Retten til at ytre sig er en central del af det danske samfund. Derfor er det problematisk, når hadytringer og sexisme er med til at afholde kvinder og mænd fra at deltage i den offentlige debat. Særligt unge kvinder er en udsat gruppe, der hyppigt udsættes for mere alvorlige former for krænkelser, stalking og chikane af seksuel karakter.

Under det danske formandskab for Nordisk Ministerråd i 2015 besluttede de nordiske ligestillingsministre at sætte særligt fokus på sexisme og hadytringer. Danmark afholdt derfor et seminar om hadytringer og sexisme i København d. 2-3. november 2015, hvor eksperter, NGO’er, embedsmænd fra hele Norden delte viden og erfaringer.

Notatet ”Hadytringer og sexisme i Norden” bygger på oplæg og diskussioner på det nordiske seminar samt på research foretaget forud for og efter seminaret. Notatet beskriver omfang og art af hadytringer og sexisme, juridiske dimensioner samt erfaringer med tiltag, der skal forebygge og modvirke fænomenet.

Som opfølgning på det nordiske seminar og de danske formandskabsaktiviteter vil de nordiske lande i 2016 fortsætte indsatsen mod sexisme og hadytringer med nye indsatser, der igangsættes i 2016.

 Opsamlingsnotat ”Hadytringer og sexisme i Norden”

Nytt för i år är att jämställdhetsministrarna vill bidra till den den internationella debatten om sexistiskt näthat. De utsåg en panel av nordiska experter som följde med till CSW. Här ingick aktivisten Emma Holten, forskaren Anine Kierulf, skribenten Thordis Elva, projektledaren Johnny Lindqvist och parlamentarikern Nasima Razmyar.

– Kvinnors frigörelse blir aldrig verklig om vi inte säkrar deras rätt att yttra sig utan rädsla för trakasserier och förföljelse. Utan yttrandefrihet finns ingen frigörelse. I detta avseende är den digitala sfären en enorm barriär. För kvinnor så väl som för minoriteter, säger Emma Holten.

Norden pådrivande

Huvudtemat för årets CSW-möte är hur kvinnokommissionen kan bidra till att uppnå de 17 mål för hållbar utveckling som världens länder enades om 2015.

Alla de nordiska länderna är starkt pådrivande för att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter ska finnas med i mötets slutdokument.

– Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är grundläggande för jämställdhet och stärkandet av kvinnors och flickors egenmakt, säger Åsa Regnér, jämställdhetsminister i Sverige.

Hållbarhet förutsätter jämställdhet

Ministrarna talar om jämställdhet som en katalysator för att nå övriga hållbarhetsmål. Ministrarna lyfter särskilt fram jämställdhetens betydelse för att nå målen ”god utbildning”, ”god hälsa och välmående”, ”minskad ojämlikhet” och ”ett anständigt arbetsliv och ekonomisk tillväxt”.

Finlands jämställdhetsminister Juha Rehula talar om de nordiska erfarenheterna av att sträva mot ett anständigt arbetsliv:

– Lika tillgång till anständigt arbete, och lika lön för likvärdigt arbete, är hörnstenar för en hållbar framtid. Möjligheten att kombinera arbete och familjeliv för båda föräldrarna är en viktig faktor för att säkra kvinnors deltagande i arbetslivet. Detta är något som förenar oss i Norden.

De nordiska CSW-eventen startar onsdagen den 16 mars, då de nordiska jämställdhetsministrarna medverkar i en paneldebatt i FN-högkvarteret.

På fredagen 18 mars framträder den nordiska expertpanelen under rubriken Fighting Sexism and Hate Speech Online – a Nordic Panel of experts.

Texten är baserad på ett pressmeddelande från Nordiska ministerårdet.

1.Vad är den viktigaste feministiska frågan idag?
2. Vad behöver göras?
3. Och vilken roll kan de nordiska länderna spela?

Julia Gillard, före detta premiärminister i Australien och styrelseordförande i Global Partnership for Education.

