Ten organisations from six Nordic projects that in one way or another work with gender equality issues in the public space recently met in Oslo for two days. Representatives from for example Norwegian anti-discrimination ombud, the Icelandic and Danish institutes for human rights and the film and television network WIFT Nordic were there to share their knowledge and experiences. The projects discussed at the meeting concerned everything from online violence to hate speech and the representation of women in the film industry.

Online violence a growing problem

In addition to listening to the presentations of each project’s cooperation, the attendees discussed for example what needs exist at the Nordic level when it comes to networks, knowledge and policy changes in the field. One of the challenges addressed was how the legislation and law enforcement are lagging behind in the Nordic countries when it comes to online violence, which causes many victims to experience a lack of legal uncertainty.

‘Online violence is a growing problem in all Nordic countries. The legislation has not kept up with the digital development and needs to be updated. We hope to continue our work in the network in order to develop best practice in the Nordic countries and organise a large Nordic conference. There is a need to continue sharing knowledge and learning from each other,’ said Lumi Zuleta from the Danish Institute for Human Rights, who presented a project titled Nordic Network Against Sexism and Hate Speech.

The project participants from Online Violence against Women in the Nordic Countries were of the same opinion:
‘Research shows that it is absolutely vital how you treat victims when they report the violations they have experienced. The police need training and resources to be able to investigate crimes of this type,’ said Ásta Jóhannsdóttir from the Icelandic Women’s Rights Association.

The #MeToo campaign an important factor

The representatives from WIFT Nordic, Jenni Kosko and Ingebjorg Torgersen, explained the importance of the ongoing #MeToo campaign for their work to improve women’s opportunities to pursue a career in the film industry.

‘The campaign has opened doors that we have knocked on for many years. Now it’s happening,’ said Jenni Kosko.

The benefits of cooperation at the Nordic level were also discussed at the network meeting. María Bjarnadóttir from the Icelandic Human Rights Centre emphasised the importance of physical meetings in Nordic cooperation.

‘Considering Iceland’s geographic location, these types of projects are of key importance to our ability to evolve. It is very valuable to get together and share knowledge with each other.’

Important lessons to learn

This was the second time NIKK organised a network meeting for fund projects. In line with the current programme for Nordic gender equality cooperation, this year’s theme was the public space. Last year, the Finnish Presidency identified violence as one of its prioritised areas, and this was also the theme of the network meeting in 2016.

‘For two intense days, we have listened to presentations of both completed and ongoing projects. There are important lessons to learn both for us at NIKK and for the projects. It’s exciting that there is so much interest in finding new networks and forms of cooperation,’ says Elin Engstrom, head of operations at Nordic Information on Gender.

Under två dagar i Oslo träffades tio organisationer från sex nordiska projekt som på olika sätt arbetar med jämställdhetsfrågor i offentliga rummet. Representanter från bland annat norska diskrimineringsombud, isländska och danska institutet för mänskliga rättigheter och film- och tv-nätverket WIFT Nordic var på plats för att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Projekten som diskuterades berörde allt från nätvåld, till hatfulla yttringar och kvinnors representation i filmbranschen.

Våld på nätet ett växande problem

Förutom att varje projekt genomförde en presentation av sitt samarbete arbetade deltagarna i workshops för att bland annat diskutera vilka behov som finns på nordisk nivå när det gäller nätverk, kunskap och policyförändringar inom fältet. En av utmaningarna som lyftes var hur lagstiftningen och polismyndigheternas arbete släpar efter i de nordiska länderna när det gäller våld på nätet, vilket gör att många som utsätts upplever en stor rättsosäkerhet.
– Våld på nätet är ett växande problem i samtliga nordiska länder, lagstiftningen har inte hängt med den digitala utvecklingen och måste uppdateras. Vi hoppas kunna fortsätta vårt arbete i nätverket för att utveckla best practice i de nordiska länderna och arrangera en stor nordisk konferens. Det finns ett behov av att fortsätta utbyta kunskaper och lära av varandra, sa Lumi Zuleta, från Danmarks institut för mänskliga rättigheter, som presenterade projektet Nordiskt nätverk mot sexism och hatfulla yttringar.
Projektdeltagarna från Våld på nätet mot kvinnor i Norden var inne på samma linje:
– Forskning visar att det är helt avgörande hur du bemöter den utsatte när denne anmäler övergreppet. Polisen behöver utbildas och måste få resurser för att kunna utreda den här typen av brott, sa Ásta Jóhannsdóttir, från isländska kvinnorättsorganisationen.

Metoo-kampanjen en viktig faktor

Representanterna från WIFT Nordic, Jenni Kosko och Ingebjorg Torgersen, berättade hur betydelsefull den pågående #metoo-kampanjen varit för deras arbete med att förbättra kvinnors möjligheter att göra karriär i filmbranschen.
– Kampanjen har öppnat dörrar som vi knackat på i flera, flera år. Nu händer det, sa Jenni Kosko.

