Ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet skiftar år till år och under 2016 är det Finland som håller i ordförandeklubban. Genom projektet ”Nu räcker det!” vill Finland motverka det könsrelaterade våldet.
– Det är viktigt att förebygga våld redan på förhand och erbjuda offret stöd och behövliga tjänster, säger Juha Rehula, Finlands familje- och omsorgsminister med ansvar för jämställdhetspolitiken.
– Dessutom lönar det sig för oss att söka fungerande lösningar för att styra de som använt våld, såväl män som även kvinnor, att upphöra med sitt destruktiva beteende och därmed avbryta våldsspiralen.
Projektet ska utmynna i en rapport som beskriver, jämför och analyserar de modeller som är i bruk i Norden. Under hösten 2016 hålls en konferens där kunskap och goda erfarenheter delas. Det finska ordförandeskapet arrangerar också två andra konferenser i våldtemat under hösten: En konferens som anknyter till förebyggande av människohandel samt en konferens som anknyter till arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor.

Könsdiskriminering i media

Det nordiska jämställdhetssamarbetet har sedan en tid tillbaka lyft fram behovet av att diskutera jämställdheten i det offentliga rummet. Under 2016 ska det finska ordförandeskapet utreda hur det kan bli möjligt att lagstifta mot reklam som kränker jämställdheten och undersöka läget för jämställdheten mellan könen i redaktionell media i Norden. Redaktionell media i det här sammanhanget betyder tidningar, television, radio osv.
– Numera kan man se att sexualisering av det offentliga rummet och könsbaserade hatyttringar begränsar särskilt kvinnors delaktighet. En sådan negativ riktning ska bekämpas målmedvetet och en jämställd och pluralistisk media stödjas särskilt, säger Juha Rehula.
Hatretorik och hur man bekämpar sexism behandlas bland annat i en sakkunnigpanel som ordnats av ministerrådet på FN:s kvinnokommissionsmöte i New York.
– Både kvinnor och män har rätt att använda det offentliga rummet: höras och påverka i samhället. Genom att utreda och jämföra situationer och god praxis mellan grannländer kan vi främja den samhälleliga diskussionen i frågan och utveckla bättre nationella och nordiska åtgärder, säger Juha Rehula.

Hälsa och jämställdhet

Under året kommer också sambandet mellan hälsa och jämställdhet behandlas på flera sätt. Hälsotemat togs upp redan i januari på konferensen ”Hur mår du Norden?” i Åbo där ett treårigt projekt inleddes som stärker det nordiska samarbetet inom välfärdsområdet. Social- och hälsovårdsministeriet leder projektet.
– Eftersom jämställdhet mellan könen är en central del av det nordiska välfärdsvarumärket är det naturligt och nödvändigt att ett jämställdhetsperspektiv integreras i hela projektet, säger Juha Rehula. Samarbete med andra sektorer är i allmänhet också mycket viktigt inom jämställdhetspolitiken. I detta projekt arbetar vi tillsammans med hela fyra andra sektorer (social-, arbetslivs-, kultur-, undervisningssektorerna). På grund av byråkratin är det ställvis utmanande men absolut ett viktigt och intressant arbete.
– Jag vill ännu nämna att jämställdhetsministrarna ska behandla den utredning som man beställde om män och jämställdhet i år, och vi kan börja fatta beslut om framtidens samarbete i detta tema, säger Juha Rehula.
Hur ser du på det nordiska jämställdhetssamarbetet? Finns det saker som kan uppnås genom att samarbeta nordiskt som ett enskilt nordiskt land inte kan uppnå? -Det är mycket givande att jämföra förfaringssätt och politiska åtgärder sinsemellan med så likartade länder som de nordiska länderna är. Man har inte uppnått fullständig jämställdhet mellan könen i något land och därmed har vi alla något att lära oss. Norden har mycket att ge också till den europeiska och internationella jämställdhetsdiskussionen. Till exempel publiceras rapporten om projektet ”Nu räcker det!” på engelska för att den också ska finnas tillgänglig för intresserade i andra länder.

Män lever kortare än kvinnor, de blir oftare sjuka och de dör oftare av sina sjukdomar än kvinnor. Det är dels en konsekvens av sämre levnadsvanor, dels av en ovilja att gå till doktorn. Män blir inlagda på sjukhus och kräver dyr specialistvård, eftersom de inte söker vård i tid. Samhället skulle tjäna på att män började känna efter, och sen gick till vårdcentralen.