Internationella kvinnodagen är ett bra tillfälle att reflektera över vad det innebär att vara flicka eller kvinna i olika delar av världen. Tyvärr är situationen fortfarande dyster för alldeles för många flickor och kvinnor. År 2016 är mitt fokus på flickors utbildning, eftersom 63 miljoner flickor i världen inte går i skolan, och miljontals fler är i skolan men utan att lära sig grunderna i att läsa, skriva och räkna matte. Detta är helt oacceptabelt, då vi vet att utbildning är nyckeln till mänsklig utveckling. Och vi vet att utbildning av flickor får särskilt positiva följdeffekter: utbildade kvinnor tenderar att vara friskare, tjäna mer pengar, få färre barn och erbjuda bättre sjukvård och utbildning till sina egna barn. Dessa faktorer kan sammantaget lyfta hushållen från fattigdom.

2. Flickors bristande utbildningsmöjligheter är en av de mest angelägna frågorna i vår tid. Vi måste gå bortom välmenande men spridda opinionsbildningsinsatser och istället hjälpa länderna att bygga upp starka utbildningssystem som levererar utbildning av hög kvalitet för alla studenter. Dessa system måste utformas i dialog med det närliggande samhället och de måste leverera kvalitetsutbildning i linje med global best practice. Vi kan inte kräva mindre för världens barn.
3. De mest framgångsrika länderna på detta område har arbetat envetet med frågan och haft en politisk vilja att fullfölja en tydlig plan. Som internationellt samfund kan vi stödja utvecklingsländerna genom att dela forskning, hjälpa till att identifiera brister och lösningar, och viktigast av allt, genom att tillföra ytterligare finansiering. Våra nordiska partners, som har stort engagemang i frågan, har varit generösa finansiärer globalt och vi hoppas att det kommer att fortsätta. När det kommer till kritan kostar det bara 1,18 USD (10,70 SEK, red. anm.) per dag att utbilda ett barn i ett utvecklingsland. Självklart är varje barn värt det.

Douce Namwezi Nibamba, journalist i Demokratiska Republiken Kongo, och drivande bakom Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation AFEM-SK – föreningen för kvinnor i media. 

Kvinnors politiska representation, på alla nivåer, är den viktigaste feministiska frågan i Demokratiska Republiken Kongo. Jag vet att om kvinnor representeras så kommer deras behov och frågor att behandlas.

2. Vi behöver tillgång till information om mänskliga rättigheter, genus, god samhällsstyrning, demokrati och kvinnors ledarskap. Vi måste också göra det lättare för kvinnor att nomineras och ställa upp i val. Två andra viktiga frågor är att stärka unga tjejer, och att kämpa mot sexuellt och könsrelaterat våld.
3. De kan engagera sig mer i kampen mot krigsförbrytelser och blodmineraler. De nordiska länderna kan stödja nätverk för unga kvinnor på gräsrotsnivå. De kan också ge tekniskt och/eller ekonomiskt stöd till utvecklingsländer.

Viviane Teitelbaum, ordförande för Europeiska kvinnolobbyn.

Det är svårt att peka ut en särskild fråga eftersom allting är sammanlänkat. Men jag skulle säga; vanlig sexism som leder till eller tolererar våld mot kvinnor, fattigdom och underrepresentation inom politiskt, socialt och ekonomiskt beslutsfattande.

2. Vi behöver stärka vår kollektiva röst, för att implementera kulturell förändring och sexuella rättigheter, och få ett slut på våldet mot kvinnor. Men vi behöver också tackla arbetsmarknaden och öka medvetenheten om feministisk förändring av ekonomin.
3. Agera som förebild för andra europeiska länder så att vi kan stärka vårt engagemang för mer jämlikhet, hållbar utveckling och för… ett feministiskt Europa, fri från prostitution!

Londa Schiebinger, USA, professor i vetenskapshistoria, Stanford University.

Att integrera genus i i forskning inom naturvetenskap, hälsa, medicin, teknik och miljö. Att främja genusdimensionerna i EU:s forskningsprogram Horisont2020.

