Johan Dahl, Närings- och jämställdhetsminister på Färöarna, medverkade på konferensen som hölls i Nordens hus i Torshamn. Han menade att Färöarna har många jämställdhetsproblem på arbetsmarknaden. Den största utmaningen för öarna är just nu utflyttningen. Det bor bara cirka 48 000 invånare på Färöarna, som dessutom har en växande åldrande befolkning. Och det är främst yngre kvinnor som lämnar landet och inte kommer tillbaka.
– På Färöarna är könsstrukturerna fortfarande mycket traditionella, vi har stora löneskillnader, problem med kvinnlig representation i politiken samt deltidsarbetslöshet. Den ojämlika maktfördelningen baserad på kön kan vara en orsak till att kvinnor flyttar härifrån, sa Johan Dahl.

Kvinnor arbetar deltid i Norden

Bosse Parbring, projektledare på NIKK, berättade om projektet Deltid i Norden som undersöker deltidsarbete för kvinnor och män i Norden.
I de flesta nordiska länder arbetar runt en tredjedel av kvinnorna deltid. Undantaget är Finland där bara 15 procent arbetar deltid, men där är det också betydligt färre kvinnor som förvärvsarbetar än i de andra nordiska länderna.

Hur mycket deltidsarbetandet påverkar pensionen varierar mycket i de olika nordiska länderna. I Danmark och Norge påverkas pensionen mindre än i de övriga länderna. För den som arbetar deltid i en kortare period påverkas den nästan inte alls. Det beror på att länderna har pensionssystem som kompenserar för lägre löner.
– Men detta gäller bara om man arbetar deltid under en kortare period. Många kvinnor arbetar deltid under lång tid. Det får stora konsekvenser för pensionen – i alla länder, sa Bosse Parbring.

Män ses som familjeförsörjare på Färöarna

Erika Hayfield, forskare på Färöarnas universitet, hade särskilt undersökt deltidsarbetet på Färöarna. Där är andelen deltidsarbetande kvinnor mycket större än i övriga Norden – 51 procent av alla kvinnor. Motsvarande siffra för män är 11 procent. Denna höga siffra följer kvinnorna genom hela yrkeslivet, inte bara i de åldrar då många av dem har småbarn. Över en femtedel av de deltidsarbetande kvinnorna vill dessutom jobba mer.

Ett problem är att mer än 3000 män på Färöarna har sina arbetsplatser utomlands – exempelvis till sjöss eller på oljeriggar. Det motsvarar en femtedel av den manliga arbetskraften. Färöiska arbetsgivare har svårt att konkurrera med höga löner, speciellt från den norska oljeindustrin. Detta ställer till problem för kvinnor i heterosexuella förhållanden, särskilt om de har småbarn.

Erika Hayfield menade att på Färöarna ses männen i högsta grad fortfarande som ”familjeförsörjaren”. Hon uttryckte oro över att Färöarna är på väg mot ett samhälle där kvinnor i ännu högre grad får ta huvudansvar för det obetalda hushålls- och hemarbetet – ett samhälle byggt på hemmafrumodellen.

– Jag tror att det är viktigt att vi i den färöiska debatten kommer bort från föreställningen att könsskillnader är biologiska eller ”naturliga”. Det försvårar för jämställdhetspolitiska framsteg. Exempelvis finns det ett stort motstånd mot att utöka pappadagarna i föräldraledigheten, för att man tycker att ”kvinnor är mer naturliga vårdhavare”.

Nordisk ”pappaledighet” ökar med öronmärkning

Ingólfur V Gíslason från Islands universitet, berättade om föräldraledighetsuttaget i Norden. Med undantag av Danmark har pappornas uttag av föräldraledigheten ökat mellan 2000-2013 i alla nordiska länder. I Danmark har inte heller alla pappor rätt till föräldraledighet utan bara de som är gifta eller sambos med sina partners. Detta gäller även i Finland.

Under 2012 var mäns uttag av föräldraledigheten bara 7,4 procent i Danmark. Flest män tar ut föräldraledighet på Island, men där tar kvinnorna fortfarande ut mer än 70 procent av den totala tiden. Island är det land där mest tid är öronmärkt till vardera föräldern. En tredjedel av dagarna går till respektive förälder och en sista tredjedel går att fördela som familjen vill.

– Tyvärr ser dock Norden ut att gå mot en mer negativ utveckling. Danmark har det senaste året skrotat sina planer om att införa öronmärkning. I Norge drar den nya regeringen ner på pappakvoten och underlättar överföringen till mamman. Och på Island blev den planerade utökningen av föräldraledigheten från 9 till 12 månader med 5-5-2-fördelning, uppskjuten, sa Ingólfur V Gíslason.

Färöiska män tar ut lite föräldraledighet

Katrin Kallsberg, ordförande i den färöiska Jämställdhetsnämnden, berättade att de färöiska männen enbart tar ut mellan 5-6 procent av föräldraledigheten. Nästan hälften av männen tar inte ut någon föräldraledighet alls.

– Samtidigt säger två tredjedelar av männen att de skulle tacka ja till tre öronmärkta pappamånader om det fanns möjlighet till det på Färöarna.

Katrin Kallsberg menade att kulturella faktorer är en av orsakerna till att det ser ut som det gör. Jämställdhetsnämnden har nyligen genomfört en undersökning om värderingar bland färöiska ungdomar i högstadiet. Bland de unga männen fanns ibland mycket konservativa åsikter. Nära en tredjedel av killarna tyckte inte att kvinnor alls skulle arbeta utan att de borde stanna hemma. Nästan hälften av männen tyckte att män är bättre ledare och drygt en tredjedel tyckte att män borde ha företrädesrätt till jobb, om det stod mellan en kvinna eller en man.

