På webbplatsen www.norden.org kan vem som helst hämta fakta om hur pengar och makt, betalt arbete och hushållsarbete, självmord och rökning, fördelar sig mellan kvinnor och män i de fem nordiska länderna och de självstyrande områdena Åland, Färöarna och Grönland.

Här kan man exempelvis se att det i alla nordiska länder och områden ingår fler män än kvinnor i arbetskraften – förutom på Åland. Statistiken visar även att Island sticker ut med högst andel kvinnliga chefer, att finska småbarn går minst på dagis och att svenska män utför obetalt hushållsarbete flest minuter per dag, jämfört med övriga manliga nordbor.

Underlag för jämställdhetspolitik

Statistikmyndigheterna i de nordiska länderna har jobbat ihop i drygt ett år med att plocka fram jämförbara siffror, på uppdrag av Nordiska Ministerrådet.

Syftet är dels att ge politikerna i de nordiska länderna bästa tillgängliga fakta som underlag för sin fortsatta jämställdhetspolitik, dels att sprida kunskap om den nordiska jämställdheten till andra länder.

– Norden ligger i framkant vad gäller jämställdhet. Samtidigt finns det arbete kvar att göra. Det finns skillnader mellan länderna och vi kan fortfarande bli bättre inom alla områden som satistiken omfattar. Därför är det viktigt att den här informationen blir tillgänglig. Vi behöver jämföra oss med varandra i Norden för att se och lära hur vi kan göra ytterligare framsteg på området, säger Dagfinn Høybråten, generalsekreterare för det Nordiska Ministerrådet.

Jämför Norden med EU-genomsnitt

Ämnesrubrikerna är bland annat demografi, hälsa, utbildning, inkomster och makt.

I förhållande till andra internationella databaser med jämställdhetsstatistik, kommer den nordiska att innehålla färskare siffror och fler jämförbara indikatorer.

Några av indikatorerna jämför de nordiska länderna med ett EU-genomsnitt. Exempelvis kan man utläsa att inkomstgapet mellan manliga och kvinnliga pensionärer är större i Norden än i övriga EU, vilket beror på att kvinnor i högre grad lever ensamma här.

Hat, hot och sexism nätet är ett utbrett problem. Samtidigt är kunskaperna låga. Hur tar sig näthatet i uttryck i Norden och hur kan det på bästa sätt bekämpas? Det var frågor som diskuterades på Nordiska Ministerrådets seminarium, där ett 60-tal deltagare från Norden och Baltikum var samlade. Emma Holten, dansk föredragshållare och jämställdhetsaktivist, deltog i expertpanelen. Hon tycker det är viktigt att sluta se på internet och verkligheten som två separata arenor.

– Kampen måste integreras. Jag efterlyser en förändring i förhållningssättet. Det behövs utbildning i interneträttigheter, och vi måste koppla ihop dessa med andra rättigheter som vi har utanför internet, säger Emma Holten.

Under expertseminariet diskuterades lagstiftningen gällande näthat i de nordiska länderna. Det stod klart att ländernas lagstiftningar behövs uppgraderas. Emma Holten menar att de nordiska länderna har goda förutsättningar att bli ledande på området. Hon tycker att lagstiftning bör användas för att reglera marknaden.

– Precis som det går att reglera försäljningen av alkohol kan staten kontrollera vem som tjänar pengar på porr. Det borde krävas en licens för att sälja sårbart material, som nätporr.

Det forskningsunderlag som låg på borden under konferensen visade att kvinnor drabbas i högre grad för hatyttringar av sexuell och sexistisk karaktär, och unga tjejer är särskilt utsatta. Emma Holten tror att det är en orsak till att det inte händer mycket i frågan.

– Jag tror att det skulle vara en annan debatt med snabbare åtgärder om de mest utsatta var vita, medelåldersmän.

Viktigt med intersektionellt perspektiv

Under seminariet presenterades ett antal goda exempel på hur arbetet mot näthat och sexism sker i de olika nordiska länderna. Ingrid Aspelund är aktiv i den norska varianten av ”No Hate Speech Movement”. Det är en europeisk kampanj som uppmuntrar unga att agera på sociala medier. Rent konkret kan det handla om att ta över, och vända den hatiska tonen i kommentarsfält.

– Om en person ser en kränkande kommentar, kan den gå in på vår Facebook-sida och rådgöra strategi. Vi kommer på hur vi hanterar kommentaren, och agerar sedan tillsammans, säger Ingrid Aspelund.

Hon menar att projektet fått mycket uppmärksamhet i Norge och lyckats sätta frågan på agendan. En del i verksamheten har varit utbildningar för aktörer som redan jobbar med frågor som jämställdhet och rasism.

