– Sverige, Norge och Finland följer en nordisk modell som innebär att jämställdhetspolitiken präglas av en relativt stark lagstiftning och institutionell förankring. Danmark skiljer sig däremot åt med en svagare politik, säger Mari Teigen, sociolog och forskningsledare vid Institutt for samfunnsforskning i Oslo.

Maria Carbin är forskare vid Umeå universitet och ingick i forskarteamet för EU-projektet Quing, Quality in Gender and Equality Policies, som pågick mellan 2006 och 2011. Hon har bland annat analyserat danska policydokument när det gäller jämställdhet.

– Danmarks jämställdhetspolitik liknar mer den som förs i övriga Europa. Den har varit lågt prioriterad och åtgärder har vidtagits snarare som en reaktion på direktiv från EU och FN än utifrån en egen politik.

Det var till exempel först efter kritik från EU-kommissionen som Institut for Menneskerettigheder 2011 fick i uppdrag att arbeta med likabehandling mellan könen. Fram till dess saknades en oberoende myndighet med ansvar för den frågan.

Danmark saknar stark kvinnorörelse

Maria Carbin menar att kön inte har politiserats i Danmark på samma sätt som i till exempel Sverige. Feminism har litet utrymme i debatten och begrepp som könsmaktordning existerar inte.
– En svag kvinnorörelse och politiska partier som inte har haft några kvinnoförbund sedan 1970-talet kan också ha bidragit till att jämställdhetsfrågor inte stått högt på dagordningen, säger Maria Carbin.
Quing-projektet och Maria Carbins forskning avslutades före regeringsskiftet 2011 när den socialdemokratiska regeringen kom till makten i Danmark och väckte förhoppningar om en mer aktiv jämställdhetspolitik.

Karen Sjørup, som forskar vid Roskilde Universitet om bland annat jämställdhet, menar att förhoppningarna inte har infriats. – Vi har en ny jämställdhetsminister som ansvarar även för kyrkofrågor. Han har hittills engagerat sig mycket i samkönade äktenskap och i männens situation, men annars har det inte hänt så mycket.

Hög sysselsättning bland kvinnor och väl utbyggd barnomsorg gör att Danmark ofta hamnar högt i internationella jämförelser av jämställdhet. Högutbildade kvinnor börjar synas på högre poster i näringslivet, men Karen Sjørup menar att det ger en felaktig bild av kvinnornas situation på arbetsmarknaden.

– De flesta kvinnorna är lågavlönade och har inte universitetsutbildning. Det finns också en löneklyfta mellan kvinnor och män som beror på att kvinnodominerade yrken värderas lägre än traditionellt manliga yrken. Den klyftan gör regeringen ingenting åt och den syns inte heller i internationella rankningar.

Karen Sjørup bekräftar att Danmark saknar en stark kvinnorörelse, men berättar om flera aktiva nätverk som trycker på för förändringar och arbetar med konkreta projekt för jämställdhet.
– Nätverken blir i stort sett ignorerade av regeringen och projekten får inga statliga bidrag, konstaterar Karen Sjørup.

Den isländska glasklippan

I Island kom fler kvinnor in i politiken i kölvattnet efter den ekonomiska kollapsen. Andelen kvinnor i det isländska parlamentet, alltinget, ökade i valet 2009 från 32 till 43 procent och Island fick för första gången en kvinna som statsminister.

Thorgerdur Einarsdóttir, som är professor i genusvetenskap vid Islands universitet, menar att den ekonomiska krisen, men framför allt Socialdemokraternas och Vänstern de grönas valseger förklarar varför det skedde just 2009.

– I Island är det, liksom i andra länder, en tydlig tendens att rödgröna partier har fler kvinnor på sina listor än de borgerliga. Efter de borgerliga partiernas seger i det senaste valet i april 2013 har andelen kvinnor i alltinget sjunkit något.

Kvinnornas representation i politiken är förklaringen till att Island de senaste fyra åren legat på första plats i Global Gender Gap, som jämför jämställdheten i 134 länder. Men Thorgerdur Einarsdóttirs forskning visar att även om kvinnorna formellt har fått ökad makt så är processen tvetydig.

