Hösten 2016 fattade regeringen beslut om att inrätta en jämställdhetsmyndighet. Myndighetens viktigaste uppgifter blir att stödja och samordna det jämställdhetsarbete som bedrivs i olika organisationer och verksamheter samt att analysera och följa upp arbetet.

– Med en myndighet skapas en effektivare mer sammanhållen styrning av jämställdhetspolitiken. Gemensamma kunskapsunderlag kan tas fram samtidigt som möjligheter att utvärdera metoder som används på jämställdhetsområdet skapas, säger regeringens särskilda utredare Kerstin Alnebratt, som leder arbetet med att starta myndigheten.

Frågan om en myndighet på det jämställdhetspolitiska området har diskuterats i Sverige sedan början av 2000-talet. Redan 2005 föreslog en utredning, tillsatt av den socialdemokratiska regeringen, att en myndighet skulle bildas. Den gången gjordes i stället stora satsningar på jämställdhet i projektform. Tio år senare kom en ny utredning, nu tillsatt av alliansregeringen, också fram till att det behövs en myndighet för jämställdhetspolitiken.

– När det inte finns en förvaltningsorganisation blir jämställdhetsarbetet alltför kortsiktigt och det får inte önskat genomslag. Projekt med höga ambitioner tillsätts, men när projektpengarna är slut är det svårt att se några bestående effekter. Några år senare startar en ny regering ett nytt projekt. Men då är kunskapen från det föregående projektet skingrad, säger Kerstin Alnebratt.

Sverige först ut i Norden

Jämställdhetsmyndigheten ska ligga i Göteborgsförorten Angered och ha omkring 75 anställda med olika bakgrund.

– Eftersom myndigheterna i dag är koncentrerade till Stockholmsområdet har regeringen sagt att nya myndigheter ska placeras utanför Stockholmsområdet. I Göteborg, som är rikets andra stad, finns bara två myndigheter sedan tidigare, säger Kerstin Alnebratt.

Sverige blir det första landet i Norden att inrätta en jämställdhetsmyndighet. När det inte har funnits någon myndighet har regeringen lagt ut samordningsuppdrag, som rör till exempel jämställdhetsintegrering, våld och människohandel, på universitet, länsstyrelser och myndigheter.

– Då blir jämställdhetsarbetet väldigt svårstyrt. Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör, säger Kerstin Alnebratt.

Fokus på arbetsmarknadspolitiken

I de övriga nordiska länderna är genomförandet av det jämställdhetspolitiska arbetet organiserat på olika sätt. I Finland har jämställdhetsenheten på social- och hälsovårdsministeriet till uppgift att utveckla och implementera regeringens jämställdhetspolitisk och följa upp reformer av den nationella lagstiftningen.

Det danska institutet för mänskliga rättigheter är en oberoende instans med uppgift att se till att diskrimineringslagstiftningen och lika behandling oavsett kön och andra diskrimineringsgrunder efterlevs i landet.

På Island har ett center för jämställdhet, Jafnréttistofa, placerat under social- och bostadsministern till uppgift att se över jämställdhetslagstiftningen och utveckla metoder för att genomföra regeringens jämställdhetspolitisk. På departementet för barn och jämställdhet i Norge finns en myndighet, Bufdir, som arbetar för att främja jämställdhet och förhindra diskriminering på grund bland annat av kön.

Gemensamt för jämställdhetsarbetet i de nordiska länderna är att det historiskt har varit stort fokus på arbetsmarknadspolitiken, berättar Kerstin Alnebratt.

– Arbetsmarknadsfrågorna är en viktig del av den nordiska modellen, som bygger på ett två-försörjer-system och förutsätter att både män och kvinnor arbetar. Barnomsorgens organisering har varit viktig för att göra det möjligt för både kvinnor och män att förvärvsarbeta och samtidigt ha barn.