– Det är viktigt att uppmärksamma dessa organisationer på vad som händer på nätet, så att de kan integrera den tematiken i sitt arbete, säger Ingrid Aspelund.

Hon betonar också att det är viktigt att ha ett intersektionellt perspektiv i diskussionen om hatet och sexismen på nätet. I den norska kampanjen har exempelvis näthatet mot personer med normbrytande funktion belysts.

– För mig är det intersektionella perspektivet helt grundläggande. Världen är komplex. En kvinna med migrantbakgrund får ett annat bemötande på nätet än jag som är vit.

Ny form av våld mot kvinnor

Även den isländska författaren och aktivisten Thordis Elva Thorvaldsdottir deltog i expertpanelen på seminariet. Hon är känd i hemlandet för sitt arbete mot ”hämndporr”. Det handlar helt enkelt om att nakenbilder sprids utan den fotograferade personens samtycke. Ofta kan gärningsmannen vara en före detta pojkvän som vill misskreditera flickvännen, men bilderna som sprids kan också vara resultat av hacking, utpressning eller förfalskade bilder som gjorts i photoshop. Enligt Thordis Elva Thorvaldsdottir är det här väldigt viktigt att lägga ansvaret på rätt ställe.

– Att skicka nakenbilder till varandra är ett sätt att flirta bland unga. Men det förstår inte vuxna. Ofta lägger man därför ansvaret på tjejerna och undrar varför de tagit bilderna. Men skulden ska läggas på killarna som sprider bilderna utan tjejernas samtycke.

Thordis Elva Thorvaldsdottir har själv skrivit en bok om könsbaserat våld på Island. Hon menar att klä av tjejer offentligt är nästa generations variant av våldet, och liknar det med att dra av byxorna på en kvinna på gatan – med skillnaden att alla kan se den nakna kroppen under längre tid.

– Jag tycker att det är viktigt att ta upp dessa frågor i skolan, som en den av sexualkunskapen. Idag pratar man om kondom, men för att vara trygg i sitt sexualliv på nätet behövs snarare andra insatser, en virtuell kondom, säger hon.

Slutsatser ska leda till åtgärder

Seminariet mot näthat arrangerades av Danmark, som i år leder arbetet i Nordiska ministerrådet. Enligt Kira Appel, ordförande i ministerrådets ämbetsmannakommitté, kommer slutsatserna från seminariet att ligga till grund för framtida åtgärder på området. Hon menar att konferensen visar att de nordiska länderna delar liknande utmaningar.

– Det står helt klart att det finns goda möjligheter att använda och dra nytta varandras specifika erfarenheter och projekt tvärs över Norden. Vi måste bygga vidare på det arbete som redan gjorts. Det nordiska kunskapsutbytet är helt avgörande för framtida insatser, säger Kira Appel.

– Det är viktigt att eleverna får kännedom om sina rättigheter. Det är verktyg för att förändra samhället, säger Hanna Björg Vilhjálmsdóttir, gymnasielärare på Island.

Det webbaserade utbildningsmaterialet är uppdelat i 12 teman och tar upp ämnen som ekonomi och lika lön, utbildning, våld, media, fred och säkerhet och hållbar utveckling. Allt ur ett jämställdhetsperspektiv. Materialet har tagits fram i projektet ”Bygga och utveckla jämställda Norden” som drivs av tre organisationer från Sverige, Danmark och Island. Tanken är att lärare i olika ämnen ska kunna använda materialet, och att det ska inspirera till engagemang och organisering bland gymnasieeleverna.

– Det finns inga läroböcker på Island som tar upp kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, ett sådant här undervisningsmaterial är bra, säger Hanna Björg Vilhjálmsdóttir, som varit med i projektets arbetsgrupp.

Hur jämställdhet behandlas i skolorna skiljer sig åt mellan länderna i Norden. När Hanne Björg Vilhjálmsdóttir blev lärare utformade hon själv en fristående kurs i genus och jämställdhet, som blev mycket populär. Efter några år fick hon vidareutbilda kollegorna, så att de kunde hålla kursen på sina skolor.

– Idag finns jämställdhetskursen på cirka 25 av Islands totalt 33 gymnasieskolor. Följden har blivit ett stort engagemang hos eleverna, som på många skolor startat egna feministklubbar!