Livmodersfeminism i Danmark

Lív Patursson, genusvetare vid Lunds Universitet, pratade om en aktuell debatt i Danmark. Danska barnfamiljer upplever mer och mer att det är svårt att kombinera karriär och familjeliv. Det får konsekvenser som psykisk stress, ökade fall av skilsmässa, fallande befolkningstal och så vidare. Lív Patursson ville problematisera den individualistiska inställningen till problemet som finns i Danmark, bland annat hos Danmarks jämställdhetsminister Manu Sareen, som nyligen uppmanade kvinnor som ville ha karriär att ”skippa yogan”.

– Det finns också en comeback av danska ”livmodersfeminister” vars lösning också är uteslutande individuell – kvinnor ska vara mer hemma med barnen och skippa karriären.

Jämställdhet som nordisk marknadsföring

Eirinn Larsen, forskare och historiker på Centrum för näringslivshistoria på Handelshögskolan i Oslo, pratade om bilden av jämställdhet som ”typiskt nordiskt”.
I Gender Gap Index som World Economic Forum tar fram varje år, ligger de nordiska länderna i topp 10.
– Det är viktigt för nordisk marknadsföring att man framställer sig själv som jämställt inför andra länder. Men det handlar mer om branding och mindre om innehåll och verklig substans.

Hon menade att bilden av Norden som redan jämställt är problematisk, bland annat för att den sätter upp hinder för att fortsätta arbeta för jämställdhet.
– Vi har fortfarande en massa utmaningar i Norden när det kommer till jämställdhet. Jag skulle vilja säga att det inte är särskilt nordiskt att vara jämställd. Däremot är det särskilt nordiskt att vilja framstå som jämställt.

Konferensen hölls den 27-28 maj och anordnades av det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet för jämställdhet.

Monter D:27 i mässområdet – gratis och öppet för alla!
NIKK och Nordiska ministerrådet har gemensam monter på mässområdet – Malmö Mässan – på Nordiskt Forum – vi har monter nummer D27!

Vi visar våra resurser, berättar om jämställdhet i Norden och firar att det nordiska jämställdhetssamarbetet fyller 40 år! Vi kommer också att ordna ett online-quiz – testa dina kunskaper om jämställdhet i Norden. Dessutom: vik din egen jämställdhetsloppa!

Sök på Gender – i alla Nordens länder!
Fredag 13 juni kl. 18:00 – 18:30. Lokal: Vigdís i monterhallen, MalmöMässan

Vi presenterar tre nya webbresurser vi har arbetat på under våren tillsammans med vårt nordiska nätverk. Ännu så länge hemligt och avslöjas på plats! Missa inte den stora lanseringen av tre unika resurser som vi hoppas och tror kommer vara till stor hjälp och användning för alla som är intresserade av jämställdhet i Norden. Presentationen leds av Josefine Alvunger, verksamhetsledare på NIKK.

Projektcafe: Nordiska ministerrådets stödordning för jämställdhet
Lördag 14 juni kl. 14:00 – 17:00 i vår egen monter D:27

 Under lördagseftermiddagen hoppas vi få stort tryck i vår monter då vi bjudit in alla som medverkar på Nordiskt forum med medel från Nordiska ministerrådets stödordning. Det blir ett informellt mingel där vi utbyter erfarenheter, visar upp våra verksamheter för varandra och diskuterar det nordiska jämställdhetssamarbetet i praktiken. Drop in – gratis och öppet för alla, mingla gärna förbi vår monter och nätverka du också!

Program för konferensdeltagare

NIKK medverkar också i det officiella programmet med ett seminarium på fredagen:

Deltid i Norden
Fredag 13 juni kl. 12:00 – 13:00. Lokal: Curie-scenen.

De nordiska länderna har en hög förekomst av deltidsarbete och det är huvudsakligen kvinnor som arbetar deltid. Undantaget är Finland där fler kvinnor jobbar heltid än i de andra nordiska länderna. NIKK har fått i uppdrag att genomföra ett projekt om deltidsarbete i Norden. I detta seminarium diskuteras deltidsarbetets orsaker och konsekvenser.
Medverkande:

• Cathrine Egeland, seniorforskare, Arbeidsforskningsinstituttet, Norge
• Johan Dahl, jämställdhetsminister, Färöarna
• Joa Bergold, utredare, LO, Sverige
• Tapio Bergholm, seniorforskare, fackförbundet FFC/SAK, Finland
• Bosse Parbring, projektledare Deltid i Norden, NIKK – moderator

På söndagen håller Nordiska ministerrådet sitt stora evenemang då många av våra jämställdhetsministrar i Norden går upp på scen:

Ministerpanel: Sammen om ligestilling i 40 år og fremtidens udfordringer
Söndagen den 15 juni kl. 11:00 – 12:30. Lokal: Pankhurst

De nordiske ministre vil deltage i en paneldiskussion, hvor Nordens nuværende såvel som fremtidige udfordringer inden for ligestilling vil blive debatteret. Ligeledes vil paneldiskussionen handle om hvilke fremskridt der forventes fremover.

Projekt som har fått medel av Nordiska ministerrådets stödordning för jämställdhet

Under Nordiskt Forum får vi se prov på nordiskt jämställdhetssamarbete i praktiken genom de projekt som fick medel från Nordiska ministerrådets stödordning för jämställdhet år 2013 för att medverka på Nordiskt Forum. Här följer en lista på de aktiviteter som äger rum under Nordiskt Forum (obs, dessa anordnas inte av NIKK):

Youth empowerment and non-formal education with gender perspective
Thursday June 12, 02:00 – 03:30 PM. Venue: Gudrun
Organizer: The Åland Islands Peace Institute/Nordic-Baltic Network for Gender Equality in Youth Work

The workshop is aimed at examining how youth activities with gender perspective can empower young people to challenge gender stereotypes and facilitate their personal, social and economic fulfillment. Thematic concepts of gender perspective, gendered norms and empowerment will be illustrated by best practice examples of Nordic-Baltic experiences of the Girl and Boy group method. The workshop form is a moderated panel discussion with NGO representatives from Åland, Finland, Latvia and Lithuania consisting of:

• Justina Donielaite, Project Manager, The Åland Islands Peace Institute
• Liene Gatere, Youth Affairs Coordinator, Resource Center for Women ”Marta”, Latvia
• Aiste Jankauskaite , Project Manager, Missing Persons’ Families Support Center, Lithuania
• Kalle Laanterä, Project Manager, Poikien Talo (Boys’ House), Finland
• Malin Söderberg, Project Manager, The Åland Islands Peace Institute
• Mari Uusitalo-Herttua, Director, Tyttöjen Talo (Girls’ House), Finland

Women, Peace and Security: Are the Nordic countries leading the way?
Friday June 13, 12:00 – 02:30 PM. Venue: Taikon
Organizer: Operation 1325, Forum 1325 Norway, 1325 Network Finland and WILPF Denmark

When adopted in 2000, UN Security Council Resolution 1325 on Women, Peace and Security was in many ways groundbreaking. The Nordic countries were among the first countries to develop national action plans for its implementation. But where do we stand today, almost 15 years later? Nordic experts and civil society representatives working on women, peace and security present an overview of todays’ national implementation of Resolution 1325 and the work ahead in the Nordic countries.

• Åsa Eldén, Secretary General, Operation 1325 (se)
• Lis Garval, Former Minister, Counsellor on Gender, Peace and Security (dk)
• Pirjo Jukarainen, PhD docent, University of Tampere and Acaide Oy (fi)
• Maj Britt Theorin, Former President, Operation 1325 (se)
• Torunn Tryggestad, Researcher, PRIO – The Peace Research Institute Oslo (no)
• Kristiina Vainio, Vice President, 1325 Network Finland (fi)
• Helga Þórólfsdóttir, Independent Consultant on Gender and Security for the Icelandic Ministry for Foreign Affairs (is)

Beteende, attityder och makt i transportsektorn 
Fredag 13 juni kl. 12:00 – 13:30. Lokal: hooks
Arrangör: Nätverket för kvinnor i transportpolitiken

Representationen i transportsektorns beslutande positioner och ledande befattningar har en överrepresentation av män. Likaså finns fortfarande skillnader i hur kvinnor och män reser vilket är ett problem då dessa skillnader inte speglas i de beslut som fattas för transportsektorn. Flera undersökningar visar också att kvinnor och män som grupp har olika värderingar när det gäller t.ex. trafiksäkerhet, hastighetsgränser samt miljöfrågor där transporter utgör ett stort samhällsproblem.

Sexkjøperen og prostitusjon: nødvendighet eller overgrep?
Fredag 13 juni kl. 12:00 – 13:30. Lokal: Furuhjelm
Arrangör: Nordisk nettverk mot sexkjøp

Nordens fokus på sexkjøperen har satt en ny global dagsorden for prostitusjonsdebatten. Hvem er sexkjøperne, og hvordan legitimerer de sine overgrep mot kvinner i prostitusjon? Hvordan synliggjør og ansvarliggjør man sexkjøperne som en gruppe, som hittil har vært usynlige i prostitusjonsdebatten og i straffelovgivningen? Hvordan har vi jobbet for å holde fokus på sexkjøperne i Sverige, Norge og Danmark? Vi vil gjennomgå og diskutere aksjoner, debatter og kampanjer mot sexkjøpere og kjøp av sex.

• Julie Bindel,
• Kajsa Ekis Ekman,
• Nina Hedegaard, 8. marts-initiativet
• Hanne Helth, 8. marts-initiativet
• Wiveca Holst, Roks
• Hanne Størset, Kvinnegruppa Ottar

The Nordic model: Prostitution is violence against women
Friday June 13, 02:00 – 03:30 PM. Venue: Furuhjelm
Organizer: Nordisk nettverk mot sexkjøp

What is the ideology behind the Nordic model? How far have we reached in our fight in the Nordic countries for the right to a life free of prostitution? What kind of political opposition do we meet in our struggle for a society where women are not commodified? We will present the ideological background for the legislation and provide an overview of the current situation in Sweden, Norway, Denmark and Finland.

• Tanja Auvinen, Nuorten Exit / Exit ry
• Kajsa Ekis Ekman,
• Nina Hedegaard, 8. marts-initiativet
• Hanne Helth, 8. marts-initiativet
• Wiveca Holst, Roks
• Asta Håland, Kvinnegruppa Ottar
• Rachel Moran, SPACE International
• Tanja Rahm, SPACE International
• Ane Stø, Kvinnegruppa Ottar

Den nordiske modellen: Hvordan jobbe videre?
Fredag 13 juni kl. 16:00 – 17:30. Lokal: Furuhjelm
Arrangör: Nordisk nettverk mot sexkjøp

Dette er en workshop som etterfølger de to tidligere arrangementer hvor vi har tatt opp den ideologiske bakgrunnen for sexkjøpslovgivningen, hvor langt vi har vi nådd i kampen for samfunn uten prostitusjon og den motstanden vi møter vi kampen mot prostitusjon. Gjennom gruppearbeid vil vi ta for oss hvordan vi kan jobbe videre, og også se på kampen mot prostitusjon ut over Norden. Hvordan sikrer vi kriminalisering av sexkjøp i Norden, og hvordan kan Norden være en drivkraft mot prostitusjon i verden?

• Kajsa Ekis Ekman,
• Hanne Helth, 8. marts-initiativet
• Wiveca Holst, Roks
• Hanne Størset, Kvinnegruppa Ottar

Krisesentrene i Nordens viktige arbeid mot vold mot kvinner
Lördag 14 juni kl. 10:00 – 11:30. Lokal: Davis
Arrangör: Krisesentersekretariatet og Nordiske Kvinner mot Vold

Nordiske Kvinner mot Vold er et nettverk mellom alle de nordiske krisesentrene. Nettverket har eksistert nå i 19 år, og her deler vi erfaringer krisesentrene i hvert enkelt land har samt forskning og prosjekter. Vi vill vise en film og ha en debatt i etterkant om de utfordringene vi står overfor i arbeidet for likestilling og i kampen mot vold mot kvinner.

