I årenes løb har et af de gennemgående temaer i ligestillingssamarbejdet været lige rettigheder og ligeværdig status for mænd og kvinder på arbejdsmarkedet. Man har rettet opmærksomheden mod lønforskelle mellem kønnene og nedbrydning af traditionsbundne kønsroller på arbejdsmarkedet, og her er en vigtig forudsætning muligheden for at få erhvervsarbejde og familieliv til at gå op i en højere enhed. At mødre og fædre deler ansvaret for børnene mere og mere ligeligt imellem sig er blevet en selvfølge, og i dag bidrager den høje beskæftigelsesgrad blandt Nordens kvinder i høj grad til den nordiske velfærd.

Men selvom ligestillingen i dag har vundet fodfæste i vores regeringer, er der lang vej endnu, før de nordiske lande opnår fuld ligestilling i erhvervslivet. De nordiske lande har mange fælles referencerammer og mål, men vi vælger forskellige strategier til at nå disse mål. Netop derfor kan vi lære så meget af hinanden.

I de kommende år vil det nordiske ligestillingssamarbejde til en vis grad gå i nye retninger. I samarbejdsprogrammet for 2015-2018 vil vi sætte fokus på ligestillingen i det offentlige rum. For demokrati handler ikke kun om stemmeret – det handler også om at kunne deltage i den offentlige debat.

Ord er med til at forme virkeligheden, og når vi gradvist tillader en hånende og chikanerende tone at vinde indpas i debatten, vil den efterhånden blive alment accepteret. Den udvikling vil vi helt enkelt ikke sidde overhørig – vi vil i stedet modarbejde den, nøjagtigt som vi i flere år har gjort en indsats for at modarbejde fysisk vold mod kvinder og anden vold i nære familierelationer. Derudover ved vi, at ligestilling bidrager til bæredygtig vækst, og derfor vil vi også sætte fokus på ligestillingen som drivkraft for velfærd og innovation i Norden.

Indtil videre har ligestillingspolitikken hovedsageligt lagt vægt på kvindernes situation i samfundet, på arbejdsmarkedet og i politik. Hvis vi skal kunne rykke grænserne mellem såkaldte kvinde- og mandsdominerede uddannelser og erhverv, er vi også nødt til at inkludere mandens perspektiv i arbejdet. På dette område er vi nødt til at finde flere metoder, som kan modvirke de kønsstereotype opfattelser, som påvirker kvinders og mænds, drenges og pigers hverdag og valg i livet. I de kommende år vil vi derfor arbejde for at gøre det nemmere for mænd og drenge at deltage aktivt i ligestillingsarbejdet og -debatten.

Det nye samarbejdsprogram for ligestillingssektoren i det nordiske regeringssamarbejde indebærer ikke en ny nordisk ligestillingspolitik. Det er blot en konkretisering af samarbejdet mellem de nordiske regeringer på ligestillingsområdet. Programmet er blevet til med input fra såvel Nordisk Råds parlamentarikere som ligestillingsaktører i Norden, og det har derfor bred opbakning. Med denne opbakning i ryggen agter vi også at dele vores erfaringer i FN og på andre internationale arenaer.

Ligestillingstemaer, som bliver taget op i nordisk regi, har en tendens til at sprede sig som ringe i vandet og påvirke dagsordener selv uden for Norden. Med de gode erfaringer og eksempler skal også spredes på vores nordiske hjemmebane – i politikken, på arbejdspladsen og ude i hjemmene. Ved i fællesskab at tænke og agere ud fra et ligestillingssynspunkt kan vi – såvel politikere som medborgere – bidrage til at føre vores lande endnu tættere på målet om et retfærdigt og demokratisk Norden.

Pohjoismaisen tasa-arvoyhteistyön vakioaiheena on ollut naisten ja miesten yhtäläiset oikeudet ja tasavertainen asema työmarkkinoilla. Huomiota on kiinnitetty sukupuolten välisiin palkkaeroihin sekä perinteisten sukupuoliroolien murtamiseen työmarkkinoilla. Tämän tärkeänä edellytyksenä on ollut mahdollisuus yhdistää ansiotyö ja perhe-elämä. Lasten hoitovastuun entistä tasa-arvoisemmasta jakamisesta on tullut selviö, ja Pohjoismaiden naisten korkea työllisyysaste tukee merkittävästi pohjoismaista hyvinvointimallia.