– Män dör som flugor, men om man frågar dem, så säger de att de mår bra, säger Svend Aage Madsen, chefspsykolog på Rigshospitalet i Köpenhamn.

Låg utbildning slår mot män

Kvinnor säger oftare att de mår dåligt. De sjukskriver sig i högre grad än män, och söker sig oftare till primärvården. Forskarna Sven Aage Madsen och Solveig Osborg Ose har båda fördjupat sig i könsskillnaderna inom vården, och delade med sig av kunskaperna på Nordiska ministerrådets konferens i Åbo, Hur mår du Norden? den 27-28 januari.

Sven Aage Madsen slog fast att skillnaderna i livslängd mellan män och kvinnor minskar när jämställdheten ökar. Island ”vinner” i en Europeisk jämförelse, medan Finland och Danmark ”knappast förtjänar att inkluderas i Norden” i frågan om manlig livslängd. Även utbildningsnivå har stor betydelse för livslängd och hälsa. Men kvinnor klarar låg utbildning bättre än män, som får en drastisk negativ hälsoeffekt.

Pappaledigt bra för hälsan

Sven Aage Madsen lyfte fram två trender med stor betydelse för mäns hälsa: Män halkar för första gången i världshistorien efter kvinnorna när det gäller utbildningsnivå, vilket kan få mycket negativ effekt för deras hälsa. Samtidigt visar män ett – också historiskt – nyväckt intresse för föräldraledighet, något som visat sig ha god inverkan på deras hälsa.

– Ju mer män går in i papparollen, desto mer sjukskriver de sig, vilket är positivt. Genom föräldraledigheten blir de bättre på att tillvarata sin egen hälsa. Det har varit dysfunktionellt för män att inte känna efter hur de mår, säger Sven Aage Madsen.
Sven Aage Madsens slutsats är att det behövs en hälsopolitik särskilt riktad mot män.

Uppsökande vård

– Sjukvården behöver lära sig att kommunicera med lågutbildade män. Det kan till och med vara en bra idé att söka upp män på deras arbetsplatser och erbjuda dem vård där.

Om män behöver söka vård tidigare, behöver kvinnor lära sig att beskriva bristerna i sin arbetsmiljö, sammanfattar Solveig Osborg Ose, seniorforskare på SINTEF, Stiftelsen for industriell og teknisk forskning.

Inom alla yrkesgrupper och åldrar sjukskriver sig kvinnor mer än män, och mest av alla nordbor sjukskriver de sig de norska kvinnorna. Kvinnor får i lägre grad än män sjukdomsdiagnoser när de söker vård för sina besvär, sin ledvärk och muskelsmärtor. Vården uppfattar deras symptom som diffusa och subjektiva. Solveig Osborg Ose har lett en stor litteraturstudie om orsakerna till kvinnors sjukskrivningar i Norge. Hon börjar med att konstatera att den Nordiska välfärdsmodellen lett till en extremt könssegregerad arbetsmarknad. Och eftersom arbetsmiljöforskningen främst bedrivits inom industrin, råder fortfarande en förlamande kunskapsbrist om vad som orsakar kvinnors sjukskrivningar.

Dubbla roller

– Forskningen tar inte hänsyn till utmaningarna i kvinnoyrkena. Vilka konsekvenser får de nära patientrelationerna, och det våld som exempelvis förekommer inom demensvården?

En hypotes är att kvinnornas dubbla roll, som yrkesarbetande och samtidigt huvudansvarig för hemmet, kan förklara överbelastning och sjukskrivningar.

Solveig Osborg Ose framhåller att hypotesen ska undersökas socialgrupp för socialgrupp. Kvinnorna med lägst inkomster har mindre chans att avlasta sig själva genom att arbeta deltid.
Hon poängterar att kvinnor har starka incitament att gå över till mansdominerade yrken, medan män inte alls har några incitament att gå in i kvinnoyrkena. Solveig Osborg Ose varnar för att import av billig arbetskraft till vård- och omsorgsyrkena kan ge dem ännu lägre status och öka de sociala klyftorna bland kvinnorna i Norden.