– Den långtgående liberaliseringen på Island har lett till en jämställdhetsparadox. Samtidigt som kvinnorna fått större utrymme i det offentliga livet har en maktförskjutning skett från politiken till marknaden som gör att deras inflytande minskar.

Isländska forskare talar också om glasklippan, ett begrepp som innebär att kvinnor får höga poster i politiken och arbetslivet i svåra tider och därför utsätts för större risk att misslyckas.
– Efter den ekonomiska kollapsen utsågs en kvinna till statsminister och fick den svåra uppgiften att sanera ekonomin, men efter en mandatperiod har hon inte längre väljarnas förtroende, säger Thorgerdur Einarsdóttir.

Hon konstaterar att jämställdhetsfrågor inte fått något utrymme alls i årets valrörelse men att den avgående rödgröna regeringen genomförde en hel del åtgärder för ökad jämställdhet. Jämställdhetsintegrering av statsbudgeten, förbud mot stripklubbar, en sexköpslag efter svensk modell och könskvotering i bolagsstyrelser efter norsk modell är några av dem.
– Om man vill vara kritisk kan man konstatera att det framförallt handlar om symboliska frågor. Det är åtgärder som inte varit kostsamma att genomföra och som i brist på sanktioner tyvärr inte alltid efterlevs, säger Thorgerdur Einarsdóttir.

Bra politik men brister i genomförandet

Mari Teigen i Oslo är en av tolv forskare som arbetat med en uppmärksammad utredning om jämställdhetspolitiken i Norge som resulterat i rapporterna Struktur för jämställdhet 2011 och Politik för jämställdhet 2012.

Utredningens mandat har varit brett med fokus på kön, klass och etnisk tillhörighet. Mari Teigen menar att arbetet har präglats av nytänkande i både analyser och förslag på åtgärder.
– Den viktigaste slutsatsen är att jämställdhetsintegrering inte fungerar så som man tänkt. Flera internationella studier pekar i samma riktning. Jämställdhetspolitiken kan vara bra men det brister i genomförandet.

När utredningen överlämnades beskrev dess ordförande Hege Skjeie, professor vid Oslo universitet, jämställdhetsintegrering som de maktlösas strategi och menar med det att strategin kräver att folk som själva inte har jämställdhetskompetens integrerar ett jämställdhetsperspektiv i allt de gör. Jämställdhetsfrågor får dessutom ständigt konkurrera med andra frågor som respektive myndighet eller förvaltning ansvarar för.

För att råda bot på bristerna i genomförandet menar utredarna att det behövs en bättre styrning av jämställdhetspolitiken.
– Vi föreslår att departementet som ansvarar för jämställdhetsfrågor stärks med en myndighet, ett regionalt direktorat, som fördelar medel och får ett övergripande nationellt ansvar, berättar Mari Teigen.

Utredningen konstaterar stora brister när det gäller jämställdheten i politiken, utbildningssystemet och arbetslivet och tar också upp behovet av skydd mot trakasserier och våld. På varje område föreslås konkreta åtgärder.

– Vi har försökt föreslå åtgärder som inte prövats tidigare, säger Mari Teigen.
Utredningens tolv forskare hade inga bindningar till arbetsmarknadens parter. Det, menar Mari Teigen, gjorde dem friare att utforma åtgärder. Samtidigt innebär det att parterna inte är förpliktigade att genomföra åtgärderna.

– Där har den svenska Delegationen för jämställdhet i arbetslivet en fördel. Den har en bredare sammansättning och arbetet förankras bättre från början.

Artikeln är från tidningen Genus nr 1/2013.