Fördelar med elektronisk plattform

I den isländska jämställdhetskursen läggs mycket fokus på diskussion och elevernas aktiva deltagande. Allt ifrån pornografi och prostitution till arbetsmarknad och politik tas upp och analyseras utifrån ett könsmaktsperspektiv. Enligt Hanna Björg är det nya undervisningsmaterialet är ett bra komplement. På Island och i Sverige är undervisning i jämställdhet en del av skolans uppdrag. I Danmark saknas sådana skrivelser i skollagen. Det innebär att det inte finns några krav på lärarna att ta upp frågorna.

– Jag tror att det är få som undervisar i detta. Det är nog framförallt lärare som redan har ett engagemang i frågorna, säger Lise Bæk Vestermark, gymnasielärare på Roskilde gymnasium, som också varit med i arbetsgruppen.

Hon tycker att det är positivt att utbildningsmaterialet belyser kvinnors rättigheter utifrån ett brett perspektiv. Det gör att läraren kan välja mellan en rad ämnen och dyka ned i det som känns mest angeläget.

– Fördelen med en elektronisk plattform är att man kan använda länkar och klicka vidare till forskning och annat aktuellt material. Innehållet blir aldrig blir förlegat, säger Lise Bæk Vestermark.

Bristande kunskaper om Kvinnokonventionen

Bakgrunden till projektet ”Bygga och utveckla jämställda Norden” och materialet är Nordiskt Forum som hölls i Malmö 2014. Enligt Stéphanie Thögersen, projektledare, syntes där ett stort engagemang för frågorna bland unga – något som projektet ville bygga vidare på.

Hon menar att det finns en stor brist på kunskap om FN:s kvinnokonvention och handlingsplanen från Peking inom skolan och bland allmänheten.

– De flesta har hört om Barnkonventionen, men Kvinnokonventionen är fortfarande relativt okänd. Feministiskt engagemang blir ännu mer verkningsfullt om unga får kunskap om sina rättigheter och hur de kan bedriva förändringsarbetet utifrån det, säger Stéphanie Thögersen.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Den första utfrågningen i det finska parlamentet hölls i mitten av oktober och då deklarerade utrikesminister Timo Soini från Sannfinländarna att han är emot abort. Miina Keski-Petäjä forskar om aborter vid Helsingfors universitet och är kritisk till förslaget om att vårdpersonal ska kunna avstå från att utföra utföra aborter.

–  Det är oroande om patienter riskerar att möta vårdpersonal som inte accepterar deras beslut. Det kan göra en redan svår situation ännu tyngre, säger hon.

Hon tror också att förslaget om samvetsfrihet för vårdpersonal riskerar att skapa ojämlikheter i vården.

– Om det går igenom kan det ge problem i konservativa regioner på landsbygden, där det är långt till närmaste sjukhus, säger hon.

Hennes farhågor bekräftas av den norska läkaren Johanne Sundby. I Norge är det läkare som utför aborter och de har rätt att vägra. Det kan skapa problem på mindre orter där det bara finns ett fåtal läkare och barnmorskor, menar Johanne Sundby. Enligt lagen måste alla kliniker kunna erbjuda den vård som patienterna har rätt till, både själva aborten och eftervården, men det kan vara en utmaning på vissa små orter, enligt Johanne Sundby.

Brett stöd för aborträtt får motståndare att leta nya sätt att påverka

I dagsläget gäller samvetsklausulen i den norska abortlagen just själva utförandet av aborter, men det finns de som tycker att det ska vidgas så att den omfattar fler yrkesgrupper och nya arbetsuppgifter. Det finns till exempel allmänläkare som vill slippa att hänvisa patienter vidare till ställen där de kan få hjälp med abort.

– Jag tycker att alla läkare borde vara skyldiga att ge den vård som patienterna har rätt till. Patienter ska inte riskera att träffa vårdpersonal som skuldbelägger dem, säger Johanne Sundby.

I Sverige kan vårdpersonal inte vägra att utföra aborter men precis som i Finland är frågan högaktuell. Två barnmorskor har stämt sina respektive arbetsgivare efter att de nekats anställning på grund av att de inte vill utföra aborter. Den första domen väntas falla i november. Lena Lennerhed, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola, uppfattar inriktningen på samvetsfrihet som ett medvetet strategiskt drag från abortmotståndare i Sverige.

– Det finns ett brett stöd för aborträtten. Det går inte att vinna mark genom att säga att man är emot abort så de riktar de in sig på detta i stället. Det är den här formen abortmotståndet tar just nu, säger hon.

Abort inte en fråga om moral

Lagarna som reglerar aborträtten ser olika ut i de nordiska länderna. I Sverige, Danmark, Norge och på Grönland fattar den gravida själv beslut om abort upp till vecka 18 respektive 12. På Färöarna, Åland, Island och i Finland har lagstiftarna satt upp vissa medicinska eller sociala kriterier som måste uppfyllas för att en abort ska tillåtas. Det är dock svårt att säga vilken betydelse dessa krav har i praktiken.  I Finland godkänns alla ansökningar upp till vecka 12, men bara det faktum att det formellt görs en prövning får ändå betydelse, menar Lena Lennerhed.