• Angela Beausang, Ordförande ROKS
• Gudrùn Jònsdottir, Talskvinna Stìgamòt
• Sari Laaksonen, Förbundet för mödra- och skyddshem
• Carina Ohlsson, Förbundsordförande SKR
• Elin Reinert Planck, Kvinnuhúsið
• Tove Smaadahl, Daglig leder Krisesentersekretariatet
• Birgit Søderberg, Formand LOKK

”Post 2015”
Saturday June 14, 10:00 – 11:30 AM.  Venue: Pankhurst
Organizer: Nordiske Nationalkomitteer UN Women

With 2015 fast approaching, various processes have been initiated in order to define the post-2015 agenda. There is widespread agreement in civil society that a more vigorous commitment to human rights and structural changes implies a different agenda for post-2015. Issues that will be emphasized in the seminar are gender norms and stereotypes, gender mainstreaming, inclusion and protection of SRHR, and elimination of all forms of violence against women.

Phumzile Mlambo-Ngcuka, executive director UN Woman

Journalism with a feministic perspective
Saturday June 14. 02:00 – 03:30 PM. Venue: Taikon
Organizer: Allt är Möjligt and Feministiskt Perspektiv

Exchange of experiences on gender in news media representation and journalistic content. Participants from Estonia, Iceland and Sweden will present the latest from each context on monitoring and producing gender aware journalism. Considering the goals regarding gender and media in the Beijing Platform of Action, and focusing on visions for a journalism with a feministic perspective.

• Thora Kristin Asgeirsdottir, web editor, Smugan
• Anna-Klara Bratt, editor in chief, Feministiskt Perspektiv
• Maria Edström, researcher, Nordicom
• Reet Laja, chairperson, ENUT
• Jenny Rönngren, Allt är Möjligt – moderator

Media activism
Saturday June 14. 04:00 – 05:30 PM.  Venue: Taikon
Organizer: Feministiskt Perspektiv, Allt är Möjligt

Seminar for sharing experiences, methods and best practices on media activism against sexism in advertising and media content. Context, examples and visions in Sweden, Estonia and Iceland. A networking opportunity for panelists and audience to explore possibilities of media activism based on the goals regarding gender and media of the Beijing Platform of Action.

• Ilvi Cannon, board member, ENUT
• Björg Eva Erlendsdottir, journalist, Stigamót
• Eva Lindholm, Allt är Möjligt – moderator
• Simone Lindsten, president, Allt är Möjligt

A United North for UNSCR 1325: Women, Peace and Security
Sunday June 15. 11:00 AM  – 12:30 PM. Venue: Furuhjelm
Organizer: Operation 1325, Forum 1325 Norway, 1325 Network Finland and WILPF Denmark

This workshop will gather specialized civil society actors working with UNSCR1325 and women, peace & security to an interactive meeting. We will focus on the Nordic countries NAPs and our governments processes of developing, implementing and monitoring these. What can we learn from each country’s NAP and processes? What are our different experiences and what methods do we use to influence decision makers? Join us and share your own ideas or just learn from colleagues working in the same field!

• Ida Harsløf, Co-president, Women’s International League for Peace and Freedom Denmark (dk)
• Magnea Marinósdóttir, Advisor on Women, Peace and Security (is)
• Elina Multanen, Executive Director, Finland National Committee for UN Women (fi)
• Madeleine Rees, Secretary General, Women’s International League for Peace and Freedom (uk)
• Jon Rian, Program advisor, FOKUS – Forum for Women and Development (no)
• Maj Britt Theorin, Former President, Operation 1325 (se)

Anna Ulveson leder projektet och är sakkunnig i jämställdhetsfrågor på Sveriges Kommuner och Landsting. Genom satsningen möts representanter från kommuner i Sverige, Finland, Island, Norge och Danmark. Förhoppningen är att projektet ska inspirera andra som vill arbeta med jämställdhetsintegrering som metod.
– Kommuner kan verkligen jobba med jämställdhet i praktiken. Vi finns nära medborgarna genom sjukvården, skolan, fritidsgårdarna och äldreomsorgen, säger Anna Ulveson.

Vad är egentligen jämställdhetsintegrering?
– Det innebär att man arbetar med ett jämställdhetsperspektiv integrerat i det dagliga arbetet från högsta beslutande instans ända fram till mötet med medborgaren. Där har vi som kommuner och landsting en viktig roll eftersom vi är inblandade i så många olika samhällsfunktioner.

Hur skiljer sig arbetet med jämställdhetsintegrering mellan olika nordiska länder?
– Det är det vi vill ta reda på. Vi vet att metoden har tolkats olika och det finns fortfarande viss osäkerhet kring hur man kan jobba i praktiken. I Sverige har vi arbetat med jämställdhetsintegrering genom Program för hållbar jämställdhetoch det finns många exempel på lyckade satsningar.

Kan du berätta om någon satsning?
– Många börjar att undersöka sin verksamhet utifrån könsuppdelad statistik. På det sättet kan man få syn på problem som man inte visste fanns. Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg upptäckte till exempel att kvinnor som kom in med bruten höft inte fick lika bra smärtlindring som män. När de såg det mönstret bestämde de sig för att helt göra om arbetsprocessen kring den här typen av fall. Nu får alla patienter med höftfraktur smärtstillande redan i ambulansen och vården har både blivit både bättre och mer effektiv. Det finns många liknande exempel på jämställ.nu och i vår film om hållbar jämställdhet.

Konkret, vad är det ni ska göra inom projektet?
– Vi ska hålla tre workshops i Malmö, Helsingfors och Oslo. Då kommer vi att diskutera erfarenheter från några olika kommuner. Vi tycker att vi har kommit en bit på vägen och nu är det viktigt att lära av varandra för att ytterligare flytta fram positionerna.