I de nordiska länderna har jämställdhet inom akademin varit på agendan sedan 1970-och 1980-talet. Men utvecklingen går långsamt. Nordiska Ministerrådets rapport ”Norden – et steg nærmere kjønnsbalanse i forskning?” (2013) visar att nära 80 procent av alla professorer i Norden är män. Mest skev är könsbalansen inom naturvetenskap och teknologi.
– Ett förslag i den rapporten var att det skulle forskas på orsakerna. Det är med den bakgrunden vi utlyser forskningsprogrammet, säger Lotta Strandberg, senior rådgivare på NordForsk.

Det nya forskningsprogrammet ”Gender in the Nordic Research and Innovation Area” är ett samarbete mellan NordForsk, Finland, Island, Norge och Sverige. Syftet är att hitta orsaken till varför forsk­nings- och innovationsområdet inte har följt trenden mot ett jämställt samhälle och identifiera de åtgärder som behövs för att råda bot på detta.

Nordiska forskare samarbetar

– Fokus ligger på att undersöka lösningar. Hur går vi från detta till en mer jämställd akademi? En mer diverserad forskarkår ger med diverserade perspektiv, fler sätt att se på saker. Därför är det viktigt med både kvinnor och män på högre poster, säger Lotta Strandberg.
Tanken är att skapa ett nordiskt samarbete kring frågorna. Därför ska det vara forskare från minst tre nordiska länder som går ihop. Forskare från de länder som finansierar programmet, det vill säga Finland, Island, Norge och Sverige, kan ansöka. Men även forskare från andra länder kan delta i ansökan. Deadline är den 27 april 2016 och maximalt belopp som det kan ansökas om är 25 miljoner norska kronor.

Tusentals isberg guppar i Diskobukten på Grönlands västkust. Här, cirka 25 mil norr om polcirkeln, ligger staden Ilulissat. Det är Grönlands tredje största stad och främsta turistmål, ändå bor här bara cirka 4 500 invånare. På en bänk i solen sitter den pensionerade sjömannen Karl Lindeman. Han har jobbat till havs hela livet och var den första grönlänningen på Sydpolen. Under en period var han gift med en kvinna från Finland. I dag lever han själv.
– Om dagarna brukar jag ofta ta båten och fiska eller jaga kanadagäss ute i naturen. IIulissat är kustens pärla, säger Karl Lindeman.
Han beklagar att många kvinnor lämnar Grönland.
– Vi är inte så många här, så det är sorgligt när de unga tjejerna flyttar. De borde stanna. Allting blir så dyrt på Grönland eftersom vi är sådan liten befolkning som bidrar till statskassan.
Även Qannaquaq Jakobsen, 19 år, och hans far, Carl Jakobsen, bor i Ilulissat. De har varit ute och jagat säl på förmiddagen. Qannaquaq följer ofta med sin pappa ut på havet. 19-åringen har inga direkta planer för framtiden, förutom att han vill fortsätta med fiske.
– Jag kommer att stanna här. Just nu är jag singel, men jag tror inte att det är något problem att hitta en tjej.

Flyttmönster kan kopplas till genus

Grönland blev under 1700-talet en dansk koloni. På 1950-talet integrerades ön som del av Danmark. Den danska arbetskraftsinvandringen tog fart, bestående av framförallt män som skulle bygga upp och modernisera Grönland. De som reste tillbaka hade ofta sällskap av en grönländsk kvinna. Än idag består detta flyttmönster. I de mindre samhällena på Grönland är huvudnäringarna typiskt manliga yrken som jakt och fiske. Långa avstånd och bristande kommunikationer gör att det är svårt att erbjuda alla en fullgod service. De som drömmer om ett annat liv flyttar. Och det är framförallt kvinnorna som inte kommer tillbaka efter avslutad utbildning. Forskare vid Centre for Equality, Diversity and Gender (EDGE) vid Ålborgs universitet i Danmark har tagit fram en tvärnordisk forskningsrapport på glesbygdstemat på uppdrag av Nordiska Ministerrådet.
– Det är tydligt att det finns en koppling till genus när det gäller denna fråga. Förväntningarna på kvinnor och män är olika när det gäller utbildning och flyttmönster, säger Stine Thindemann Faber, genusforskare.
Enligt EDGE:s rapport har unga män ofta starkare anknytning till platsen de kommer ifrån, och uppskattar det lokala utbudet av aktiviteter. Kvinnorna upplever att det finns mer möjligheter för dem i städerna.