– Även om praxis ger alla rätt upp till vecka 12 så är det ju någon annan som ska ge sitt godkännande. Det signalerar tydligt att det inte är den gravidas eget val, säger hon.

I en nordisk kontext har abortmotståndet historiskt varit särskilt starkt i Norge och så är det fortfarande, tror Johanne Sundby. Idag finns ett brett norskt stöd för den gravidas rätt att fatta beslut om abort upp till vecka 12 men försök att förlänga det till vecka 16 har misslyckats.

– Det förs en offentlig diskussion om att abort ska göras svårt. Det ser jag som ett steg tillbaka. Abort framställs som en moralisk fråga för den gravida snarare än som den rättighet det faktiskt är enligt lagen, säger hon.

Även i andra nordiska länder hörs med jämna mellanrum debattörer som på olika sätt ifrågasätter aborträtten. På Grönland är antalet oönskade graviditeter högt jämfört med i de övriga nordiska länderna och just nu förs en debatt i medierna där vissa tycker att den som gör en abort själv borde stå för en del av kostnaden. Johanne Sundby är mycket kritisk till den typen av förslag.

– Det avvisar jag totalt. Det skulle öppna upp för en oreglerad marknad med billiga, farliga aborter som vi ser i fattiga länder, säger hon.

Inte ovanligt att abortmotstånd växer i lågkonjunktur

Tillbaka till Finland och debatten om samvetsfrihet för vårdpersonal. Miina Keski-Petäjä tror inte att det finska medborgarinitiativet kommer att gå igenom i parlamentet, men hon befarar att debatten kring förslaget det ska bidra till ett ökat abortmotstånd hos vissa.

– Det skulle inte vara första gången i historien som abortmotståndet växer parallellt med konservativa idéer och ekonomisk lågkonjunktur. Konservativa, rasistiska och sexistiska idéer uttrycks allt mer öppet i Finland just nu. Det riktas mot asylsökande, sexuella minoriteter och kvinnor, säger hon. Sannfinländarnas framsteg har bidragit till att normalisera den typen av attityder och argument, menar Miina Keski-Petäjä.

– Frågan är vad de andra partierna kommer göra. Jag undrar om de kommer att stå upp starkt för de mänskliga rättigheterna eller om de är för rädda att kanske förlora väljare till Sannfinländarna.

Olika lagar i de nordiska länderna

• I Norge och Danmark gäller fri abort till 12:e veckan. Graviditeten kan avbrytas senare om det finns medicinska eller sociala skäl.
• I Finland går det att avbryta en graviditet utifrån vissa, brett satta, kriterier till och med vecka 12. Om det finns synnerliga skäl går det att avbryta en graviditet upp till vecka 20 och om det finns fosterskador upp till vecka 24.
• Sverige har fri abort till vecka 18 och på Island kan en graviditet avbrytas till och med vecka 16 och senare om graviditeten utgör ett hot mot den gravidas hälsa.
• I Norge och Danmark kan vårdpersonal vägra utföra abort genom att åberopa samvetsklausuler, även i Sverige och Finland är frågan om samvetsklausuler på tapeten.

– Politiskt engagerade ungdomar skräms till tystnad genom hotfulla och sexistiska kommentarer på nätet. I förlängningen är det här ett stort demokratiskt problem, säger Kai Alajoki, president för Ungdomens Nordiska råd.

Seminariet ”Ungas utsatthet på nätet och näthat i Norden” anordnades i samband med Ungdomens Nordiska råds session som i år hölls på Island. På plats var deltagare från hela Norden. Arrangemanget inleddes av den isländska jämställdhetsministern, Eygló Harðardóttir som själv många gånger har fått hatfulla kommentarer i mejl och i sociala medier:

– Det tror jag att alla politiker har upplevt. Folk verkar inte förstå hur ont det gör. De skriver saker som de aldrig skulle sagt öga mot öga.

Hon tror att det är viktigt att politiker som hon själv föregår med gott exempel och inte besvarar hat med hat.

– Det sämsta man kan göra mot troll är att ge dem en plattform, säger Eygló Harðardóttir.

Från Sverige deltog journalisten och författaren Caroline Engvall som argumenterade för att rättsväsendet aktivt måste söka upp barn som kränks på nätet, eftersom de sällan själva polisanmäler.