Vielä on matkaa siihen, että Pohjoismaiden elinkeinoelämässä vallitsisi tasa-arvo, mutta parlamenteissa tilanne on parempi. Pohjoismailla on sukupuolten tasa-arvon suhteen samanlaisia tavoitteita, mutta niihin pyritään osin eri keinoin. Juuri tämän vuoksi maat voivat oppia paljon toisiltaan.

Pohjoismaista tasa-arvoyhteistyötä kohdistetaan tulevina vuosina osittain uuteen suuntaan. Vuosien 2015–2018 yhteistyöohjelmassa keskitytään tasa-arvoon julkisessa tilassa. Näin korostetaan sitä, että demokratia ei rajoitu pelkkään äänioikeuteen, vaan se edellyttää myös mahdollisuutta osallistua julkiseen keskusteluun.

Sanoilla luodaan todellisuutta, ja jos loukkaavaa kielenkäyttöä tai uhkailua aletaan sietää, siitä tulee yleisesti hyväksyttyä. Tätä haluamme ehkäistä yhtä määrätietoisesti kuin olemme vuosien varrella torjuneet naisiin kohdistuvaa fyysistä väkivaltaa ja muuta lähisuhdeväkivaltaa. Tiedämme myös, että tasa-arvo edistää kestävää kasvua, joten haluamme kohdistaa huomiota tasa-arvoon Pohjoismaiden hyvinvoinnin ja innovoinnin käyttövoimana.

Tähän saakka tasa-arvopolitiikassa on painotettu eniten naisten yhteiskunnallista tilannetta työmarkkinoilla ja politiikassa. Työhön on kuitenkin sisällytettävä myös miesnäkökulma, jotta mies- ja naisvaltaisten alojen välisiä rajoja voitaisiin häivyttää. Tarvitaan uusia menetelmiä, joilla voidaan ehkäistä stereotyyppisiä käsityksiä, jotka vaikuttavat naisten ja miesten sekä tyttöjen ja poikien arkeen ja elämänvalintoihin. Tulevina vuosina pyrimmekin edistämään miesten ja poikien aktiivista osallistumista tasa-arvotyöhön ja -keskusteluun.

Uusi yhteistyöohjelma konkretisoi ja suuntaa osin uudelleen Pohjoismaiden hallitusten välistä tasa-arvoyhteistyötä, mutta ei toki muuta sitä kokonaan.  Ohjelmaan liittyviä aloitteita on saatu Pohjoismaiden neuvoston parlamentaarikoilta sekä pohjoismaisilta tasa-arvotoimijoilta, joten sillä on laaja kannatus. Tähän tukeen nojaudumme myös jakaessamme kokemuksia YK:ssa ja muilla kansainvälisillä foorumeilla.

Pohjoismaisessa tasa-arvotyössä käsiteltävät aiheet leviävät usein Pohjolan ulkopuolelle, missä ne vaikuttavat päätöksentekoon. Tämän lisäksi hyviä kokemuksia ja esimerkkejä pitää levittää myös kotikentällä: politiikassa, työpaikoilla ja kodeissa. Kun poliitikot ja kansalaiset ajattelevat ja toimivat yhdessä tasa-arvoisesti, pääsemme entistä lähemmäksi tavoitetta oikeudenmukaisesta ja demokraattisesta Pohjolasta.

Genom åren av nordiskt jämställdhetssamarbete har ett bestående huvudtema varit lika rättigheter och likvärdig status för kvinnor och män på arbetsmarknaden. Uppmärksamhet har riktats mot löneskillnader mellan könen och nedbrytning av traditionsbundna könsroller på arbetsmarknaden. Här är möjligheten att förena förvärvsarbete och familjeliv en viktig förutsättning. Att pappor och mammor i allt högre grad delar på ansvaret för att sköta barnen har blivit en självklarhet, och i dag bidrar den höga sysselsättningsgraden av Nordens kvinnor i hög grad till den nordiska välfärdmodellen.

Det är många steg kvar innan de nordiska länderna uppnår jämställdhet i näringslivet, medan jämställdheten nått bättre in i våra parlament. De nordiska länderna har många gemensamma referensramar och mål, men vi väljer olika metoder för att ta oss fram till målen. Just därför kan vi lära så mycket av varandra.

De kommande åren tar det nordiska jämställdhetssamarbetet delvis nya riktningar. I samarbetsprogrammet för 2015–2018 vill vi sätta fokus på jämställdheten i det offentliga rummet. För demokratin handlar inte bara om rösträtt – det handlar också om att kunna delta i den offentliga debatten.