Genusperspektiv på innovation ger ökat värde till forskning och teknik genom att säkra excellens och kvalitet i forskningens utkomster och ökad hållbarhet. Det ger mervärde till samhället genom att forskningen blir mer mottaglig för samhällets behov. Det ger även mervärde till företag genom att nya idéer, patent och teknologi utvecklas.

2. Köns- och genusanalys behöver integreras i medicinsk och teknisk utbildning.
3. De nordiska länderna kan ta ledningen i de här frågorna.

Nancy Sanchéz, Colombia, journalist och mänskliga rättigheter-aktivist, de senaste tio åren med Alliance Women Wavers of Life från Putumayo.

Våld mot kvinnor. I Colombia pågår ett annat krig – kriget i hemmet där kvinnor, flickor, pojkar och unga vuxna utsätts för våld i överväldigande mängd. Enligt officiell statistik står våld mellan privatpersoner för 47,1 procent av morden, vilket är högre än de 14,40 procent som kopplas till väpnad konflikt.På landet är den farligaste platsen för en kvinna hennes eget hem. Colombia är en av länderna med de högsta siffrorna på övergrepp mot kvinnor av en partner eller expartner. Enligt officiella siffror dör en kvinna var tredje dag genom våld från den man som skulle älska henne; de äger rum under hushållssysslor, medan hon uppfyller sin roll som hushållerska, hustru och mor. Generellt finns det en smärtsam historia om underkastelse, dominans, slaveri, och fysiskt och psykiskt våld som föregår morden som tenderar att vara brutala, ondskefulla. Kvinna bränd levande, strypt, knivskuren och slagen till oigenkännlighet. Motivet kommer av svartsjuka, intolerans och uppfattningen att kvinnor är egendom.

2. Förstärkt lagstiftning är nyckeln till att avskräcka våld mot kvinnor. Särskilda enheter bör skapas i de institutioner som undersöker och utför sanktioner. Lagar som skyddar kvinnor (lag 257 och lag om kvinnomord) är ett steg framåt, men verkligheten förblir densamma. Att arbeta med kvinnor, särskilt de från landsbygden, är avgörande. Skapandet av solidaritetsnätverk, stöd,skyddat boende, utbildning och ekonomiskt inflytande är nyckeln om kvinnor ska övervinna den underordning som drabbar och degraderar dem.
   Att arbeta med män, pojkar, flickor och ungdomar är också viktigt. Även om det finns en betydande process som involverar kvinnoorganisationer som främjar kvinnors rättigheter nationellt och lokalt, återstår mycket att göra med män, som fortfarande ligger efter.
3. Ge stöd till kvinnoorganisationer på nationell och lokal nivå för att stärka deras kamp mot könsrelaterat våld.
   Fortsätta arbeta in 1325 som ett viktigt instrument för kvinnors deltagande i beslutsfattande och i fredsprocesser.
   Akademin samt organisationer som arbetar med genus och jämställdhet i Sverige skulle kunna bygga strategiska allianser med lokala organisationer och institutioner, för att få en bredare forskning om denna typ av våld och utformningen av genus-baserad politik.

Dolly Anek Odwong, kvinnoaktivist och en av grundarna bakom kvinnonätverket ”Women’s Agenda for Peace and Sustainable Development in South Sudan”.

Könsrelaterat våld hotar den sociala och ekonomiska välfärden för kvinnor och flickor runt om i världen. Utbildning är verktyget för att uppnå kvinnors sociala och ekonomiska egenmakt. Det har alltid varit min övertygelse att kampen vi står inför på hemmaplan och kampen vi står inför på den globala fronten för kvinnors rättigheter inte är två separata strider: de är enhetliga. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.