Vilka nordiska utmaningar ser du framöver?
– De nordiska länderna har många likheter i politik och livsvillkor för medborgarna. Kunskap om olika lösningar på gemensamma problem är värdefullt. Att dela erfarenheter och sprida dem skulle kunna skynda på processen mot jämställdhetsintegrering i de nordiska länderna.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Nordicom är ett nordiskt kunskapscenter inom medie- och kommunikationsområdet som 2013 initierade projektet Nordic Gender & Media Forum. Det har bland annat tagit fram könsuppdelad statistik om nordisk medieindustri. Nu har NIKK och Nordicom lanserat ett faktablad om hur det ser ut inom nordisk film, journalistik, reklam samt spelindustri.

– Filmindustrin har till viss del haft ett konsekvent jämställdhetsarbete. Det beror bland annat på att de svenska och norska filminstituten har jämställdhetsmål inskrivna i filmavtalen, säger Maria Edström, projektledare för Nordic Gender & Media Forum.

Fortfarande går dock de flesta huvudrollerna till män (64 procent av alla nordiska filmer 2012) och bland regissörerna var motsvarande andel 85 procent.

När det kommer till journalistikområdet är redaktionerna mer eller mindre könsbalanserade, men i toppen är det fortfarande ojämställt. På Island är till exempel 100 procent av alla chefredaktörer på dagspress med daglig utgivning män (det finns dock bara två sådana tidningar). I Norge är motsvarande andel 90 procent, i Danmark 84 procent och i Finland 63 procent. Sverige ligger bäst till när det kommer till balanserad könsfördelning, men fortfarande är 58 procent av chefredaktörerna män.

Reklambranschen liknar den journalistiska sektorn i det att könsfördelningen är jämn bland de anställda, men mansdominerad i toppen.

Den nordiska spelindustrin är en snabbt växande sektor. Jämförbar könsuppdelad statistik för den nordiska spelbranschen saknas, men mycket tyder på att det är den mest mansdominerade branschen av alla. I Sverige är till exempel 85 procent av alla utvecklare män.

Statistiken svår att göra jämförbar

Ett problem med att sammanställa statistik inom mediebranschen är att det inte alltid finns könsuppdelad statistik – och om den finns är den inte alltid offentligt tillgänglig. Det är också svårt att göra en systematisk jämförelse eftersom olika nordiska länder mäter på olika sätt.

– Både FN, EU och Europarådet har sedan länge ställt krav på att mediebranschen tar ett större ansvar för jämställdhet, både i sina organisationer och i utbudet. För att kunna göra det behövs mer jämförande statistik så att vi får en gemensam bild att utgå ifrån. Då kan man också börja diskutera varför det är så stora skillnader inom de nordiska länderna, säger Maria Edström.

NIKK menar att det är en viktig demokratisk fråga att mediebranschen är jämställd.

Det är därför särskilt värdefullt för NIKK att få samarbeta med Nordicom om jämställdheten i nordisk media. Den här typen av jämförelser fyller ett tomrum. På NIKK tar vi fram komparativa kunskapsöversikter om nordiskt jämställdhetsarbete. Dels för att vi ska kunna lära av varandras misstag men även för få fram goda exempel. Tack vare Nordicom finns de nu även på medieområdet och det är glädjande, säger Josefine Alvunger, verksamhetsledare på NIKK.

Konferensen är ett samarbete mellan Nordiska Ministerrådet och Nordisk förening for forskning om män och maskuliniteter (NFMM), och är den tredje konferensen som hålls inom ramen för samarbetet.

Huvudtalarna är två världsberömda forskare som båda är pionjärer inom mansforskning: Raewyn Connell, professor vid Sidney University I Australien och Michael Kimmel som är professor vid Stony Brook University i New York.

Konferensen kommer utöver dessa stora namn innehålla 35 workshops. Konferensens deltagare kommer från fyra kontinenter med olika perspektiv på ämnet. En mängd yttringar av maskulinitet kommer att diskuteras, bland annat: unga män, den manliga kroppen, fäder och föräldraskap, hälsa, konst och litteratur, att kombinera familjeliv och jobb, våld, mäns roll I jämställdhetsarbetet, män i historien, personer med funktionshinder och mycket mer.

Kristin Tran är aktiv inom den svenska organisationen Interfem och samordnar arbetet med Makthandbok – för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet. Där berättar antirasistiska feminister om sina strategier och ger konkreta tips på hur härskartekniker kan avvärjas.
– Metoderna är ganska rakt på vilket gör dem väldigt användbara.

Varför är det viktigt med nordiskt samarbete kring antirasistisk feminism?
– Vi ser hur akut läget är i våra länder och hur mycket vi har gemensamt. Det finns stor kunskap i olika organisationer och jag tror att vi kan göra mycket tillsammans. Just nu håller vi på att etablera kontakter med aktivister i Norden och Estland. I juni har vi en nätverksträff i Skåne som riktar sig till unga. Det blir ett sommarläger för rasifierade ungdomar som vill arbeta mot rasism och sexism.

Kan du berätta mer om makthandboken?
– Den är unik genom att den skrivs av personer som själva upplever rasism. Det är hinder och diskriminering man möter i föreningar och organisationer som står i fokus, men tipsen går också att applicera inom till exempel arbetslivet och politiken. Boken beskriver vardagliga erfarenheter av rasism och kan hjälpa läsarna att sätta ord på sina egna upplevelser.

Varför är det viktigt att sätta ord på sina upplevelser av rasism?
– Det är viktigt för att vi inte ska lägga problemen på oss själva. Ibland kan det kännas som att det är du själv som inte lyckas få fram det du vill säga, men rasismen finns i strukturerna och påverkar hela samhället. Först när vi organiserar oss med andra kan vi lyfta de antirasistiska frågorna och få en förändring.

Ni arbetar med en finsk upplaga av makthandboken. Hur kommer det sig?
– Det var en grupp finska aktivister som hade läst den och bjöd in oss att berätta om den. Vi såg att vi har hur mycket som helst att samarbeta kring. Jag skulle inte säga att rasismen är starkare i Finland än i Sverige, men det finns ett stort behov av en sådan här bok, inte minst inom den feministiska rörelsen. Om det ska bli en bred politisk rörelse måste de antirasistiska frågorna lyftas.