”Vi er virkelig bekymrede over de politiske signaler fra højrefløjen. Den store andel af kvinder på arbejdsmarkedet er en konkurrencefordel for Norge, og hvis øremærkningen af barslen til fædrene forsvinder, kan det betyde, at erhvervslivet får en meget mindre kvindelig talentmasse at rekruttere fra,” siger Kristina Jullum Hagen fra Næringslivets Hovedorganisation (NHO), det norske erhvervslivs største interesseorganisation. I Norge har man netop valgt at øge fædrekvoten, så den nu er på 14 ud af i alt 58 uger, men der er valg til september, og den norske højrefløj har bebudet, at de vil fjerne ”pappapermisjonen”. Familierne skal selv bestemme, hvordan de vil fordele orloven, lyder det.

Også i Danmark diskuterer man øremærkning af barselsorloven. Her har centrum-venstre-regeringen bestående af Socialdemokratiet, Socialistisk Folkeparti og Det Radikale Venstre sendt beslutningen om øremærkningen ud i en arbejdsgruppe, som skal drøfte sagen. Det var ellers en del af regeringsgrundlaget, at barslen skulle øremærkes, men hvad resultatet nu bliver, er uvist.

”Lovgivningen på barselsområdet er en af de ligestillingsspørgsmål, som bliver udsat for en voldsom politisering. Især i Danmark, men også i resten af Norden. Skal der kun øremærkes til mor, eller skal far også have sin selvstændige del af orloven. Skal staten regulere vores familieliv for at vi opnå større ligestilling? Det er meget store spørgsmål, om omsorg, forsørgeransvar og forældreskab, som barselslovgivningen sætter på spidsen, så det er måske ikke så underligt at modstandere og tilhængere af øremærket barsel tørner voldsomt sammen,” siger den danske professor i statskundskab Anette Borchorst fra Aalborg Universitet.

5 måneders fædrekvote

Island er eksemplet, som fremhæves af ligestillingsforkæmpere overalt i Norden. Her har man siden 2000 øremærket 3 måneder af barslen til mænd og 3 måneder til kvinder.  I år blev barselsperioden forlænget med 3 måneder og fordelt med 5 måneder til moderen, 5 måneder til faderen og 2 måneder, som familien selv kan disponere over. Den udvidede barselsorlov blev vedtaget af et enigt Alting og træder endeligt i kraft i 2016.

”I Island er vi meget stolte over at være blandt de mest ligestillede lande i verden. Vi havde kun meget dårlige barselsordninger før 2000. Da vi så endelig fik en, var det oplagt at dele den ligeligt mellem manden og kvinden,” fortæller den islandske lektor i sociologi Ingólfur V. Gislason. Han mener, at tredelingen af barselsordningen har haft afgørende betydning for landets familieliv. ”Mændene har jo faktisk lyst til at anvende deres ret til barsel. De er tættere på deres børn, end de har været før.”

Moderens orlov

Når der skal diskuteres barselsordninger i Norden, bliver de samme to argumenter brugt af tilhængerne: En længere barsel vil både sikre mere tilstedeværende fædre og kvinder, som i højere grad prioriterer arbejdslivet. I Finland har man i øjeblikket 6 ugers øremærket barselsorlov til faderen og 3 ugers ”pappeledighed” lige efter fødslen, men dele af venstrefløjen og De Gröna har siden 2006 talt for en model, som udvider barselsorloven med 6 måneder til far, 6 måneder til mor og 6 måneder, som familien kan dele.

”I Finland har vi nok en større betoning af moderens rolle end i de andre nordiske lande.  Man kan høre stærke røster i den finske debat, som taler for, at barnet bør være sammen med sin mor, til det er fyldt 3 år. Fædrekvoter uden udvidelse af orloven vil blive set som, at man tager den fra moderens orlov, og det vil være svært at få opbakning til,” forklarer specialforsker Johanna Lammi-Taskula fra Institutet för hälsa och välfärd i Finland.

Historiske rødder

Hvordan barselsorloven er blevet fordelt i de enkelte nordiske lande har historiske rødder, mener Sofie Cedstrand, der er ansat som analytiker i den svenske Försäkringskassan og i sin ph.d.-afhandling analyserede de historiske processer som førte til de forskellige regler om barselsorlov i Danmark og Sverige.