Under nätverksträffen diskuterades också vinsterna med att samarbeta på nordisk nivå. María Bjarnadóttir, från Islands center för mänskliga rättigheter, lyfte fram vikten av fysiska möten i det nordiska samarbetet.
– Med tanke på Islands geografiska läge är projekt som dessa väldigt viktiga för våra möjligheter att utvecklas. Det är värdefullt att vi kan träffas och dela kunskap med varandra.

Viktiga lärdomar att dra

Det var andra gången som NIKK arrangerar en nätverksträff för fondprojekt. I år var temat, i linje med samarbetsprogrammet för det nordiska samarbetet på jämställdhetsområdet, offentliga rummet. I fjol hade det finska ordförandeskapet våld som ett av sina prioriterade områden 2016, vilket också var inriktningen på  2016 års nätverksträff.

– Under två intensiva dagar har vi lyssnat till projekt som avslutat sina insatser och sådana som är i full gång med sitt arbete. Här finns viktiga lärdomar att dra för oss på NIKK och för projekten. Det känns roligt att intresset för att hitta nya nätverk och samverkansformer är så tydligt, säger Elin Engström, verksamhetsledare på NIKK.

Hat och hot på nätet är ett akut och växande problem i Danmark, Island och Norge; ett problem med verkliga och ibland svåra konsekvenser för liv och hälsa för de drabbade, enligt rapportförfattaren Ásta Jóhannsdóttir, från Islands kvinnorättsorganisation.
Hon slår fast att det är absolut nödvändigt att de nordiska länderna börjar ta frågan om nätvåld på allvar genom att uppdatera lagstiftningen på området.

Vad fick er att gå samman i en nordisk studie av nätvåld mot kvinnor?
–Vi ville studera nätvåld mot kvinnor i en nordisk kontext eftersom hat och hot på nätet är ett globalt problem. Vi ville undersöka om problemen som finns på Island liknar dem i de andra nordiska länderna. Dessutom var vi särskilt intresserade av vilka lösningar på problemet som har testats i de nordiska länderna, lösningar som även vi kan använda för att skapa förändring på Island.

På vilka sätt har rapporten visat på likheter mellan fall och åtgärder i de olika nordiska länderna?
– Samtliga drabbade i studien upplevde oro, oförklarlig smärta, brist på energi och trötthet på grund av sina erfarenheter av hat och hot på nätet. Deltagare som har upplevt sexuellt våld på nätet har rapporterat ännu allvarligare konsekvenser. Deltagare drabbade av sexuellt nätvåld, vars bildmaterial har delats utan deras samtycke, har en rädsla för att brottet ska återupprepas och att bilder eller videos där de medverkar ska dyka upp på nätet vid upprepade tillfällen.

I vissa fall hade deltagare drabbats ekonomiskt av nätvåld. Några drabbade har tvingats lämna jobb eller skolor, medan andra har behövt betala rättegångskostnader och psykologhjälp.

Studien visar också en tydlig förtroendebrist för rättssystemet bland de drabbade. Majoriteten av de drabbade kvinnorna har inte polisanmält nätvåldet, utan hävdade att det inte fanns någon poäng i att söka hjälp eller polisanmäla eftersom de upplever att rättssystemet inte fungerar. Deltagare som drabbats av nätvåld uppgav att polisen och myndigheterna inte tagit dem på allvar. Polismyndigheten uppger att deras arbete mot hat och hot på nätet inte har fungerat optimalt och hävdar att resursbrist och prioritering av andra brott ligger till grund för overksamheten.

Fanns det några tydliga skillnader mellan Danmark, Island och Norge?
–Vi har gjort en liten, kvalitativ studie bestående av intervjuer med drabbade, intervjuer med polisen, samt intervjuer mer företrädare för rättsliga instanser. Resultaten tyder på att polisens agerande påverkar de drabbade, beroende på om de tog kontroll över situationen eller inte. De flesta drabbade kände inte att de fick någon upprättelse. Deltagare från Norge var dock mer nöjda med sitt samröre med polisen än drabbade i Danmark och Island.

Vilka är de främsta slutsatserna av rapporten?
–Det är att vi behöver tydliggöra lagstiftningen gällande våld och sexuellt våld, så att den även innefattar nätvåld. Polis och rättsväsende behöver verktyg för att kunna hantera den här typen av ärenden. Vi behöver också förändra processer och attityder inom polisväsendet för att säkerställa att människor som utsätts för hat och hot på nätet blir tagna på allvar och att brotten utreds. Dessutom behöver vi utbilda allmänheten, och då främst ungdomar, om allvaret i nätvåld och vilka konsekvenser det får för kvinnors deltagande på nätet.