2. Jag vill göra en skillnad i kvinnors liv i södra Sudan och vara en förebild för dem. Det är en resa jag började för länge sedan, under det senaste kriget i södra Sudan.Jag tror att vi bör åta oss att stärka kvinnor och flickor runt om i världen. Jag skulle vilja tala för kvinnor och flickor i södra Sudan och runt om i världen för finansiering av resolution 1325 kvinnor, fred och säkerhet. Med hjälp och kampanjer runt om i världen för att öka medvetenheten om problemen kan vi tillsammans arbeta för att stoppa dessa kränkningar av mänskliga rättigheter.
3. De nordiska länderna bör fortsätta att arbeta för bättre villkor och möjligheter för kvinnor. Kvinnor nekas fortfarande regelbundet de mest grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive frihet från våld. Könsrelaterat våld förekommer alltför ofta i södra Sudan och runt om i världen. Låt oss som kvinnor leva våra drömmar om att förbättra livet för kvinnor och flickor runt om i världen för en bättre värld för kvinnor att tillhöra. Ett land utan kvinnor är inte ett land så vi måste behandlas med kärlek, respekt och värdighet.

Att få fram exakt hur mycket pengar som satsas på forskning i jämställdhet är svårt. En genomgång av forskningsråden i Sverige, Finland och Norge visar att det inte finns ett enhetligt eller jämförbart system. Få kodar utlysta medel så att jämställdhet lätt går att särskilja från jämlikhet, mångfald eller genus.
– Att få fram pålitlig statistik skulle kräva en massiv utredning där vi går igenom varje enskilt projekt, säger Sini Uuttu, expert vid finländska Tekes.
Ett försök att spåra jämställdheten i fjolårets utlysningar hos svenska Fortes strandar av samma orsak.
– Vill man titta på vad som stöder jämställdhetsforskningen så måste man titta på mer än enbart jämställdhet. Arbetsmarknads-, drog- och vårdforskning är exempel på forskningen som också kan tangera jämställdhet, säger planeringschefen Lars Wärngård.

Forskning ingår inte alltid

Samtliga forskningsråd meddelar att jämställdhet som element kan ingå i projekt som de finansierar, också utöver de som nämns i den här texten. Enligt Sophia Ivarsson, programansvarig vid Vinnova i Sverige, beror bristen på exakta siffror på att Vinnova sällan finansierar enbart forskningsprojekt utan iställlet samverkansprojekt där offentlig, privat och ideell sektor samverkar.
– Alla projekt inom Mångfaldslabbet – normkritisk innovation – tangera någon av de skyddade diskrimineringsgrunderna. Kön är en av dem. De senaste två åren har vi även delat ut kring 20 miljoner kronor per år till projekt med fokus på jämställdhet eller genus, men där forskning inte nödvändigtvis ingått.
Vetenskapsrådet i Sverige har inga särskilda utlysningar för jämställdhet. Det betyder ändå inte att jämställdhetsforskare inte kan ha fått stöd.
– Eftersom forskare hos oss klassificerar sin forskning själva kan det finnas projekt kring välfärd som omfattar jämställdhet men som är kategoriserad som sociologi. Förutom genusforskning, där det förekommer en stor del jämställdhetsforskning, finns det alltså antagligen också jämställdhetsforskning som inte är genusforskning, och tvärtom, säger Lucas Pettersson, enhetschef för uppföljning.

Mindre än en procent av pengarna

För att få en fingervisning om hur mycket pengar som satsas i förhållande till forskningen som helhet måste man titta på ett större område och utgå från forskningsrådens ämnesklassificeringar. Följande exempel gäller svenska Formas, Vetenskapsrådet och Vinnova: Ifjol gav Formas närmare 9 miljoner kronor (knappt 1 procent) till projekt kopplade till antingen genus eller jämställdhet. Under samma period gav Vetenskapsrådet 18 miljoner kronor (0,32 procent) till genus och jämställdhet samt genusstudier. Vinnovas program Genus och mångfald för innovation fick 15 miljoner (0,6 procent).
Enligt Ivarsson ska 15 miljoner av en årsbudget på 2,5 miljarder inte uppfattas som en droppe i havet.
– Mitt intryck är att forskningsråden, i varje fall i Sverige, jobbar intensivt med jämställdhet. I övrigt finns det, som man kanske förväntar sig, en viss skevhet på mansdominerade områden men absolut inte på alla. Vi har delat ut en hel del medel för jämställdhetsåtgärder inom exempelvis skogsindustrin.