”I 1970’erne havde Danmark en lige så stor ligestillingsdebat som i Sverige, hvor man også talte meget om at få kvinderne ind på arbejdsmarkedet, men i Danmark var der samtidig en langt stærkere retorik om at beskytte kvinden og hendes særlige vilkår. I Sverige lykkedes det ligestillingstilhængerne at omformulere ligestillingsspørgsmålet til et spørgsmål om kønsneutralitet og individuelle rettigheder til både mor og far, hvilket skabte mulighed for at Sverige, som det første land i verden tillod manden at gå på barsel, ” fortæller Sofie Cedstrand, som ser mønstret gentage sig i den danske debat i dag.

”I 2001 udvidede man forældreorloven i Danmark og fjernede samtidig kravet om, at faderen skulle holde 4 ugers barsel. Samtidig beholdt man 14 uger reserveret til mødrene. Jeg ser det som et levn fra 1970´ernes kønsdebat,” siger Sofie Cedstrand.

Nutidens konsekvenser

Professor i økonomi Nina Smith fra Aarhus Universitet mener, at denne indstilling har haft store følger for den danske ligestilling. Hun påviste i sin sidste undersøgelse en voldsom effekt af den lange danske barselsorlov, som hovedsageligt holdes af kvinderne.
”De danske kvinder bliver straffet kollektivt. De bliver simpelthen set på som dårligere arbejdskraft, og der bliver ikke satset på dem i samme grad. Med mændene forholder det sig omvendt. Her er der ingen kollektive forventninger om, at familielivet vil påvirke mændenes karriere. Til gengæld straffes den enkelte mand hårdt, hvis han insisterer på at tage barsel. Så opfattes han som uambitiøs af sin arbejdsgiver,” forklarer hun.

Netop derfor er norske Kristina Jullum Hagen fra Næringslivets Hovedorganisation (NHO) stærkt bekymret over, at højrefløjen vil droppe øremærkning af barselsorloven til mændene, hvis de vinder valget. ”Vi er bange for, at vi vil se det samme mønster i Norge, som vi i dag ser i Danmark. Så vil det igen blive kvinderne, som bærer byrden af forældreskabet. Vi er bekymrede for, at det vil betyde et mindre arbejdsudbud og en mindre talentmasse, fordi de kvalificerede kvinder ikke har en lige så tæt tilknytning til arbejdsmarkedet.”

Försvarsministeriet i Norge betraktar beslutet om värnplikt för både kvinnor och män som historiskt – och det är unikt i Europa.

Argumenten för införande av lika värnplikt för bägge kön är flera. Bland annat handlar det om samma rättigheter och plikter för bägge kön, men också om behovet av att rekrytera bland hela befolkningen och skapa mer mångfald i försvaret.

Läs mer i pressmeddelande  och om en färsk bok i ämnet.

De nordiska länderna har en hög förekomst av deltidsarbete, och det är huvudsakligen kvinnor som arbetar deltid. I Norge arbetar ungefär 41 procent av alla anställda kvinnor deltid och deltid är vanligt i kvinnodominerade yrken. Situationen är liknande i de andra nordiska länderna, med undantag av Finland där det är vanligare att kvinnor arbetar heltid.

Som en del av det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, NMR, har Nordisk information för kunskap om kön, NIKK, fått i uppdrag att genomföra en nordisk undersökning av vilka ekonomiska konsekvenser deltidsarbetet får på kort och lång sikt. NIKK ska kartlägga de ekonomiska effekterna av deltidsarbete för anställda och för deras familjer, med inriktning på vad det får för konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Studien ska förutom löneskillnader också belysa pensioner och offentliga trygghetsförmåner. Eftersom många deltidsanställda delar försörjningsansvaret med en partner kommer studien att titta på intäkterna på både individ- och familjenivå. Vad som händer vid separation eller partnerns död ska också undersökas.