Dyrt och svårt att få bostad

Camilla Lennert Kleeman, 28 år, studerar vid universitetet i Grönlands huvudstad Nuuk. Hon tror att det finns flera orsaker till att kvinnorna lämnar Grönland och inte kommer tillbaka. En är utbildningsmöjligheterna, som är begränsade.
– Dessutom är det väldigt svårt och dyrt att få bostad här och långa köer till barnomsorg. Det gör det komplicerat om man exempelvis vill flytta tillbaka med sin familj.
Hon menar att det ofta är enklare för folk som kommer utifrån att få bostad och förskoleplats. Att vara student ger också fördelar, eftersom regeringen vill uppmuntra högre studier.
Niviaq Korneliussen, författare från Grönland, nämner ytterligare anledningar till varför kvinnor flyttar: allt är dyrt och det finns få kvalificerade jobb. Hon menar att Grönland måste bli mer attraktivt för utbildade kvinnor.
– Sänk priserna och skapa mer möjligheter för kulturarbetare att verka här på Grönland. Idag är det är svårt att hitta aktiviteter om man är intresserad av ett visst ämne. Jag hittar exempelvis inga författarkvällar eller bokuppläsningar.

Politiker vill locka gruvbolag

Enligt Martha Lund Olsen, Grönlands jämställdhetsminister, har kvinnor idag högre utbildningsnivå än män. Allt fler grönländska kvinnor ses på höga poster i samhället. Samtidigt flyttar många välutbildade på grund av bristen på kvalificerade jobb.
– Vi försöker skapa nya arbeten här på Grönland genom att locka företag som vill starta gruvdrift eller utvinna olja. På så sätt skulle de välutbildade kvinnorna komma i sysselsättning.
Hon menar att utländska investerare och nya arbetstillfällen även skulle ge mer till statskassan, där det idag är ett underskott. Pengarna behövs för bostadsbygge. På Grönland finns det inga privata fastighetsbolag. De senaste 60 åren är det staten som byggt bostäder till invånarna. Det är dyrt, inte minst för att byggmaterial som trä måste importeras. Privatpersoner har sällan råd.
– Det är väldigt ont om bostäder för folk som vill flytta hit. Många grönlänningar står i kö för att bo i hyresrätt och lägenheterna räcker inte till.

Ett mer tolerant Grönland

Forskning visar att kvinnorna ofta upplever könsrollerna som mer moderna i städerna, jämfört med på mindre orter. Om det är en orsak till varför grönländska kvinnor väljer att lämna ön är inte kartlagt. Men det urbana livet ger ofta större möjligheter att bryta mot könsnormen. På Grönland har könsrollerna historiskt sett varit traditionella. Männen har jagat, medan kvinnorna skött hemmet. Heteronormen och den sociala kontrollen har varit stark. Men på senare år har detta börjat förändras. Prideparader har lockat tusentals människor ut på gatorna. I maj antog det grönländska parlamentet – helt enhälligt – könsneutral äktenskapslagstiftning. Nuka Bisgaard, öns enda offentliga transperson, har vid flera tillfällen arrangerat Pridefestival i huvudstaden Nuuk. Hon förklarar den stora uppslutningen med att folk är nyfikna.
– Jag tror att människor här vill leva modernt och ge plats år det nya.
Nuka Bisgaard har själv turnerat som dragqueen med sin show längs kusten – i kampen för att skapa ett mer tolerant Grönland. I våras var det premiär för dokumentärfilmen om Nuka Bisgaards liv. Många grönlänningar har reagerat på showen och filmen. Framförallt är det män som vill prata.
– Det verkar som att jag öppnat någon slags dörr. Min show visar att man kan vara på andra sätt och det väcker mycket funderingar, säger Nuka Bisgaard.
Även borgmästaren i Nuuk, Asii Chemnitz Narup, är engagerad i lhbtq-frågor. Enligt henne handlar lhbtq-kampen om att skapa ett samhälle där alla får plats, oavsett kön eller sexuell läggning.
-Vi är i en fas där vi går från fiskesamhälle till ett modernt samhälle. De som pluggar utomlands och flyttar hem har en mer global livssyn. Jag vill att Grönland ska vara ett samhälle med högt i tak där vi kan leva tillsammans, säger Asii Chemnitz Narup.