Ord bidrar till att skapa verkligheten, och när vi börjar tillåta användningen av en hånande och trakasserande samtalston blir det också allmänt accepterat. Vi vill helt enkelt inte vara med om det utan i stället motverka det, på samma sätt som vi i flera år har arbetat för att motverka fysiskt våld mot kvinnor och annat våld i nära familjerelationer. Vi vet också att jämställdhet bidrar till hållbar tillväxt, och vill därför även sätta ökat fokus på jämställdheten som drivkraft för välfärden och innovationen i Norden.

Hittills har jämställdhetspolitiken mest lagt vikt vid kvinnornas situation i samhället, på arbetsmarknaden och i politiken. För att gränserna mellan så kallade kvinno- och mansutbildningar och -yrken ska kunna ruckas på måste också mansperspektivet inkluderas i arbetet. Här behöver vi hitta fler metoder för att motverka de könsstereotypa uppfattningar som påverkar kvinnors och mäns, pojkars och flickors vardag och livsval. De kommande åren kommer vi därför att jobba för att facilitera mäns och pojkars aktiva deltagande i jämställdhetsarbetet och -debatten.

Det nya samarbetsprogrammet för jämställdhetssektorn i det nordiska regeringssamarbetet innebär inte en ny nordisk jämställdhetspolitik. Det är vårt sätt att konkretisera samarbetet mellan de nordiska regeringarna på jämställdhetsområdet. Programmet har kommit till med inspel från såväl Nordiska rådets parlamentariker som jämställdhetsaktörer ute i Norden, och har därför ett brett stöd. Med detta stöd i ryggen delar vi också med oss av våra erfarenheter i FN och på andra internationella arenor.

Jämställdhetsteman som tas upp i nordisk regi tenderar att sprida sig som ringar på vattnet och påverka dagordningar också utanför Norden. Men de goda erfarenheterna och exemplen behöver också spridas på vår nordiska hemmaplan, i politiken, på jobbet och i hemmen. Genom att tillsammans tänka och agera jämställt kan vi, politiker och medborgare, föra våra länder ännu närmare målet om ett rättvist och demokratiskt Norden.

Í norrænu jafnréttissamstarfi hefur meginstefið verið að jafna stöðu og réttindi kvenna og karla á vinnumarkaði. Sjónum hefur verið beint að jafnrétti til launa og því hvernig brjóta megi upp hefðbundna kynjaskiptingu á vinnumarkaði. Mikilvæg forsenda árangurs á þessu sviði er að fólk geti samræmt vinnu- og fjölskyldulíf. Í dag þykir það sjálfsagt að feður og mæður axli sameiginlega ábyrgð á umönnun barna sinna og mikil atvinnuþátttaka kvenna er mikilvæg undirstaða norrænna velferðarsamfélaga.

Á meðan kynjajafnrétti hefur aukist á vettvangi stjórnmálanna og á þjóðþingum Norðurlanda bíða enn brýn verkefni úrlausnar á sviði vinnumarkaðsmála. Þannig eru markmiðin og verkefnin að mörgu leyti hin sömu þótt Norðurlöndin velji ólíkar leiðir að settum markmiðum. Einmitt þess vegna geta norræn stjórnvöld lært mikið hver af öðru.

Á næstu árum verða teknar upp nýjungar í norrænu jafnréttissamstarfi. Í nýsamþykktri samstarfsáætlun fyrir tímabilið 2015–2018 er meðal annars lögð áhersla á jafnrétti á opinberum vettvangi. Lýðræði snýst nefnilega ekki  eingöngu um kosningarétt heldur einnig um að allir eigi möguleika á að geta tekið þátt í opinberri umræðu.

Orð hafa áhrif. Ef við leyfum niðurlægjandi og meiðandi tón í umræðunni fer hann að þykja sjálfsagður. Við viljum sporna við meiðandi umræðu rétt eins og við höfum löngum barist gegn kyndbundu ofbeldi og ofbeldi í nánum samböndum.  Niðurstöður rannsókna hafa margsinnis sýnt fram á að aukið kynjajafnrétti hefur stuðlað að sjálfbærum hagvexti og því er í áætluninni lögð áhersla á jafnrétti sem aflgjafa velferðar og nýsköpunar á Norðurlöndunum.

Hingað til hefur í stefnumótun á sviði jafnréttismála verið lögð megináhersla á samfélagslega stöðu kvenna á vinnumarkaði og í stjórnmálum. Ef takast á að brjóta niður múra í hefðbundnu náms- og starfsvali kynjanna þarf einnig að huga að stöðu og sjónarmiði karla. Leita þarf fleiri leiða til að brjóta upp staðalmyndir sem hafa áhrif á daglegt líf kvenna og karla og val stráka og stelpna á náms- og starfsvettvangi. Því stefnum við á næstu árum að því að auka þátttöku karla og drengja í öllu jafnréttisstarfi og umræðum um jafnréttismál.