Marianne Sundström som är professor i arbetsmarknadsekonomi vid Stockholms universitet ska genomföra studien tillsammans med masterstudenten Alma Lanninger Wennemo. Projektet har också en referensgrupp bestående av Helle Holt, seniorforsker på Socialforskningsinstituttet i Danmark, Cathrine Egeland, forskningsleder på Arbeidsforskningsinstituttet i Norge, Johanna Lammi-Taskula, specialforskare, Institutet för hälsa och välfärd i Finland, och Guðbjörg Linda Rafnsdóttir, professor i sociologi, Islands universitet. Forskarna möts i en workshop 1 mars i Göteborg. En förstudie är genomförd av fil mag Sandra Engelbrecht.

Resultaten presenteras på en nordisk konferens arrangerad av NIKK i samarbete med det svenska ordförandeskapet i NMR den 22 oktober i Stockholm. Undersökningen ska också presenteras på NIKK:s webb och i olika publikationer.

Läs mer om projektet Deltid i Norden.

Frågor besvaras av Bosse Parbring som samordnar projektet.
E-post bosse.parbring@genus.se
Tel +46 (0)31-7869230

Enligt dagens moderator Steven Balkam från organisationen Family and Online Safety Insitute följer fältet på området i USA för närvarande med intresse vad som pågår i Norden och inom nordisk forskning.

– Medvetenhet om behovet av att diskutera och hantera dessa frågor finns i dag hos många aktörer – även branschen själv. Ansvaret måste ligga hos många olika aktörer tillsammans så som lagstiftare, lärare, föräldrar och ungdomar, sade Balkam.

Samtliga utav dagens talare konstaterade att forskning visar att riskgruppen på nätet är densamma som riskgruppen utanför nätet, vilket innebär att den bästa formen av prevention är den som riktar sig till denna specifika målgrupp – att fokusera på individer och inte på internet.

Dansk forskning visar att det inte finns någon könsskillnad vad gäller riskbeteende på internet men att flickor, genom att de i större grad exponeras för trakasserier på internet, löper större risker på internet liksom barn som redan fallit offer för övergrepp.

Vad gäller frågan om könsskillnader och exponering visar svensk forskning att cirka 50 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna ofta upplever oönskad sexuell kontakt på internet. Forskning visar även att unga lärt sig hantera detta genom att acceptera situationen och utvecklat strategier för att undvika oönskad kontakt och härigenom reducera riskerna.

Bak seminaret sto Danmarks ambassade i Washington i samarbeid med Nordisk råd.

Verden risikerer en krise i det politiske lederskapet hvis sammensetningen av framtidens politiske beslutningstakere ikke avspeiler alle befolkningsgrupper. Det er budskapet fra amerikanske likestillings- og minoritetsforskere. De amerikanske ekspertene får støtte fra parlamentarikere i Nordisk råd, som vil gjøre det nordiske likestillingsarbeidet mer tidsriktig.

Likestilling bør framover også omfatte funksjonshemming, alder, religion, seksuell orientering og etnisitet. Det var budskapet fra en rekke parlamentarikere fra de nordiske landene som mandag deltok på et nordisk-amerikansk likestillingsseminar i Washington i forbindelse med den fellesnordiske kulturfestivalen Nordic Cool.

– De nordiske landene ligger helt i teten internasjonalt når det gjelder likestilling mellom kjønnene. Til gjengjeld ligger vi langt bak USA når det gjelder å la likestillingsarbeidet omfatte alle grupper i befolkningen, sa blant andre den finske parlamentarikeren Silvia Modig.

Hun oppfordret politikerne i de nordiske landene til å anerkjenne forandringene i befolkningssammensetningen i Norden:

– Vi må ha et samfunn der mangfold er en styrke. Alle skal ha de samme mulighetene, og derfor er det viktig at f.eks. parlamentarikerne i de nordiske landene virkelig avspeiler hele befolkningens sammensetning. Vi har ikke råd til å la være, sa Silvia Modig.

Enligt dagens moderator Steven Balkam från organisationen Family and Online Safety Insitute följer fältet på området i USA för närvarande med intresse vad som pågår i Norden och inom nordisk forskning.