Hur kommer den finska boken att skilja sig från den svenska?
– Finska aktivister ska skriva sin egen historia och lyfta fram sina antirasistiska och feministiska förebilder. Finland och Sverige har, precis som andra nordiska länder, liknande politisk utveckling med Sannfinländarna och Sverigedemokraterna, men rasismen tar sig också olika uttryck. I Finland finns till exempel en påtaglig rasism mot personer med ryskt och estniskt ursprung som vi inte har uppmärksammat lika mycket i Sverige. Det är viktigt att ta hänsyn till de olika kontexterna samtidigt som vi måste se hur rasismen är ett europeiskt och globalt problem.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Efter gymnasiet väljer många av Färöarnas ungdomar att packa väskan och resa bort från öarna. De vill prova på ett annat slags liv och många flyttar aldrig tillbaka. Det är framför allt kvinnor som väljer att flytta och bristen på jämställdhet tycks vara en anledning till att de söker sig bort.
– Det verkar som att män ser fler möjligheter på Färöarna, säger Erika Hayfield som forskar om migration vid Färöarnas universitet. Hon har intervjuat personer som har valt att flytta från öarna och samtalen visar att i synnerhet kvinnor upplever  möjligheterna i regionen som begränsade. De söker sig utomlands för att studera, arbeta eller för att prova livet i en storstadsmiljö. Vissa beskrev också att de upplevde den färöiska kulturen som gammaldags, berättar Erika Hayfield.
– Från intervjuerna fick jag bilden att de söker ett mer öppet och tolerant samhälle, säger hon.

Rätt jobb måste skapas för att kvinnorna ska stanna

När unga väljer att flytta ökar andelen äldre och det tror Erika Hayfield kan ge stora problem i framtiden.
– Det är många samhällen i Norden som har en åldrande befolkning, men inte i den utsträckning som vi kan få se på Färöarna i framtiden. Om det fortsätter kommer vi inte att kunna upprätthålla välfärden om 40 år, säger hon.

På Färöarna finns en bred politisk medvetenhet om problemen som följer av att unga väljer att flytta, men jämställdhetsperspektivet lyser med sin frånvaro, menar Erika Hayfield.
– Politiker beskriver gärna att lösningen ligger i att skapa fler jobb, men det är inte så enkelt, säger hon och förklarar att det också har betydelse vilken typ av jobb som erbjuds och hur företagen rekryterar.
– Jag kan förstå att unga kvinnor har svårt att se en framtid i små samhällen med starkt fokus på traditionellt mansdominerade verksamheter som jakt, fiske eller industri. Det blir en manscentrerad kultur, säger hon, men tillägger att det går att förändra både vilka branscher som främjas och hur olika branscher uppfattas.
– Jag tror att fiskeindustrin skulle kunna locka unga högutbildade kvinnor tillbaka till Färöarna, men det måste finnas en vilja inom branschen och hos politikerna, säger hon.

Erika Hayfield upplever att många inte riktigt vill se allvaret i att i synnerhet kvinnor söker sig bort. Om politikerna vill främja en befolkningsökning är jämställdhetssatsningar nödvändiga, tror hon, och får medhåll från isländska Kristín Ástgeirsdóttir, direktör för Islands jämställdhetscentrum. Hon är samordnare för den jämställdhetskonferens som Nordiska ministerrådet arrangerar i Torshamn, Färöarnas huvudstad, den 27-28 maj. Konferensen sätter fokus på jämställdheten inom arbetsliv och politik på Färöarna med teman som deltidsarbete, arbetsmarknaden i glesbygdsområden och jämställdhet inom familjen. Konferensens deltagare kommer från hela Norden och Kristín Ástgeirsdóttir ser fram emot många intressanta samtal.
– Det ska bli spännande att höra om olika erfarenheter och idéer. Det är en jätteviktig konferens. Det finns ett stort behov av att diskutera jämställdhetsfrågor på Färöarna, säger hon.

Färöarnas jämställdhetspolitik måste uppdateras för att bryta trenden

Både Kristín Ástgeirsdóttir och Erika Hayfield menar att jämställdhetspolitiken på Färöarna har halkat efter övriga Norden. Det syns till exempel på den stora andelen deltidsarbetande kvinnor och på mäns låga uttag av föräldraledighet. År 2010 jobbade 19 procent av de yrkesarbetande männen deltid (mindre än 35 timmar i veckan). Siffran för kvinnor var 66 procent, enligt databasen Hagstova. Statistik över uttaget av föräldraledighet visar att män tog ut 6 procent av dagarna år 2013, enligt myndigheten Barsilsskipanin.

Erika Hayfield framhåller att Färöarnas specifika politiska och geografiska förutsättningar innebär särskilda utmaningar för jämställdhetsarbetet.
– Många män arbetar inom den norska fiskeindustrin och är bortresta långa perioder i sträck. Det är svårt att ha en jämställd relation när ens partner inte ens är hemma, säger hon. Hon förklarar vidare att Färöarnas välfärdssystem också har ett starkare fokus på familjen jämfört med de skandinaviska länderna vilket innebär att färöiska kvinnors omsorgsansvar ofta är tyngre. Familjen ska fungera som socialt skyddsnät och den grundsynen gör till exempel gör att äldre personer kan nekas plats på äldreboende om familjen anses kunna stå för omsorgen.
– Det finns fall där äldre har blivit nedflyttade på väntelistan för att de har en dotter. Det har väckt stark kritik från den feministiska rörelsen, säger Erika Hayfield.
Hon konstaterar också att Färöarnas välfärdssystem och familjepolitik i synnerhet drabbar samkönade par, som med nuvarande regler inte har möjlighet att ingå äktenskap eller partnerskap. Hur vanligt det är att homo- eller bisexuella väljer att flytta från Färöarna kan hon inte svara på, men hon vet att vissa känner sig tvungna att leva någon annanstans.
– Jag har pratat med par som har registrerat partnerskap i Danmark och som inte vill flytta tillbaka eftersom deras partnerskap inte erkänns här, säger hon

