kan vi kanske locka fler kvinnor, men också män, till näringen, säger hon.

I relation till andra branscher är andelen kvinnor låg inom den nordiska gruvnäringen, men i ett globalt perspektiv sticker de nordiska länderna ut.
– I många gruvor finns inga kvinnor alls och i vissa länder är det förbjudet för kvinnor att arbeta under jord, säger Eira Andersson.
Sådana lagar har funnits även i Norden och det har präglat branschen, menar Eira Andersson men tillägger att det nu finns en stark önskan om att förändra. Gruvnäringen expanderar i Norden och företagen behöver rekrytera fler av invånarna i närområdet men också från resten av landet och världen.

– De behöver attrahera kvinnor för att kunna växa, men det är också en symbolfråga att ha kvinnor i företaget, säger Eira Andersson och förklarar att kvinnorna bidrar till gruvbolagens image som moderna.

– De vill tvätta bort bilden av gruvindustrin som en gammal gubb-bransch för det lockar inte den yngre arbetskraften, säger hon.

Från branschen hoppas man också att fler kvinnor ska bidra till att förändra den negativa arbetsplatskulturen med onödigt risktagande och hård jargong. Med fler kvinnor i produktionen hoppas vissa att arbetet ska utföras med större försiktigt och att de anställda ska ta bättre hand om maskinerna fast Eira Andersson tycker att det resonemanget är problematiskt.

– Det är viktigt att se kvinnor som en outnyttjad resurs i gruvnäringen, men nya stereotyper av kvinnor och män gynnar inte jämställdhetsarbetet på lång sikt, säger hon.
Arbetet med Nordic mining and the search for women inleds i maj och kommer att pågå i två år. Tidigare har Eira Andersson främst studerat de gruvföretag som är verksamma i Norrbotten. Någon jämförelse mellan de nordiska länderna har inte gjorts tidigare och hon tror att det kan bli intressant att se på vilka sätt länderna liknar varandra och skiljer sig åt.

– Jag tror att vi kan lära oss mycket av att jämföra arbetet i de olika länderna, säger hon.