-Vi har faktiskt stora planer. I dag är de anglo-amerikanska forskarna mest synliga inom lhbtq-fältet (lesbisk-, homo-, bi- och trans, red. anm.) och deras forskningstidskrifter har kommit att bli mest tongivande. Vår ambition är att bli en europeisk motvikt till den dominansen, och vi får också fler och fler bidrag från hela Europa och även från andra delar av världen, säger Jenny Björklund, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet som tillsammans med Ulrika Dahl, Genusvetenskap, Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, är chefredaktör för Lambda Nordica.

Tidigt ute med queer i Sverige

Första numren av tidskriften gavs ut 1989, och var då främst en kulturtidskrift med homosexualitetsforskning som inriktning. Brist på finansiering gjorde att tidskriften tvingades ta uppehåll fram till 1995 när Lambda Nordica fick medel från Amundsons fond, som administreras av Kungliga vetenskapsakademien. Tidskriften har sedan dess gradvis blivit mer akademiskt inriktad och kommit ut med två nummer och ett dubbelnummer per år. Även trans- och queerperspektiv har blivit centralt i tidskriften som var tidigt ute med att lansera begreppet queerteori i Sverige, i ett dubbelnummer 1996. – Lambda Nordica har betytt oerhört mycket för forskningsfältet. Det har länge varit den enda nordiska tidskriften för ett fält som har vuxit explosionsartat de senaste tio åren, säger Jenny Björklund. – Det är den enda regelbundet peer-reviewed vetenskapliga tidskriften om lhbtq i Norden. Vi hoppas kunna fortsätta att stärka tidskriften och ha aktuella nummer med de frågor som diskuteras nationellt och internationellt. Vi har jobbat hårt för att bredda Lambda nordica och göra den internationellt intressant, säger Ulrika Dahl.

Abstracts från hela världen

De senaste åren har frågor om trans och homonormativitet fått mycket utrymme på forskningsfältet lhbtq, men också frågor som rör nation och migration. – Vi har nyligen haft två stora utlysningar. En för ett nummer om historia och temporalitet och en om queera, postkoloniala Europa. Det pågår mycket forskning på dessa teman just nu. Tid, historieskrivning och minne är centrala frågor för queerteoretisk utveckling. Samtidigt är frågan om homonationalism och hur lhbtq-frågor på olika sätt hänger ihop med europeisk internationell politik, utvecklingspolitik och migration högaktuella i vår tid. Vi har fått massor av abstracts från hela världen, säger Ulrika Dahl. Redaktionen värnar om att erbjuda juniora forskare att skriva och vill hjälpa till att etablera fältet. – Vi arbetar aktivt för att rekrytera skribenter. Det kommer allt fler avhandlingar, och det är i hög utsträckning doktorander och juniora forskare som kommer med nya perspektiv och ny empiri. Samtidigt är utmaningarna för fältet desamma som för hela genusforskningsfältet: det behövs mer finansiering för forskarutbildning och finansiering av forskning, säger Ulrika Dahl och påpekar att även kraven på var forskare ska publicera sig, och hur artiklar ska skrivas ökat.

Meriteringssystem bygger på ideellt arbete

Hög kvalitet mycket engagemang från redaktion och från forskare som redaktionen värvar åt att granska andras forskningsartiklar. För att nuvarande system för att meritera sig som forskare ska fungera, behövs bättre villkor för att arbeta med tidskrifter, anser Ulrika Dahl. – Vi förväntas publicera på ett visst sätt, men infrastrukturen för att göra det är undermålig. Vi bygger vår definition av vetenskaplig excellens på peer-review, men det finns ingen tid för det, utan det ska ske på frivillig basis. Det är roligt, spännande, och viktigt arbete, men på sikt måste det här systemet göras om för det kommer inte att fungera annars, säger Ulrika Dahl. Lambda Nordica ägs av en förening och har i dag tidskriftsstöd från Vetenskapsrådet. Den publiceras på engelska, är sakkunniggranskad (peer review) och läggs ut i sin helhet på nätet med open access, det vill säga fri tillgång till artiklarna, men går också att prenumerera på i pappersform.

Den nordiska tidskriften Lambda Nordica fyller 20 år. Vi frågade några av de genusforskare i Norden som har följt Lambda Nordicas utveckling, om vad tidskriften betyder och har betytt för dem och för lhbtq-forskningen i Norden.