Både de geografiska och de politiska förhållandena på Färöarna skiljer sig delvis från andra delar av Norden, men mönstret att kvinnor flyttar till mer tätbefolkade områden är inte unikt. På senare år har frågan uppmärksammats i glesbygdsområden över hela Norden.
– Vi ser det här överallt. Kvinnor reser till städer och män blir kvar, säger Kristín Ástgeirsdóttir.
Hon ser ett samband mellan kvinnors utflyttning från glesbygden och kvinnors överrepresentation inom högre utbildning och sambandet bekräftas på sätt och vis genom Erika Hayfields intervjuer. De flesta som hon har pratat med säger att de flyttade från Färöarna för att studera.
– Det verkar som att män har lättare eller är mer benägna att hitta jobb som inte kräver högre utbildning, säger Kristín Ástgeirsdóttir.
– Traditionellt har glesbygdens kvinnor jobbat i hemmet, men nu vill de någonting annat och det har deras hemorter inte kunnat möta.

Varje år arrangeras Nordiske mediedager i Bergen, Norge, där journalister och annat branschfolk samlas för att diskutera sina frågor. Det här året anordnade Nordicom tillsammans med NIKK en heldag i anslutning till huvudkonferensen med mottot “Time to step up”. Där samlades cirka 70 deltagare verksamma inom medier och forskning.

Ämnena spände mellan allt från film, reklam och datorspel till representation av etniska minoriteter och sexuella identiteter utanför heteronormen. Sara Lindquist från Queering Sápmi berättade om arbetet med bilden av en minoritet inom en minoritet.
– Mediebilden har varit att Queering Sápmi är ett projekt för att kartlägga samiska hbtq-personer. Men det vi försöker göra är att nyansera bilden av samisk identitet.

Syftet är att visa hur olikheter kan stärka en grupp istället för att försvaga den. En del av arbetet har varit att intervjua queera samer och att iscensätta konstnärliga fotografier utifrån gemensamma teman i berättelserna.
– Det har varit viktigt att inte göra tolkningar och generaliseringar av intervjuerna. Som icke-same är jag bärare av ett kolonialt arv, och jag måste ta ansvar för det.

“Om vi vill se förändring måste vi handla”

Ett av de spår som diskuterades var ledarskap och medierna som organisation.

Suzanne Moll är i dag rådgivare på International Media Support, som fokuserar på medieutvecklingen i tredje världen. Hon har arbetat i danska medier under ett tjugotal år, och berättade om ett nätverk för kvinnor som startades i Danmark på 1990-talet.
– Det började med ett ledarskapsprogram som startats av Lisbeth Knudsen, idag koncernchef för Berlingske Media. Vi hade målet att 40 procent av ledarna i mediebranschen skulle vara kvinnor. Nätverket lades ned då vi inte såg något intresse för frågorna bland den yngre generationen.
Och vi ansåg att det kräver att man inte bara pratar om det, utan gör väl genomtänkta åtgärder.

– Min slutsats är att om vi vill se förändring måste vi handla. Jag är en stark anhängare till kvotering av bolagsstyrelser. Utan det kommer ingenting att hända.

På spåret ledarskap talade även Cecilia Zadig, långvarig journalist för Sveriges Television och ledarskapsutbildare vid Stockholms universitet.
– Det ledarskapsprogram för kvinnor inom medierna som vi startade då skulle inte ha varit möjligt utan 1990-talets feministiska våg, menade hon.

Under åren har 350 svenska journalister och redaktörer genomgått programmet. I november ska en studie presenteras över hur det har fungerat.
– Min drivkraft har utgått från att journalistiken har så stort inflytande på samhället. Det är centralt att sätta agendan för vilka delar av samhället som skildras och vilka röster som hörs. Kanske har vi lyckats bidra till att 42 procent av chefredaktörerna i Sverige är kvinnor, sade Cecilia Zadig.

”Män måste börja göra andra val.”

Temadagen följdes upp under huvudkonferensen med panelsamtalet “Den store likestillingsbløffen”, med ett hundratal i publiken. Förutom Suzanne Moll medverkade Ellen Arnstad, förlagsredaktör på Aller Media i Norge, och Gunnar Falck, redaktionschef på Västerbottens-Kuriren i Sverige. Panelen diskuterade främst arbetsvillkoren och kulturen inom mediebranschen och hur det påverkar kvinnor och män.

– Alla redaktörer måste sätta sig in i den forskning som finns om maskulina och feminina miljöer, menade Ellen Arnstad, som år 2006 var medförfattare till boken Slik drar du bra damer, en handbok för rekrytering av kvinnor till ledande positioner.

– Det finns andra krav på kvinnor när det gäller ansvaret för barn och hushåll, som ger en stämpel om karriären får gå före barnen. De traditionella valen är det som skapar en segregerad arbetsmarknad: När mannen jobbar övertid så jobbar kvinnan deltid. Män måste börja göra andra val. De måste börja jobba deltid, säga nej till toppledarjobb om de är i en livsfas när det inte fungerar. Det måste gå att få ihop familjelivet.

Gunnar Falck berättade om arbetet på Västerbottens-Kuriren för att öka andelen kvinnor i tidningen.
– Vi hade lika dåliga siffror som alla andra, men eftersom 51 procent av läsarna är kvinnor ställde vi oss frågan om hur vi ska behålla dem trots tidningsbranschens kris. Fler olika röster måste få komma till tals, från olika delar av samhället. Den kultur vi måste övervinna var den egna redaktionen, för att det inte skulle bli en tillfällig insats utan ett långsiktigt arbete. Jag tror att arbetet gjort att vi tappat färre läsare än vi annars skulle.