Ný samstarfsáætlun markar ekki stefnubreytingu í samstarfi Norðurlanda á sviði jafnréttismála heldur er henni ætlað að vera markmiðslýsing samstarfsins á komandi árum. Þingmenn í Norðurlandaráði og ýmsir aðilar sem starfa að jafnréttismálum á Norðurlöndunum komu að gerð áætlunarinnar og fyrir vikið nýtur hún víðtæks stuðnings. Sá meðbyr gerir okkur kleift að miðla af reynslu okkar á vettvangi Sameinuðu þjóðanna og víðar um heim.

Verkefni á sviði jafnréttismála sem tekin eru fyrir á norrænum vettvangi vilja oft spyrjast út og hafa áhrif á stefnumótun víðar en á Norðurlöndunum. En við þurfum jafnframt að miðla góðri reynslu og fyrirmyndum af verkefnum innan Norðurlandanna, á vettvangi stjórnmálanna, á vinnustöðum og inni á heimilunum.

Með jafnréttissjónarmið að leiðarljósi í hugsun og verki getum við, stjórnmálamenn og almenningur,  fært okkur nær markmiðinu um norræn samfélög réttlætis og lýðræðis.

Kvinnors ekonomiska villkor har förändrats i grunden på bara några decennier men än har man inte nått målet i de nordiska länderna.
– Ekonomisk jämställdhet är inget lyxproblem. Det är en nyckelfaktor om vi vill komma vidare i jämställdhetsarbetet, säger Louise Lindfors, ordförande på Fredrika Bremer Förbundet.

Varför startade ni projektet?
– De ekonomiska frågorna är den springande punkten i det nordiska jämställdhetsarbetet. När World Economic Forum mäter jämställdheten i olika länder (i den årliga Global Gender Gap Report) hamnar de nordiska länderna högst upp, men mätningen visar också att vi har brister. Vi får höga poäng för representation, till exempel inom politiken, men på det ekonomiska området hamnar vi längre ner i rankningen.

Varför rankas vi lägre på ekonomiområdet?
– Kort kan man säga att män tenderar att ha mer pengar att röra sig med jämfört med kvinnor. Det beror på olika saker. Var tredje kvinna jobbar deltid men bara var tionde man. Kvinnor tar ut 74 procent av föräldradagarna och vabbar mer än män. Dessutom har vi löneskillnaderna. Mäns arbete värderas högre än kvinnors.

Vad krävs för att de nordiska länderna ska nå ekonomisk jämställdhet?

– Vi måste utjämna löneskillnaderna och ta ett jämställt ansvar för familjen och hemmet. Den enskilt största jämställdhetssatsningen i Sverige är införandet av pappamånaden. Det vet alla och då borde man också kunna inse att här går det att ta snabba steg vidare mot jämställdhet. Politikerna är rädda för att skriva folk på näsan, men det handlar snarare om att kommunicera vad som är det förväntade. En delad föräldraförsäkring skulle signalera att det ”normala” är att dela jämt.

Ni talar om ekonomisk utsatthet. Leder den bristande jämställdheten verkligen till så allvarliga ekonomiska konsekvenser?
– Ja. Det märks till exempel extra tydligt bland äldre. I Sverige lever omkring 225 000 pensionärer under EU:s fattigdomsgräns. Merparten av dem är kvinnor. Gränsen går vid 10 400 kronor före skatt och det finns pensionärer i Sverige som ligger långt under det. Det finns olika faktorer som påverkar en individs ekonomiska situation, men kön har stor betydelse. Ibland framställs det som att vi är så nära jämställdhet i Norden att vi kan nöja oss. Det tycker verkligen inte vi.

Tycker ni att det är svårt att nå ut med de här frågorna?
– Det är ett komplext tankegods så jo, det är en kommunikativ utmaning. Vi har vilda planer på hur man kan förklara utan att det blir pekpinnar. För att nå ut brett tror jag att vi behöver hitta ambassadörer. På Fredrika Bremer Förbundet har vi till exempel samarbetat med komikern Bianca Kronlöf. Självklart når hon fram på ett annat sätt än vi som jobbar på förbundet.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Internationalt er der stor interesse for den nordiske velfærdsmodel, hvor samfundet understøtter, at begge køn er ude på arbejdsmarkedet og er ligestillede i forhold til omsorgen for børnene. Set udefra fremstår de fem nordiske lande som homogene og langt fremme, når det gælder social- og familiepolitik. Men spritnye forskningsresultater i bogen ”Fatherhood in the Nordic Welfare States” dokumenterer, at selv om der er ligheder, så er der også forskelle mellem landene. Det fortæller professor Tine Rostgaard, Aalborg Universitet, der dels bidrager med en række kapitler, dels har redigeret det store bogværk sammen med professor Guðný Björk Eydal, Háskóli Íslands – Islands Universitet.