Den norska forskaren Helga Eggebø poängterade att definitionen av hatkriminalitet bör inkludera kön och könsidentitet. Sexistiskt hat drabbar främst unga kvinnor och hbtq-ungdomar.

”Politiker har ett särskilt ansvar”

På tisdag kommer parlamentariker och regeringsföreträdare från alla de nordiska länderna till Reykjavik för Nordiska rådets session. Kai Alajoki anser att alla politiker och opinionsbildare har ansvar för att skydda ungdomar från utsattheten på nätet.

– De har ett särskilt ansvar eftersom de styr den offentliga debatten. De kan se till att de själva inte uppviglar folk till hatprat genom att de uttrycker fördomar och argumenterar utifrån okunskap. De borde uttrycka sig respektfullt om alla människor, säger Kai Alajoki.

Han anser också att det är orimligt att de som är värst utsatta ska behöva driva kampen mot sexistiskt hat.

– Vi män borde engagera oss mer och ta avstånd från hat och hot, säger Kai Alajoki.

FOTNOT: Ungdomens Nordiska råd är ett forum för de politiska ungdomsorganisationerna i Norden. Seminariet ”Ungas utsatthet på nätet och näthat i Norden” arrangerades i samarbete med Nordiskabarn- och ungdomskommittén (NORDBUK) och Nordiska ämbetsmannakommittén för jämställdhet (ÄK-JÄM) och Ämbetsmannakommittén för Kultur (ÄK-K).

– Historien lär oss att envist arbete är enda vägen framåt, säger Irma Erlingsdóttir, som leder isländska Institute for Gender, Equality and Difference (RIKK). De hoppades på 200 deltagare till konferensen och gläds åt att hela 500 personer har anmält sig.

Vad beror det stora intresset på?
– Rösträtten var en av de viktigaste milstolparna på vägen mot demokrati. Det gäller den grundläggande rätten till inflytande. Vi ska glädjas åt alla de små och stora segrarna som har tagit oss hit där vi är idag och låta det bli en uppmuntran i det fortsatta arbetet.

Hur är de här frågorna relevanta idag?
– Vi har nått långt, men det finns fortfarande stora utmaningar. Under konferensen kommer vi att reflektera över jämställdhet i en internationell kontext. Vi ska vi försöka peka ut de största hoten mot kvinnors politiska och sociala rättigheter idag.

Vilka hot ser du?
– Kvinnor är till exempel underrepresenterade i den politiska debatten, både i etablerade medier och på internet. Hur påverkar anonymiteten på internet kvinnor? Den frågan vi kommer att ta upp med hänsyn till att det är så vanligt med sexuella trakasserier. Vi kommer också att diskutera löneskillnaderna mellan kvinnor och män, könsrelaterat våld och hur den ekonomiska krisen bidrar till ökade klyftor.

Hur kan det här förändras?
– Det behövs politisk vilja och det behövs grupper och individer som har mod att stå upp för det demokratiska samhället. Här på Island tycker jag att det mest imponerande arbetet just nu drivs av gräsrotsrörelsen för kvinnor med normbrytande funktion. Vi har till exempel organisationen Tabu som leds av väldigt modiga kvinnor som kämpar för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

Vad kan de nordiska länderna lära av varandra?
– Vi kan lära mycket, och vi har också lärt mycket av varandra genom historien. Vi har dragit nytta av varandras erfarenheter och sporrat varandra i arbetet mot jämställdhet. Island och Norden ligger långt fram på jämställdhetsområdet och vi har ett ansvar att dela de här lärdomarna med resten av världen.

-Frågan är högaktuell i Sverige just nu, sade Liisa Husu, professor i genusvetenskap vid Örebro universitet, när hon inledde workshopen i torsdags.
Samma vecka presenterades Sveriges jämställdhetspolitiska utredning, som bland annat föreslår ett tydligare intersektionellt perspektiv i jämställdhetspolitiken. Utredningen rekommenderar också att regeringen ska etablera en jämställdhetsmyndighet.

– Om det innebär att kön hanteras separat skulle det kunna ses som en tillbakagång från ett integrerat till ett separerat perspektiv. Samtidigt är bildandet av en jämställdhetsmyndighet ett stort och viktigt kliv framåt och något vi forskare på fältet länge har argumenterat för, sade docent Sofia Strid, forskare vid Örebro universitet, Centrum för feministiska samhällsstudier.
Hon ingår i det nordiska forskarnätverket som arrangerade workshopen. De vill skapa utrymme för en diskussion om den ökade komplexiteten i jämställdhetspolitiken. Ett 20-tal forskare från olika länder deltog under workshopen i Örebro.