Michael Nebeling Petersen, adjunkt, Institut for Kulturvidenskaber, Syddansk universitet. Även om lhbtq-forskningen är tätt sammanvävd med genusforskningen, så är det otroligt viktigt för ett forskningsfält att ha en tidskrift. Lhbtq-forskningen är spridd över många universitet och institut över hela Norden, och trods Lambda Nordicas tyngdpunkt i Sverige, så har tidskriften fungerat som en samlande tidskrift för hela Norden, där både studenter och forskare har kunnat läsa om den aktuella forskningen, men också själva publicera, och därmed delta i, den vetenskapliga dialogen och debatten.

Tiina Rosenberg, professor i teatervetenskap, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet. Lambda Nordica är en viktig introduktör av hbtq-forskning i Norden. I Lambda Nordica har såväl unga forskare som mer etablerade akademiker möjlighet att presentera sin forskning och diskutera centrala frågor inom detta spännande forskningsområde. Det är glädjande att Lambda Nordicas artiklar numera finns tillgängliga på nätet. På så sätt finns det en enastående möjlighet att blicka både bakåt och framåt i nordiska hbtq-studier och få en uppfattning om hur forskningsfältet utvecklats. Det är också glädjande att så många yngre forskare intresserar sig för hbtq-studier och har möjlighet att hämta inspiration från tidigare nummer av Lambda Nordica.

Elisabeth Lund Engebretsen, lektor, Centrum för genusforskning, Universitetet i Oslo För mig har tidskriften Lambda Nordica en unikt positionerad röst och perspektiv på tvärvetenskaplig, gränsöverskridande genus-, queer- och sexualitetsforskning och forskningsaktivism. Lambda Nordica´s arbete att relativisera det hegemoniskt engelskspråkiga och Nordamerikanskt centrerade teoribyggandet och dess aktuella politik kring citerings-praktik´är oerhört viktigt. Lokaliserad i norra Europa har den en unik geografisk, politisk och begreppsmässig hemvist, med betoning på det nordiska men också med ett specifikt nordiskt queerperspektiv. Jag tror Lambda Nordica i den meningen skapar en mycket speciell queer härkomst för ett arbete som är akut viktigt i den transnationella arenan för queer forskning och aktivism i dag. På ett personligt plan har jag varit mycket imponerad av den redaktionella kvaliteten på interaktionen med författare och dess mycket engagerade återkoppling och copyredaktionella stöd – detta är ganska ovanligt i den moderna förlagsbranschen.

Jens Rydström, professor, Institutionen för genusvetenskap, Lunds universitet. När jag i början på 2000-talet skulle leta litteratur för en kurs om hbtq i historien, visade det sig att Lambda Nordica var en rik källa att ösa ur. Sen dess har tidskriften utvecklats och blivit ett av de viktigaste forumen i Europa för teoretisk debatt och empiriska undersökningar om queerteori och olika aspekter av genus, sexualitet och intersektionalitet. Utan Lambda Nordica är det svårt att tänka sig att den nordiska queerforskningen hade legat så långt framme internationellt som den gör.

Antu Sorainen, docent, Institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning, Helsingfors universitet. Lambda Nordica har bidragit till att komma över den minnesförlust som skymde historiska data och teoretiserande om queer sexualitet i de nordiska länderna. Genom tvärvetenskapliga diskussioner om data från antropologi, sociologi, historia, konst och filosofi hjälpte tidskriften till att bygga upp e-postlistan Nordiska Queer Studier, tillsammans med sin yngre kusin SQS, Tidskrift för queerforskning i Finland. Vi behöver de här tidskrifterna eftersom fältet lider av en brist på institutionellt stöd. Lambda Nordica är en ljus blip i vår radar när den statliga åtstramningspolitiken slår mot våra universitet, och det är svårt att se någon omedelbar förbättring av situationen.Vår viktigaste bundsförvant, genusvetenskapen, och mer allmänt, humaniora och samhällsvetenskap kämpar för livet. I denna situatione kan Lambda Nordica inte prisas nog för dess historiska framgångar i att bygga fältet och för dess kontinuerliga betydelse för att ge en avgörande plats åt (queerad) social rättvisa i Norden.

I mars 2016 öppnar NIKK åter upp för möjligheten att söka medel för nordiskt samarbete på jämställdhetsområdet. Totalt ska 2,7 miljoner DKK fördelas till samarbete för jämställdhet i Norden.