”Det, der kendetegner alle fem lande, er, at de har forsøgt at facilitere den ”aktive far” i familielivet. Danmark og Sverige repræsenterer yderpolerne i det nordiske billede. I nogle af landene – især i Danmark – er ligestillingen mere symbolsk end konkret politik, mens Sverige i mange år har lagt stor vægt på at udforme en politik, som sikrer større ligestilling mellem mænd og kvinder, og som derfor også sikrer mulighed for den aktive far. Island har på sin side især på orlovsområdet været ekstrem progressiv. Med vedtagelsen af en lov i 2013 om 5 måneder til mor, 5 måneder til far og 2 måneder til deling var de længst fremme med fædrekvoten”, siger Tine Rostgaard. En ny regering har imidlertid indtil videre holdt fast i den tidligere ordning med 3 måneder til hver og 3 måneder til deling. Finland og Norge placerer sig midt i feltet, forklarer Tine Rostgaard. Finland har en høj andel af kvinder, der arbejder fuldtid på arbejdsmarkedet, mens Norge har en mere traditionel tilgang, hvor en række familiepolitiker giver kvinderne øget mulighed for at være hjemme med børnene.

Fædrekvoter: Et effektivt policyinstrument 

Fædres adgang til betalt barselsorlov, den såkaldte fædrekvote, er et af de centrale områder i bogen. Bortset fra de danske mænd har fædre i Norden en reserveret ret til kortere eller længere perioder af den samlede orlov. På baggrund af bogens omfattende forskningsresultater er Tine Rostgaard ikke i tvivl: Netop fædrekvoten kan fremme fædres adgang til en større andel af forældreorlov og styrke deres farrolle.

”Hvis man vil have mænd til at tage en større andel af forældreorloven, er fædrekvoten det mest succesfulde policyinstrument. En kvote institutionaliserer nogle rettigheder og påvirker alle niveauer, også helt ud på arbejdspladsen og i familien”, uddyber Tine Rostgaard.

Banebrydende fertilitetsforskning blandt mænd

Mænds rolle i forhold til fertiliteten og den faldende fødselsrate er et af de banebrydende områder, som bogen undersøger ved at se på mænds indstilling til familieliv og deres holdning til, hvornår man skal have børn.

”Undersøgelsen viser, at nordiske mænd har en højere tolerance overfor, at andre mænd fravælger at få børn eller udskyder tidspunktet, hvor de får børn. På baggrund af de data, vi har adgang til, kan vi ikke helt fast sige, at tolerancen betyder, at man vælger ikke at få børn. Men indikationer i vores data viser det. Derfor konkluderer vi, at den større tolerance spiller ind på, om man selv vælger ikke at få børn”, forklarer Tine Rostgaard. I en tid med politisk fokus på det faldende fødselstal, understreger bogen dermed, at det er en vigtig faktor at inddrage mændenes holdning, når man skal forstå, hvad der sætter rammerne for fertilitet.

Familielovgivning forskelsbehandler mor og far 

Bogens over 400 sider indeholder bl.a. også undersøgelser af mænds tidsforbrug i hjemmet, den ser på farrollen i forskellige familiekonstellationer og på, hvordan de fem landes politikker understøtter fædres mulighed for at drage omsorg for deres børn, og om resultaterne er i overensstemmelse de nordiske landes mål på familie- og ligestillingsområderne. Og her viser en artikel om familielovgivning skrevet af Hrefna Friðriksdóttir, ekstern lektor ved Háskóli Íslands, at der er store forskelle på, hvordan fædre og mødre behandles i familielovgivningen.

”Vi kører projekt ”far” i de nordiske lande, men familielovgivningen understøtter ikke projektet i samme grad i alle landene. Hrefna Friðriksdóttir konkluder, at der er et perspektiv i, at man i højere grad skal sikre sig, at familielovgivningen er ajour i forhold til de progressive tanker, de nordiske lande gør sig i forhold til, at fædre og mødre er ligestillede”, siger Tine Rostgaard.