Johanna Kantola, genusforskare vid Helsingfors universitet, beskrev läget i Finland.
– Vi har en jämställdhetspolitisk kris, sade hon.

Uttalandet kan tolkas som en retorisk blinkning till regeringen. Johanna Kantola beskriver det som att regeringen motiverar nedskärningar i offentlig sektor genom att hänvisa till just olika kriser. Den ekonomiska krisen, krisen i EU och flyktingkrisen görs till argument för att spara i offentlig sektor, menar hon. Regeringen vill bland annat försämra villkoren i samband med sjukfrånvaro och sänka ersättningen till anställda som jobbar obekväma tider, vilket ofta är lågavlönade kvinnor i offentlig sektor.
– Det enda positiva i Finland just nu är det växande motståndet, sa Johanna Kantola.
Hon berättade bland annat om det forskarledda initiativet där 88 professorer protesterade offentligt mot regeringens programutlysning som konstaterade att kvinnor och män i Finland är jämställda, men där jämställdhetsfrågor annars lyste med sin frånvaro. Johanna Kantola beskrev också hur finska fackförbund har mobiliserat mer aktivt kring jämställdhetsfrågorna:
– Många personer som aldrig tidigare har varit del i den feministiska rörelsen har börjat engagera sig.

Workshopen i Örebro inleddes på torsdagen och fortsatte under fredagen. Hege Skjeie, professor i statskunskap vid Universitetet i Oslo, beskrev några av utmaningarna som följer i och med det teoretiska skiftet från jämställdhet till ett breddat fokus på jämlikhet och antidiskriminering. Hon ser till exempel att olika grupper slår vakt om sina egna intressen.
– Det finns en rädsla för att den egna gruppen ska missgynnas, sade hon.
De grupper som har längst historia av organisering och starkast lagstadgat skydd upplever sig ha mest att förlora på att andra diskrimineringsgrunder lyfts fram, fortsatte hon och gav ett färskt exempel från Norge. Där diskuteras möjligheten att införa en integrerad antidiskrimineringslag vilket vissa kvinnoorganisationer motsätter sig.
Sofia Strid konstaterar att de nordiska länderna delvis har gått olika vägar när de har utformat sina diskrimineringslagar. Sverige har till exempel en lag i linje med förslaget som diskuteras i Norge medan Finland har en diskrimineringslag och en jämställdhetslag parallellt.
– Vi behöver få bättre kunskap om vad olika modeller får för konsekvenser. Vad har lagarnas utformning för inverkan på jämställdheten, klassystemet och hbtq-personers rättigheter? Det behöver vi undersöka, sade Sofia Strid.
I sin forskning är hon särskilt intresserad av hur intersektionalitetsperspektivet har tagits emot av civilsamhället.
– Det är intressant att titta på hur olika organisationer hanterar diskrimineringsgrunderna. Vi ser till exempel att många feministiska organisationer försöker inkludera olika diskrimineringsgrunder samtidigt som de sätter kön lite över de andra.

Både Sofia Strid och Hege Skjeie tycker att det saknas exempel på hur intersektionalitets-perspektivet kan omsättas i politiska förslag och praktiskt jämställdhetsarbete. De nämner organiseringen av diskrimineringsombudsmannen som ett exempel där den intersektionella analysen har lett till konkret förändring. Norge var först i Norden med en gemensam ombudsman och senare har andra nordiska länder genomfört reformer i samma riktning.
Genom att forskare från olika nordiska länder träffas och diskuterar tror Sofia Strid att det blir lättare att förstå hur intersektionalitetsperspektivet har påverkat den förda politiken och villkoren för olika grupper. Samarbetet fortsätter och forskarnätverket diskuterade under workshopen idéer för framtida gemensamma projekt som bygger på nordiska jämförelser.
– Vi behöver se vad det finns för olika vägar att gå och undersöka vilka vägar som har fungerat.

Den här texten ingår i artikelserien Nordiskt jämställdhetssamarbete i praktiken 2014, som berättar om de projekt som fick medel genom Nordisk stödordning 2014.

Sociologen och organisationsforskaren Mathias Wullum Nielsen, som lade fram sin doktorsavhandling i juni, har ägnat sin doktorandtid åt att forska om jämställdhet i akademin. Som studieobjekt har han framför allt använt sitt eget lärosäte, Århus universitet i Danmark, men han har också gjort jämförelser mellan Danmark, Sverige och Norge. De skandinaviska länderna skiljer sig åt, både i fråga om diskussion och praktik och vad gäller konkreta åtgärder för ökad jämställdhet i forskarvärlden, konstaterar han.