Kvinnor, unga och gamla åker kollektivtrafik i större utsträckning än män och invånare i medelåldern. Det ska politikerna vara medvetna om när de väljer att lägga resurser på motorvägar i stället för på busshållplatser, tycker Hilda Rømer Christensen på Koordinationen for Kønsforskning i Danmark. De har tagit initiativ till ett nordiskt forskarnätverk kring frågor som rör jämställdhet och transport.
– Vill vi ta ett samlat grepp och uppmana till politisk handling, säger Hilda Rømer Christensen.

Varför är det viktigt med ett jämställdhetsperspektiv på frågor som rör transport?
– Det görs mycket investeringar inom transportområdet, men vem investeras det egentligen för? Forskare och politiker tänker inte på att olika grupper färdas på olika sätt. Ofta utgår de medvetet eller omedvetet från manliga bilister som norm. Danmark har till exempel haft stora kampanjer för gröna motorvägar med laddningsstationer för elbilar och snabba ”supercykelvägar”, men kampanjerna tilltalar främst långväga manliga cyklister från förorterna. Det är viktigt att granska de här satsningarna ur ett jämställdhetsperspektiv, men vi måste också ha en intersektionell analys.

Hur menar du då?
– Vi måste ta in fler faktorer än kön i våra analyser. Det finns forskning som visar att ju mer kvinnor tjänar desto mer bil kör de. Högavlönade kvinnor kör också större bilar, så bilden av att kvinnor lever mer hållbart än män nyanseras när vi väger in klass. Det finns också en del negativa stereotyper som behöver ifrågasättas, som uppfattningen att unga män i etniska minoriteter kör vilt och oförsiktigt.

Finns det ett särskilt nordiskt perspektiv på transport i relation till hållbar utveckling?
– Alla de nordiska länderna vill gärna angripa frågan ur ett hållbarhets- och innovationsperspektiv. Det finns stor tilltro till att ny teknik ska lösa miljöproblemen, men diskussionen skiljer sig också mellan olika länder. I Danmark pratar vi mycket om cykling medan Sverige och Norge för en mer liberal bilpolitik. Det hänger så klart ihop med ländernas geografi, men i Sverige präglas diskussionen också av att bilindustrin är så viktig. Politiskt har det varit mycket fokus på jämställdhet i de nordiska välfärdsstaterna och det borde gälla för transporter och rörlighet också, så att inte bara de mäktiga grupperna i bilarna tas i beaktande.

Konkret, vad är det ni ska göra inom projektet?
– Vi vill ordna platser för erfarenhetsutbyte mellan forskare i olika länder och öppna för dialog med politiker. Under Nordiskt Forum i Malmö ska vi hålla en öppen workshop där vi presenterar aktuell forskning och låter politiker kommentera den. I samband med Nordiskt forum kommer vi också att ha en forskarworkshop i Köpenhamn.

De första tjejgrupperna bildades på Åland för omkring 20 år sedan. Nu finns även killgrupper och metoden har spridits till Baltikum, Östeuropa och Kaukasus. Grundidén är att skapa ett demokratiskt och icke-hierarkiskt samtal mellan en liten grupp ungdomar och deras ledare. Arbetet har delvis olika funktion i olika länder, men grundidén är alltid den samma, förklarar Justina Donielaite.
– Vi vill uppmuntra till kritiskt tänkande och ge ungdomar styrka att fatta egna beslut och hantera konflikter.

Hur skiljer sig arbetet mellan olika länder?
– I Litauen används metoden för att motverka sexslaveri och vissa deltagare är offer för människohandel. Vissa grupper i Litauen fokuserar särskilt på tjejer med intellektuella funktionsnedsättningar eftersom de löper extra hög risk att utsättas. I de nordiska länderna är syftet oftast att främja jämställdhet och förebygga våld.

Ni samarbetar med organisationer i icke-demokratiska länder. Har ni stött på några problem?
– I Kaliningradområdet i Ryssland har det varit en utmaning att få ledarna att förstå att ungdomarna själva ska bestämma vilka ämnen som ska tas upp. De litar inte riktigt på att ungdomarna kan komma med relevanta frågor och det är kanske inte så konstigt i länder där mycket styrs ovanifrån. I en del länder, som Azerbajdzjan, har det varit en utmaning att alls lyckas etablera detta som en fritidsverksamhet för tjejer eftersom de traditionellt sett bara får röra sig mellan hemmet och skolan.

Finns det ämnen som är svåra att ta upp i vissa länder?
– Ja, i vårt ryska metodmaterial har vi varit tvungna att ta bort kapitlet om hbt-personers rättigheter. Annars skulle metoden inte alls kunna användas där. Många ledare känner sig överlag osäkra på hur de ska prata om sexualitet så där behöver vi fortbildning. Många unga tjejer tror att de måste ställa upp på sex även om de inte känner för det, så det är ett väldigt viktigt ämne.

De flesta har nog hört talas om arbetet med tjejgrupper, men hur fungerar killgrupperna?
– Från början hade vi bara tjejgrupper men för några år sedan började killar själva höra av sig och fråga efter grupper. Det räcker inte att bara stärka tjejer. Killar begränsas också av normerna, men tyvärr har vi svårt att hitta män som vill vara ledare. Det är viktigt att tjejer och killar träffas i separata grupper eftersom föreställningar kring genus gör att de tvingas att relatera till helt olika ideal. I blandade grupper är också risken större att deltagarna känner en press att bete sig enligt normerna.

Ni fick medel från Nordisk stödordning 2013 för ett nätverksbyggande projekt. Vad är det ni ska göra?
– Vi ska arrangera en programpunkt under Nordiskt forum. Vi vill lyfta behovet av genusperspektiv i arbete med unga och metoden med tjej- och killgrupper. Vi som jobbar med grupperna har också mycket att lära av varandra och vi behöver arbeta gemensamt för att sprida och kvalitetssäkra metoden. Det är viktigt att jämställdhetsperspektivet fortsätter att vara centralt, annars riskerar grupperna att befästa normer i stället för att utmana dem.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.