Forskare: Enbart jämställdhet räcker inte 

I höstas fick forskningskonsortiet WeAll – Ett framtida socialt och ekonomiskt hållbart arbetsliv 3 miljoner euro av Rådet för Strategisk Forskning vid Finlands Akademi (5 procent av anslagen för strategisk forskning 2015). Projektet ingår i programmet Jämlikhet i samhället. Målet är att undersöka bland annat vilken roll sociala kategorier som ålder, etnicitet och kön spelar i arbetslivet.
De senaste fem åren har FA fördelat närmare 6 miljoner euro på elva projekt inom området kvinno- och könsforskning, där WeAll ingår.
– Det finns ett intresse för jämställdhet. Samtidigt är anslagen små i förhållande till samtliga medel, säger Marjut Jyrkinen, forskningschef vid Helsingfors universitet och projektledare tillsammans med professor Anna-Maija Lämsä vid Jyväskylä universitet.
– Jag upplever inte att det hade varit möjligt att bara fokusera på jämställdhet. Den jämställdhet vi talar om behöver vara bredare och beakta intersektionaliteten. Samtidigt borde vi fokusera på genus som är en av de största orsakerna till diskriminering i alla samhällen. Det verkar lättare att tala om mångfald men då missar vi att genus i sig är en viktig faktor.
Hannele Kurki, ledande vetenskapsrådgivare vid FA, bekräftar att jämställdhet som enskilt område inte är en prioritet.
– Vi finansierar all slags toppforskning enligt “bottom-up”-principen. Eftersom de offentliga medlen minskar hårdnar konkurrensen. Å andra sidan har genusforskarna hittills fått höga poäng.

Avvikande situation i Norge

I Norge förvaltar i princip alla ministerier forskningsmedel och beviljar anslag utifrån sitt ansvarsområde, vilket sätter premisserna för forskningsrådets program och utlysningar. Mari Teigen, chef för CORE – Centre for research on gender equality – i Oslo håller med om att det inte beviljas tillräckligt med pengar för forskning om jämställdhet.
– Men det skulle vara mer korrekt att jämföra hur pengarna fördelas inom exempelvis humaniora och samhällsvetenskap än mellan huvuddiciplinerna.
Lise Christensen, specialrådgivare vid Norges forskningsråd som erbjuder expertkunskap och lobbar för olika forskningsfrågor, skulle gärna se mer forskning om jämlikhet.
– Tyngdpunkten ligger på kön. Tidigare har vi fokuserat på forskning om kön och på jämlikhet som praxis. Men det behövs också kunskapsutveckling om jämlikhet för att komma framåt i förändringsarbetet.

EU-initiativ har betydelse

Lotta Strandberg, senior rådgivare vid NordForsk, stöder ett bredare fokus.
– Jämställdhet sker alltid i en kontext. I stället för mer pengar till jämställdhetsforskning vill jag se könsperspektivet integrerat i all forskning.
Enligt Strandberg är det svårt att jämföra anslagen eftersom finansieringsmodellerna och forskningsrådens uppdrag ser olika ut.
– Det man kan fundera över är vilken typ av forskning som görs, vad jämställdhet betyder inom dessa program. Finansieringen ska vara transparent och prioriteringarna tydliga.
Sophia Ivarsson har märkt en attitydförändring de senaste fem åren. Året 2013 fick Vinnova i uppdrag av den svenska regeringen att dela ut 33 miljoner kronor till behovsmotiverad forskning för ökat jämställdhet. Ivarsson tror på fler satsningar.
– Att EU-kommissionen lyfter upp jämställdheten ökar de nationella forskningsrådens legitimitet att jobba med frågan.
Fortes nya handlingsplan betonar att all forskning som finansieras måste förhålla sig till ett jämställdhetsperspektiv.
– Från och med i år måste den som deltar i vår största årliga utlysning fylla i ett fält där det framgår hur, om alls, forskningen relaterar till genus och mångfald där jämställdhet ingår som en del, säger Lars Wärngård.