– Det här är fortfarande ett dolt problem men vi är redo att lyfta upp det på bordet, säger Drífa Snædal, generalsekreterare på Islands yrkesförbund.

Hur märks sexismen i era branscher?
– Det kan till exempel vara berusade kunder som tafsar. Vissa gäster tycker att de har betalat för att trakassera de anställda. Yrkesgrupper som är beroende av dricks drabbas särskilt hårt på grund av makten som kunden har över dem. Servitriser och städpersonal är särskilt utsatta. Det finns undersökningar som visar att trakasserier är ett utbrett problem i våra branscher. Vi får inte blunda för det. 
Varför är det vanligt med sexuella trakasserier?
– I våra branscher finns ofta starka hierarkier, både inom arbetsplatsen och i relationen till kunderna. Unga kvinnor har ofta jobben längst ner i hierarkin. Lägg till alkohol på det. Problemen ses ofta som en del av jobbet – som att det ingår att ta skit av kunder och kollegor. Så ska det naturligtvis inte vara.

Vad krävs för att få stopp på trakasserierna?
– Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret, men facken har också ett ansvar. Vi måste ta tag i det här och informera så att utsatta känner att de kan komma till oss. Det är dags att vi lyfter in frågan som en självklar del i vårt arbete.

Vad kan nordiska fackförbund vinna på att samarbeta?
– En bra idé kommer ofta upp på flera ställen samtidigt. Så var det i det här fallet. Alla som är med i projektet ser ett behov av att agera, men vi behöver bättre kunskap. De nordiska länderna är kända för jämställdhet och vill vara ”jämställda Norden” men det kräver arbete.

Vad hoppas du att projektet ska ge för resultat?
– Vi vill se en ordentlig debatt i alla de nordiska länderna. På sikt hoppas jag att det här blir starten till fler och större samarbetsprojekt inom jämställdhetsområdet.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Projektet är det första samarbetet någonsin mellan samiska och grönländska kvinnoorganisationer.
– Det ska bli jättespännande. Vi delar många erfarenheter, säger Gudrun Eriksen Lindi från Samiskt KvinnoForum.

Vad tror du att ni kan lära av varandra?
– På Grönland har man tagit tag i problemen med missbruk och våld på ett annat sätt än  Sápmi. Hos oss är det fortfarande starkt tabubelagt. Problemen i sig är inte alls någonting unikt för våra samhällen men vi lever i små samfund och då blir det lätt att man lägger locket på. Det finns en uppfattning om att det här är problem som ska lösas inom familjen men det är fel.

Vad krävs för att bryta de här tabuna?
– Vi måste prata om problemen, inte minst med våra ungdomar. Vi måste berätta var gränserna går. Vi kan inte tolerera att pojkar trakasserar flickor i skolan utan vi måste vara tydliga från början. Både myndigheterna och våra samfund har ett ansvar. De måste informera och ha en beredskap. Individer som kommer till dem och ber om hjälp måste bli tagna på allvar.

Att vara både kvinna och tillhörande en ursprungsbefolkning – innebär det några särskilda utmaningar? 
– Vi måste kämpa för våra rättigheter både som kvinnor och som ursprungsfolk. I vår kultur har kvinnor ofta ett särskilt ansvar för att ta hand om familjen och föra traditionerna vidare. Det är ett tungt ansvar nu när våra samhällen är i kris. Vi utsätts för exploatering, till exempel genom gruvbyggena. Vi kämpar mot gruvbolagen och samtidigt måste vi kämpa för våra rättigheter som kvinnor. Det är en kamp som förs både gentemot sametingen och staterna. Tyvärr försvåras den av att vi inte har tillgång till alla demokratiska rum.

På vilket sätt menar du att ni utesluts?
– I det nordiska arbetet blir samer utstötta eftersom vi inte har status som självstyrande nation. Vi är till exempel inte representerade i arbetet med den nordiska jämställdhetspolicyn. Grönland sitter med eftersom de erkänns som självstyrande men inte Sápmi. Det tycker jag är ett stort problem. Det borde gå att hitta ett sätt att ge oss inflytande. Människan har ju för sjutton lyckats landa på månen!

Vad händer närmast i EAMI FEMI? 
– Vi börjar nu med möten på Skype. Sedan ska vi ses i Oslo nästa år. Då utgår vi från våra teman våld och missbruk. I slutet av projektet ska vi berätta om vårt arbete för andra genom att sätta upp en utställning.