Den så kallade stödordningen är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete inom ramen för sitt samarbetsprogram och dess prioriteringar.

Liksom tidigare år krävs minst tre nordiska länder i ansökan. Medel från stödordningen kan användas till att arrangera konferenser, möten, kunskapsprojekt nätverk, med mera. Aktiviteterna ska starta hösten 2016 och genomföras senast under 2017.

Ansökan görs genom ett formulär som finns tillgängligt här på nikk.no under ansökningstiden.

NIKK fick hösten 2012 i uppdrag från Nordiska Ministerrådet att koordinera projektet Deltid i Norden. Ambitionen har varit att bidra med analyser och öka kunskapen om deltidsarbete.

Hittills har det tagits fram två lägesrapporter som följts upp av konferenser. I rapporterna finns dock inte de självstyrande områdena med. Därför görs nu en tredje med fokus på Färöarna, Grönland och Åland. Dr. Erika Hayfield, assisterande professor i sociologi vid Färöarnas universitet, är projektledare.

Berätta om arbetet. Hur går ni tillväga?
– Vi försöker kartlägga hur det ser ut med deltidsarbete i dessa områden. Till stor del handlar det om att samla in uppgifter, kartlägga data och forskning som gjorts på området. Utöver detta gör vi en egen mindre studie med tre fokusgrupper bestående av kvinnor på Färöarna, där de intervjuas kring varför de valt att arbeta deltid.

Hur vanligt är det med deltidsarbete på Färöarna, Grönland och Åland?
På Färöarna är det mer än 50 procent av kvinnorna som arbetar deltid. En av orsakerna vi ser här är männens distansarbete. Många män reser i väg och är borta kanske två veckor för att arbeta i fiskeindustrin eller på oljeplattformar utanför Norge. Under tiden tar kvinnorna själva hand om hushåll och barn. Hur situationen är på Grönland och Åland vet vi inte ännu, men det är tydligt att arbetsmarknadernas karaktär skiljer sig åt.

Vilka aspekter av deltidsarbete undersöker ni i studien?
Vi försöker titta på frågan både utifrån ett strukturellt, kulturellt och individuellt perspektiv. I vilken grad påverkar kulturen, exempelvis synen på könsroller, deltidsarbetet? Hur samspelar kultur med välfärdssystemets struktur, som barnomsorgens uppbyggnad? På Färöarna har vi bara två veckors pappaledighet. Det sänder signaler om att regeringen inte aktivt vill uppmuntra män att ta hand om barnen.

Vad är den största utmaningen i projektet?
När det gäller samspelet mellan kulturella och strukturella faktorer finns väldigt lite forskning. Bara att ta reda på hur många som arbetar deltid på Grönland och Åland var först svårt. Men nu har vi fått hjälp av Nordregio, som förser oss med en del data. Generellt sätt är vi väldigt glada över initiativet till denna studie. Att bo på öar mitt i havet innebär unika livsvillkor, som behöver kartläggas.

Efter valet på Åland den 18 oktober är 20 av de 30 representanterna i lagtinget män.
– Det är lite, lite bättre än tidigare, men det är inte bra, säger Mia Hanström, ordförande för organisationen Feministparaplyet.
Liberalerna var vinnare i det åländska valet och bildade regering tillsammans med Socialdemokraterna och Moderaterna. Tre av de nya ministrarna är kvinnor och fyra är män.
I valrörelsen drev Feministparaplyet på för att lyfta frågan om kvinnors representation. De flesta partierna hade en ganska jämn könsfördelning på sina listor. Störst var mansdominansen hos partierna Åländsk demokrati och Obunden samling, båda på högerkanten.

Mia Hanström framhåller att många länder har lagstiftning som tvingar partierna att ha könsbalanserade listor.
– Jag tycker att det kan diskuteras som en lösning här också. Det skulle sätta press på de partier som har svårt att göra jämställda listor, säger hon.
Könsbalans på partiernas listor är ett viktigt steg, men det är inte hela lösningen, fortsätter Mia Hanström.
– Vi behöver synliggöra fler kvinnor inom politiken och förändra bilden av politikern som en man, säger hon.
Samtidigt som ålänningarna röstade till lagtinget hölls även kommunala val. Av de nytillträdda kommunpolitikerna är i genomsnitt drygt 38 procent kvinnor.