– Danmark är mer försiktigt än Norge och Sverige i att tala om jämställdhet som en rättighetsfråga, säger Wullum Nielsen. Man argumenterar hellre utifrån ett nyttoperspektiv: organisationer som inte släpper fram kvinnor utnyttjar inte hela sin potential och klarar sig sämre i konkurrensen. Danmark använder sig också följdriktigt av ett snävare spann av åtgärder på området.

Även mellan Norge och Sverige syns skillnader, berättar han. I Norge har mycket av jämställdhetsarbetet varit inriktat på strukturella åtgärder för att främja kvinnor i akademin; i Sverige ligger fokus istället i större utsträckning på att förändra organisationskulturer.

– Danmark inspireras av Sverige och Norge. Samtidigt är den danska diskussionen i stor utsträckning kvar i tanken att jämställdhet är något som specifikt rör kvinnor, och att jämställdhetsinsatser består i att utrusta kvinnor med kvalifikationer som de saknar och behöver för att lyckas.

Öppen rekrytering för syns skull?

I en aktuell artikel i Nature (24 sep 2015) rapporterar Wullum Nielsen resultaten från en annan av sina studier, som gäller rekrytering av seniora forskare vid Århus universitet. Under tioårsperioden 2004–2013 anställdes omkring 20 procent av professorer och associate professors utan öppen utlysning av tjänsten, enligt hans genomgång. Till en betydande andel av de tjänster som utannonserades fanns dessutom bara en kandidat – något som väcker misstankar om att det öppna förfarandet ibland är för syns skull.

Undersökningen visar också att obalansen mellan könen är betydligt större vid slutna rekryteringar än öppna: 23 procent kvinnor sökte till de professurer som utlystes öppet, medan bara 12 procent av de sökande var kvinnor när rekryteringen sköttes informellt, utan öppen utlysning.

– Jag är mycket intresserad av forskarvärldens idé om meritokrati, säger Mathias Wullum Nielsen. Så fort insatser för ökad jämställdhet i akademin föreslås så kommer motargumentet att sådana åtgärder slår mot grundvalarna i forskningen genom att åsidosätta meritokratin. Därför ville jag se hur det verkligen går till.

Organisationen behöver ta itu med problemen

Det mest överraskande är inte att problemen existerar utan att utvecklingen ser ut att gå åt fel håll, poängterar han. Såväl ansvarig minister som universitetet självt har signalerat att öppen rekrytering ska vara grundregeln – ändå ökade andelen informella rekryteringar under den undersökta tioårsperioden – från 8 procent under den första halvan av perioden till 30 procent under den andra. Och Århus är långt ifrån ensamt om problemen – en nyligen gjord genomgång visar på liknande mönster vid flera andra danska universitet.

– Det kan finnas goda skäl till att tjänster tillsätts utan öppen utlysning, men när det rör sig om en så här stor andel tyder det på att organisationen behöver ta itu med problemen, säger Mathias Wullum Nielsen.

Att informell rekrytering ofta missgynnar kvinnor är känt sedan tidigare, konstaterar han. Dels tenderar manliga chefer att premiera kandidater som liknar dem själva, dels blir kvinnliga forskare mindre synliga för beslutsfattare då de generellt har svagare band till makten i forskarvärlden.

I sin avhandling har Mathias Wullum Nielsen också undersökt hur bibliometri som mått på forskares individuella meriter påverkar jämställdheten.

– Jag har tittat närmare på det danska systemet Den Bibliometriske Forskningsindikator, BFI. Mätt i citeringsgrad är manliga och kvinnliga forskare lika framgångsrika, enligt min studie av Århus universitet. Därför kunde man förvänta sig att de också skulle ligga på samma nivå i BFI, men där får män i snitt högre resultat per publicerad artikel. Orsaken är framför allt att männen publicerar sig i tidskrifter som ger högre poäng, säger han.

Bättre att läsa istället för att räkna?

En tänkbar förklaring till denna skevhet är att rankningen av olika tidskrifters tyngd, som styr poängsättningen i BFI, varit mer välvillig till forskningsområden med tydlig manlig prägel. Att den kvinnliga representationen varit låg i de kommittéer som gjort bedömningarna är känt, påpekar Mathias Wullum Nielsen.

– Det är en vanlig tanke att det är bra för jämställdheten att mäta i organisationen. Med objektiva siffror, svart på vitt, är det lättare att visa på missförhållanden och hävda sin rätt. Men så enkelt är det inte. Om bedömningskriterierna formuleras utifrån den dominerande gruppens egenskaper så kommer resultaten tvärtom att hjälpa till att vidmakthålla den rådande obalansen.