Den här texten ingår i artikelserien Nordiskt jämställdhetssamarbete i praktiken 2014, som berättar om de projekt som fick medel genom Nordisk stödordning 2014. SNF-Sámi NissonForum/Samiskt KvinnoForum fick 250 000 danska kronor för projektet EAMI FEMI. Projektet drivs i samarbete med en kvinnoorganisation på Grönland och organisationen Samiska kvinnor i Norr i Sverige. Organisationerna kommer att mötas under ett seminarium i Oslo nästa år. Projektet ska resultera i en utställning som kommer att visas både fysiskt och online.
EAMI betyder ”ur” eller ”ursprungs-” på samiska.

Det nordiska kunskapscentret Nordicom, det europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE och Nordiska ministerrådet bjöd den 4 december i Vilnius in till det sista evenemanget för projektet Nordic Gender & Media Forum: lanseringen av antologin ”Making change. Nordic Examples of Working Towards Gender Equality in the Media”. Boken presenterar god praxis och ger en sammanställning av statistik från nordiska privata och offentliga medieföretag och organisationer.

En av redaktörerna för boken, Maria Edström, betonade att folk inom medieindustrin är jämställdhetsmedvetna och diskuterar jämställdhet, men nu är det dags att öka engagemanget och åstadkomma en förändring. Det är möjligt att använda erfarenheter från de nordiska länderna för vad som faktiskt har gjorts för att åtgärda problemet med jämställdhet i medierna.

”Förhoppningsvis kan boken vara till hjälp och användas av en stor grupp läsare. Medierna kan främja jämställdhet – eller förlöjliga ansträngningarna mot att öka den. Vi har gett ut boken för att skapa dialog och för att visa att det finns många vägar för att åstadkomma jämställdhet. Både strukturella och individuella initiativ kan bidra till förändring. Ibland behöver man inte ens pengar eller finansiering, allt man behöver är en bra idé”, förklarade Maria Edström.

”Vår bok kommer att finnas på Göteborgs universitets nätarkiv och på Nordicoms hemsida, gratis för alla som vill bekanta sig med och inspireras av de initiativ som finns. Den är indelad i sektioner så om du arbetar med journalistik kan du leta efter och läsa om exemplen från det området. Men boken kan också ses som en mötespunkt för en övergripande diskussion mellan olika områden i mediesfären.”

Förekomst och kvalitet av data varierar

Ulrika Facht, analytiker på Nordicom, som ansvarade för datasammanställningen, har samlat information från fyra medietyper som behandlas i boken: film, journalistik, dataspel och reklam.

”Tillgången till data om jämställdhet varierar från den ena industrin till den andra. Vi har hittat jämförbara

data på film och i journalistik medan det har varit svårt att hitta hållbara uppgifter på balansen mellan kvinnor och män i reklam och särskilt i spelindustrin. Spelindustrin har inte varit så intresserad av att fastslå att detta är ett problem. Ändå visar de data som sammanställts med några få undantag att en industri kan ha lika många kvinnor som män som arbetar i den men det är männen som innehar de flesta positionerna på hög ledningsnivå. Data från internationella undersökningar om journalistik visar liknande mönster mellan de nordiska och de baltiska länderna.”

De projekt som beskrivs i boken finns med för att främja olika sätt som samhället och individerna kan åstadkomma en förändring mot mer jämställdhet. Några initiativ har genomförts med framgång i mer än ett land.

Goda branschexempel

”Exemplet från svensk filmindustri visar hur en enkel idé snabbt kan spridas”, sade Maria Edström. ”A-märkningen är ett initiativ som genomfördes av fyra svenska biografer baserat på tre enkla frågor: Finns det två eller fler kvinnliga karaktärer, är de namngivna? Talar de med varandra? Talar de med varandra om något annat än män? Om svaren är jakande får filmen en A-märkning

(A står för ”approved”, engelska för ”godkänd”). Alison Bechdel formulerade dessa tre frågor redan 1985 i det s.k. Bechdel-testet. Nästan 30 år senare skapade fyra svenska biografer en enorm debatt om representation på film och får omfattande mediebevakning i hela världen.”

Enligt Anita Frank Goth, kommunikationschef för KVINFO i Danmark, är samhället inte medvetet om problemet med kvinnors representation i medierna, särskilt inte när det gäller journalistik. Det är ett globalt problem vilket rapporten”Who makes the News” från Global Media Monitoring Project också har visat sedan 1995.