Idag öppnar NIKK åter upp för möjligheten att söka medel för nordiskt samarbete på jämställdhetsområdet. Liksom tidigare år krävs det att aktörer från minst tre olika nordiska länder medverkar i ansökan. Pengarna kan användas till att ta fram gemensamma metoder, utveckla ny kunskap, arrangera konferenser och nätverk, med mera.

Den så kallade stödordningen är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete. Totalt ska 2,7 miljoner DKK fördelas. Aktiviteterna ska starta hösten 2016 och genomföras senast under 2017.

För mer information kontakta: Elin Engström, Verksamhetsledare för NIKK, 46(0)766-22 92 39, elin.engstrom@genus.gu.se

Efter revolutioner är det vanligt att kvinnor tvingas tillbaka in i hemmet, men så har det inte blivit efter den arabiska våren.
– Det har funnits en stor medvetenhet om den risken och kvinnorörelserna i länderna har kämpat emot. Det märktes redan under protesterna på Tahrirtorget, säger Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.
Det har gått nästan exakt fem år sedan demonstrationerna inleddes i Tunisien och Egypten. Vid protesterna i Kairo vintern 2011 utsattes många kvinnor för sexuella trakasserier.
– Ändå vägrade de att gå hem. De stannade kvar på torget och anordnade demonstrationer mot trakasserierna, säger Drude Dahlerup.
Hon har precis avslutat projektet “Nya vägar till politiskt inflytande för kvinnor i Arabvärlden?” Projektet finansierades av Vetenskapsrådet och drevs år 2012-2015. Det var ett samarbete mellan Women in Politics Research Network, WIP, vid Stockholms universitet och Center for Arab Women Training and Research, CAWTAR, i Tunis.
– Jag såg att genusforskningen poppade upp överallt på universiteten i arabvärlden. Det var det som inspirerade till projektet, säger Drude Dahlerup.

Har infört könskvotering i parlamenten

Medan projektet har fortlöpt har hoppet om demokrati grusats i många av de arabiska länderna. Samtidigt ser Drude Dahlerup tecken på att frågor som rör kvinnors rättigheter har fått en framflyttad position. Både Egypten och Tunisien har till exempel infört kvotering av kvinnor till parlamentet. Uppsvinget för genusforskningen, och att många kvinnor tar plats som forskare, är också ett uttryck för den utvecklingen, menar hon. Att genusforskningen har fått ett genombrott märks framför allt i Egypten, Libanon, Marocko och Tunisien, men det har också börjat komma forskning från Algeriet, Palestina och Ymen.
Genom det nordisk-arabiska projektet har forskare från de nordiska och de arabiska länderna fått en gemensam plattform för samarbete och utbyte. Inom projektet har det bland annat anordnats en kurs för doktorander som forskar om kvinnors utrymme i det offentliga rummet. Doktoranderna som deltog kom från olika länder i Norden och arabvärlden.
– Det var nog det bästa med hela projektet. Alla var så entusiastiska, säger Drude Dahlerup.

Nätverk kan leda till ökat samarbete

Under projektet har hon och en forskare från CAWTAR skrivit lägesrapporter om den samhällsvetenskapliga genusforskningens villkor i de två respektive regionerna. Kartläggningen av den nordiska genusforskningen visar att antalet böcker och artiklar som skrivs på engelska har ökat markant under de senaste decennierna.
– Det kan delvis förklaras av att genusforskarna har blivit fler, men jag tror också att vi har blivit mer internationella, säger Drude Dahlerup.
Den pågående internationaliseringen ser hon som mycket positiv.
– Genusforskningen växer globalt och jag tror att det är viktigt att vi kan jämföra med varandra. Det är genom att titta på hur det är i andra länder som vi kan få syn på våra egna strukturer, säger hon.
Hon hoppas att nätverken som har etablerats genom det nordisk-arabiska projektet ska leda till fler samarbetet mellan forskare i de olika länderna.
– Nu känner vi varandra. Jag hoppas att vi har satt igång någonting som kan fortsätta växa, säger hon.