Mathias Wullum Nielsen tycker att det är problematiskt att bibliometri fått så stor betydelse i bedömningen av enskilda forskares prestationer. I synnerhet när det gäller forskare i början av sin karriär har faktorer i omvärlden stor betydelse för hur många bibliometriska poäng man hunnit samla ihop, och det vore rimligt att bedöma forskarens potential på något annat sätt – till exempel genom att läsa deras publiceringar istället för att räkna dem.

Mathias Wullum Nielsens avhandling heter New and Persistent Gender Equality Challenges in Academia. Han kommer de närmaste två åren att forska vid Stanford University, hos professor Londa Schiebinger.

– Jag kommer framför allt att ägna mig åt frågor om hur jämställdhet i akademin påverkar forskningens innehåll och den kunskap som produceras, säger han.

Konferensen i Riga äger rum den 7-8 oktober och fokuserar på vilka konkreta problem som Norden och de baltiska länderna står inför idag när det gäller att bekämpa trafficking och andra former av könsrelaterat våld. Kriminalinspektör Berglind Eyjólfsdóttir, ordförande för Nordiskt-baltiskt nätverk för poliskvinnor (NBNP), menar att det finns ett stort behov av samarbete.

– Det handlar inte bara om att utbyta erfarenheter och vässa arbetsverktyg, utan även om att nätverka. Jag tror det är viktigt att vi som jobbar med de här frågorna lär känna varandra – då är det enklare att ta kontakt i det dagliga arbetet.

Hon menar att de som utför brotten ofta ligger steget före polisen, och snabbt förändrar sina tillvägagångssätt och metoder. Därför är det viktigt att polisen håller sig uppdaterad.

– Genom att diskutera frågorna kan vi förstå hur situationen ser ut i de olika länderna. Det blir en ögonöppnare, säger Berglind Eyjólfsdóttir.

Konferensen i Riga är en del av projektet Könsrelaterat våld – nordisk-baltisk dialog. Tidigare i år träffades nätverket i Köpenhamn för ett första seminarium. Hur kan då samarbetet rent konkret förbättra polisens arbete? Berglind Eyjólfsdóttir ger ett exempel på ett fall av trafficking på Island. Det var en kvinna som upptäcktes på ett flygplan mot Reykjavik. Först trodde polisen att hon var delaktig i drogrelaterad brottslighet. Senare framkom att hon var ett traffickingoffer från Litauen.

– Då hade två kollegor nyligen varit på ett studiebesök som arrangerades av NBNP i Litauen. Det gjorde det mycket lättare att kontakta kollegorna där och samarbeta med fallet.

Vad är den största utmaningen när det gäller att bekämpa trafficking?
– En utmaning är att identifiera offret, en annan att samarbeta med den utsatta. Det senare kan vara svårt då traffickingoffren ofta är rädda för polis och myndigheter, säger Berglind Eyjólfsdóttir.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

– Det nordiska samarbetet har varit till stor nytta för oss. Nu hoppas vi kunna bidra och visa vår verksamhet för en större publik. Samtidigt vill vi synliggöra det nordiska samarbetet mer här hemma på Island, säger Hugrún R. Hjaltadóttir, rådgivare på Jafnréttisstofa.

De tre webbportalerna GenderKalenderN, GenderJob och GenderFund är ett samarbete mellan nationella kunskapscentra i Norden med inriktning på genus och jämställdhet – exempelvis Kvinfo i Danmark, Kilden i Norge, Minna i Finland och Nationella sekretariatet för genusforskning i Sverige.

– Vi är jätteglada att vi nu också kan välkomna in Island i portalsamarbetet. Det är viktigt med den nordiska bredden och att verkligen fånga upp alla initiativ, arrangemang och möjligheter som erbjuds inom och mellan de nordiska länderna, säger Josefine Alvunger, kommunikationsstrateg för NIKK.

I GenderKalenderN listas nordiska och internationella konferenser, möten, seminarier, doktorandkurser med mera. Det går ut på att alla enheter bidrar med information från och om just sitt land in i en gemensam databas. Alla poster kan även delas på facebook och twitter.

GenderFund och GenderJob är liknande nordiska samarbeten, med inriktning på genus-relaterad finansiering och genusrelaterade jobb. På GenderFund kan du som letar forskningsmedel, projektmedel, stipendier eller liknande hitta finansieringsmöjligheter. På GenderJob hittar du lediga jobb med jämställdhets- och genusprofil inom hela Norden och internationellt. Och på GenderkalenderN, finner du allt från feministiska kulturfestivaler till EU:s forskningspolitiska konferenser. Gemensamt för webbplatserna, är den nordiska kopplingen och genus och jämställdhet.