– Medvetenhet om behovet av att diskutera och hantera dessa frågor finns i dag hos många aktörer – även branschen själv. Ansvaret måste ligga hos många olika aktörer tillsammans så som lagstiftare, lärare, föräldrar och ungdomar, sade Balkam.

Samtliga utav dagens talare konstaterade att forskning visar att riskgruppen på nätet är densamma som riskgruppen utanför nätet, vilket innebär att den bästa formen av prevention är den som riktar sig till denna specifika målgrupp – att fokusera på individer och inte på internet.

Dansk forskning visar att det inte finns någon könsskillnad vad gäller riskbeteende på internet men att flickor, genom att de i större grad exponeras för trakasserier på internet, löper större risker på internet liksom barn som redan fallit offer för övergrepp.

Vad gäller frågan om könsskillnader och exponering visar svensk forskning att cirka 50 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna ofta upplever oönskad sexuell kontakt på internet. Forskning visar även att unga lärt sig hantera detta genom att acceptera situationen och utvecklat strategier för att undvika oönskad kontakt och härigenom reducera riskerna.

De nordiske lande har alle muligheder for at gå forrest, når det gælder inddragelsen af køns- og ligestillingsperspektivet i den globale indsats mod klimaforandringer. Og det haster. Det var budskabet fra de nordiske ligestillingsministre på et side event A prosperous future for all – gender, climate change and biodiversity in a globalzed world arrangeret af Nordisk Ministerråd i FN i New York.

– Fremtiden afhænger af, hvordan vi håndterer klimaforandringer, biodiversitet og forbruget af fødevarer. Og hvis vi skal sikre en ordentlig balance, kommer vi ikke udenom at inkludere kønsperspektivet, lød det i indlægget fra Danmarks ligestillingsminister, Manu Sareen, som opfordrede til at inddrage kvinderne langt mere i arbejdet med en bæredygtig udvikling:

– Det bliver ikke let, men vi er nødt til at insistere på at ligestilling og styrkelse af kvinderne tages med i udviklingen af en bæredygtig fremtid. Vi skal hjælpe kvinderne til at være med, når det gælder udformningen af en bedre og mere bæredygtig verden, eftersom mange kvinder er ansvarlige for de små daglige ting, der påvirker fremtidens udvikling, sagde den danske minister.

Thórunn Sveinbjarnardóttir, Islands tidligere miljøminister, deltog også i panelet. Hun argumenterede for et styrket nordisk samarbejde, når det gælder det internationale arbejde mod klimaforandringer og inddragelsen af ligestillingsaspektet:- De nordiske lande skal gøre fælles front. På dette område har Norden kæmpe indflydelse, vi er ganske vist små, men sammen er vi stærke, vi er hurtige, og vi ved, hvad vi taler om, sagde Thórunn Sveinbjarnardóttir.

Detta är ett pressmeddelande från Nordiska ministerrådet

Läs mer på portalen www.equalclimate.org

Nordiskt Forum Malmö 2014 – New Action on Women’s Rights arrangeras av organisationer ur den nordiska kvinnorörelsen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Under 12-15 juni 2014 kommer uppskattningsvis 15 000 personer att samlas i Malmö för att sätta agendan för framtidens jämställdhetspolitik. Konferensens program och diskussioner grundar sig i FN:s Kvinnokonvention, Pekingdeklarationen och Handlingsplanen från Peking.

Anmäl dig före 30 september 2013 för reducerad konferensavgift.

Läs mer om Nordiskt forum.

2013-06-11

Nordiskt Forum Malmö 2014 – New Action on Women’s Rights arrangeras av organisationer ur den nordiska kvinnorörelsen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Under 12-15 juni 2014 kommer uppskattningsvis 15 000 personer att samlas i Malmö för att sätta agendan för framtidens jämställdhetspolitik. Konferensens program och diskussioner grundar sig i FN:s Kvinnokonvention, Pekingdeklarationen och Handlingsplanen från Peking.

Läs mer om Nordiskt forum.