Bättre könsbalans i Färöarnas regering

På Färöarna har kvinnorepresentationen i regeringen ökat markant efter valet den första september. Av åtta utsedda ministrar är fyra kvinnor. Tidigare regering bestod av en kvinna och sju män.
– Det här är ett stort steg framåt för jämställdheten på Färöarna. Det är första gången någonsin som 50 procent av regeringen utgörs av kvinnor, säger Erika Hayfield, assisterande professor i sociologi vid Färöarnas universitet.

Valets stora vinnare var oppositionspartiet Socialdemokraterne. Det innebär att det politiska styret på ön har gått från blått till rött. I den nya regeringskoalitionen ingår förutom Socialdemokraterne även Republikanerne och Fremskridt.
– Koalitionens kvinnorepresentation ser också väldigt bra ut i parlamentet. De har 17 representanter, varav nio stycken är kvinnor, säger Erika Hayfield. Sett till hela parlamentet är männen fortfarande i klar majoritet. Av totalt 33 representanter är 22 män.

Mansdominans i norska kommunstyrelser

I Norge hölls kommunalval den 13-14 september och även här är männen i majoritet. Radio- och tv-bolaget NRK har granskat könsfördelningen bland politikerna i 100 norska kommuner. Genomgången visar att andelen kvinnor i kommunstyrelserna ligger på i genomsnitt 38 procent, samma siffra som efter valen 2007 och 2011.
– Utvecklingen har stagnerat de senast 15 åren, säger Ingrid Guldvik, professor i statsvetenskap vid Høgskolen i Lillehammer.
Mansdominansen i de norska kommunerna är särskilt tydlig på toppositionerna. Över 70 procent av ordförandena i de norska kommunerna män, skriver tidningen Kommunal rapport. Ingrid Guldvik tycker att de politiska partierna har ett stort ansvar för att bryta det mönstret.
– Om de vill ha förändring till nästa val måste de börja redan nu. De måste lyfta fram och stötta kvinnor i sina organisationer. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka samhället. Så är det inte i Norge idag, säger hon.

Frågan sval i Norge

Ingrid Guldvik tror att det finns en bild av att kvinnor i Norden redan har lika stor politisk makt som män och därför saknas det engagemang.
– Det hettar aldrig riktigt till i den här frågan i Norge. Jag tror att vi behöver mer diskussion, säger hon.
Detsamma gäller på Åland, menar Mia Hanström. I den åländska valrörelsen försökte Feministparaplyet synliggöra både behovet av fler kvinnor i politiken och behovet en mer feministisk politik. De uppmanade till exempel alla politiker som är feminister att svara på en enkät som sedan publicerades på organisationens hemsida.  Fler kvinnor på politiska maktpositioner betyder inte per automatik en mer feministisk politik, men den levda erfarenheten är viktig, menar Mia Hanström.
– Vi behöver kvinnor i politiken, likaväl som att vi behöver politiker från städer, landsbygd och skärgård.

Varje år administrerar NIKK medel för insatser och samarbeten på jämställdhetsområdet i Norden på uppdrag av Nordiska Ministerrådet. Den så kallade stödordningen är initierad av de nordiska jämställdhetsministrarna som vill stimulera nordiskt samarbete inom ramen för sitt samarbetsprogram och dess prioriteringar.

Bland årets beviljade projekt finns en stor bredd. ”Nordisk likestillingspolitikk i et europeiserings-perspektiv” är initierat av norska Senter for Likestilling vid Universitetet i Agder. Projektet ska undersöka i vilken utträckning Norden sedan 1990-talet varit en exportör av jämställdhetspolitik, och hur pass mycket de nordiska länderna fått anpassa sig till internationella beslut under samma period.

”Reklamera” är ett initiativ mot könsdiskriminerande reklam, som drivs sedan 2013 av Sveriges kvinnolobby. Kampanjen ska nu spridas i Norden, och de nordiska lagarna mot könsdiskriminerande reklam kartläggas och utvärderas. Målet är att presentera förslag till förbättringar i regleringar och implementering till ansvariga ministrar i Norden.

Ett annat projekt är den nordiska expertkonferensen på temat våld i unga parrelationer som ska anordnas i Oslo i april. Bakom arrangemanget står Reform- resurssenter för menn i Norge tillsammans med samarbetsorganisationer i Finland, Danmark och Sverige. Målet med konferensen är att utarbeta ett material som kan användas av organisationer och myndigheter.