Kön och ålder faktorer i vilka som syns som experter i TV

Det första exemplet på de många metoder som beskrivs i boken är KVINFO’s expertdatabas på nätet som presenterar 1178 profiler av danska kvinnor. Här får journalisterna lättillgänglig information om kvinnliga experter från alla delar av samhället, inklusive forskare, direktörer, politiker och personer från konst- och kulturvärlden.

”En undersökning av EIGE 2013 visar att i Danmark är 81 procent av experterna på tv män. Jämfört med 1982 när 86 procent av källorna i de danska nyheterna var män kan man dra slutsatsen att inte mycket har hänt i medierna”, sade Anita Frank Goth.

”Och med könsproblemet följer också ett åldersproblem i medierna. Fram till 34 års ålder är representationen av kvinnor och män lika stor på tv i Danmark. Efter 35 minskar antalet. Och efter 50 är bara 23 procent av de personer som uppträder på tv kvinnor. Och när det gäller experter är folk ofta äldre än 34, innan de kan kalla sig experter.”

Baltiska länderna ledstjärnor

De baltiska länderna omfattades inte av projektet, men deras goda praxis och deras goda idéer väckte stort intresse på seminariet. En lettisk analys av barnprogram har avslöjat viss oroande statistik. Eftersom det är tv som bidrar till att introducera barn för föreställningar om kön kan man konstatera en stor brist på representation av kvinnliga karaktärer (kvot 1:3).

Estland presenterade en lovande reklamkampanj som drev med könsstereotyper. Inspirerad av Tyskland organiserar det estländska ministeriet för sociala frågor ”icke-typiska karriärdagar” för studenter för att uppmuntra ovanliga karriärval.

Lettiska representanten Laima Kreivytė presenterade feministgruppen ”Cooltūristės” och deras utställning ”Postidea” i tre delar. Idén med initiativet var att inte klaga utan att göra en gest och använda jämställdhetsintegrerande strategier.”Både radikala feminister och politiska strategier behövs för att nå målet”, sade Kreivytė, konstkritiker och curator.

I Sverige och Norge har politiker varit aktiva i att lagstifta för jämställdhet. I Finland och Danmark har de varit mer avvaktande.
– Här är de nordiska länderna lite olika, säger Monica Burman, docent i straffrätt vid Umeå universitet.
Hon och kollegorna på Juridiskt Forum är huvudarrangörer för en nordisk konferens om rättens roll i främjandet av jämställdhet.

Konferensen ska hållas till våren. Hur långt har ni kommit i planeringen?
– Vi ska snart skicka ut inbjudan så vi är igång. Ett viktigt inslag under konferensen är att vi ska ha två nordiska paneler med professorer från olika länder. Alla forskar inom rättsvetenskap med tydlig genusprofil. Jag tror att det kommer bli riktigt intressanta samtal.

Vilken betydelse har lagstiftningen för jämställdheten i Norden? 
– Den har stor betydelse. Politiker har använt rätten för att skapa eller uppmuntra till jämställdhet. Alla de nordiska länderna har till exempel avskaffat sambeskattningen för att främja kvinnors deltagande i arbetslivet. I Sverige gjordes det redan på 1970-talet och det ansågs mycket radikalt. I många EU-länder räknar man fortfarande ihop inkomsten för gifta par.

Kan du berätta mer om skillnaderna mellan de nordiska länderna?
– Vi kan ta lagstiftningen om misshandel i nära relationer som exempel. Tidigare påbörjade polisen ingen utredning om den misshandlade inte själv anmälde sin partner. Detta ändrades i Sverige år 1982 men i Finland fanns den gamla lagen kvar betydligt längre. Det finns flera sådana exempel och i grunden handlar det om hur länderna värdesätter jämställdheten. Tycker man att det behövs rättsliga åtgärder? Särskilt i Norge finns en stark tro på att jämställdhet kan uppnås med lagstiftning. Den norska lagen om kvotering till bolagsstyrelser är ett exempel.

Vilka teman kommer att lyftas under konferensen?
– Det avgörs delvis av vilka abstracts vi får in. Vi kommer att ha två internationella key notes. Rosemary Hunter från Queen Mary University i Storbritannien har fokus på familjerätt och våld i familjen. Kathleen Lahey från Kingston University i Kanada kommer att tala om ekonomiska frågor som hur vi tar in skatter och hur vi distribuerar välfärd. Genom ett av panelsamtalen kommer vi också att sätta extra fokus på genus och rätt i Arktis.

Varför är det viktigt att träffa andra nordiska forskare?
– Vi behöver få inspel från varandra. Det är så vi kan hitta nya forskningsfrågor och komma vidare inom våra olika områden.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.