På vilket sätt tror du att rapporten – och nordiskt samarbete i allmänhet  – kan påverka det globala samtalet gällande nätvåld mot kvinnor?
– I de nordiska länderna berömmer vi ofta oss själva för vårt arbete för jämställdhet och nätvåld mot kvinnor är ett könat brott. Enligt Europakommissionen har en av tio kvinnor upplevt sexuella trakasserier eller förföljelse på nätet. Nätvåld kan och har använts för att mota bort kvinnor och kvinnorättsaktivister från nätet.
Samtliga nordiska länder är ekonomiskt välmående och tekniskt avancerade. Vi borde ligga i framkant i kampen mot nätvåld och skapa lösningar som kan inspirera andra. Vi har både resurserna och kunskapen, nu behöver vi bara agera!

Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnérs uttalande är en reaktion på det jämställdhetsindex som European Institute for Gender Equality, Eige, presenterade för några veckor sedan. Rapporten visar att jämställdhetsarbetet går mycket långsamt och till och med bakåt i en del av EU:s medlemsländer.

Under konferensen diskuterades hur jämställdhetsarbetet i EU kan förbättras och hur medlemsländerna kan sätta press i de här frågorna. Sedan 2015 saknas en gemensam strategi för jämställdhet i EU, något som alla konferensens deltagare vill se en förändring av.
– Ojämställdhet är ett allvarligt problem för oss alla. Debatten om Metoo och alla som vittnar om sexuella trakasserier och övergrepp visar att EU:s befolkning kräver jämställdhet och jämlika liv. Den långsamma takt jämställdhetsarbetet går i är helt enkelt inte acceptabel, säger Åsa Regnér.

Jämställdhet ger ekonomisk tillväxt

Under konferensens första del talade nationalekonomen Åsa Löfström om hur jämställdhet påverkar tillväxt. Hon forskar om arbetsmarknadsfrågor utifrån juridiskt kön, då det är den statistiken som finns att tillgå när det gäller jämställdhet.
– Jämställdhet leder till tillväxt, oavsett hur vi mäter eller vilken typ av tillväxt vi menar.

Åsa Löfström visade bland annat att BNP per capita är högre i de länder där kvinnor i hög grad är delaktiga på arbetsmarknaden. Den korrelationen har dessutom förstärkts över tid i och med att graden av jämställdhet ökat. Hon visade också statistik över hur kvinnors deltagande på arbetsmarknaden förvisso har ökat i många länder, men också hur barnafödandet har minskat.
– I många länder tvingas kvinnor välja mellan arbete och barn. I länder med högre grad av jämställdhet är också barnafödandet högre. Gemensamt för de länderna är att det finns en social infrastruktur med tillgång till barn- och äldreomsorg.  Det är nödvändigt för en jämställd arbetsmarknad och är i allra högsta grad en politisk fråga. Det är det allra viktigaste, både för människors liv och för den ekonomiska tillväxten. Bygg inte den där bron, bygg förskolor.

Politiska beslut påverkar hur familjer lever och vilka val som är möjliga. Hur mycket som spenderas på barn- och omsorgsarbete är avgörande för om personer väljer att skaffa barn eller inte. Löfström poängterar också att det inte bara handlar om länders ekonomiska resurser, utan också om hur de fördelas.
– Ett exempel är Sverige och Tyskland, två rika länder som satsar mycket på familjepolitik, men medan Sverige prioriterar tjänster som barnomsorg lägger man i Tyskland de pengarna på kontantstöd till familjer. Det sistnämnda skapar inga incitament för två vuxna i en familj att förvärvsarbeta, tvärtom, och skillnaderna mellan hur mycket män och kvinnor arbetar är därför betydligt större i Tyskland än i Sverige.

I de länder som både har högt kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden och relativt högt barnafödande finns en gemensam nämnare, menar Åsa Löfström: män är delaktiga i vård- och omsorgsarbete, både professionellt och på ett personligt plan. En nyckel till jämställdhet och den tillväxt som följer är att alla oavsett kön är jämlika i alla aspekter av livet, i allt från förvärvsarbete till barnomsorg och obetalt hushållsarbete. Om det görs rätt leder det till hållbar tillväxt på alla plan.

– Det borde vara lättare för män att bli omhändertagande fäder än vad det har varit för kvinnor att utbilda sig och äntra arbetsmarknaden – och dessutom kämpa för rätten att få göra det.

”Vi vet vad som behöver göras, vi behöver bara göra det”

Flera konkreta åtgärder för ökad jämställdhet på arbetsmarknaden diskuterades. Bland annat togs offentlig barnomsorg, delad föräldraförsäkring och särbeskattning upp som viktiga aspekter. Det är faktorer som forskningen under lång tid visat leder till en mer jämställd arbetsmarknad, något Åsa Regnér framhöll.
– Vi vet vad som krävs. Det land som vill ha en jämställd arbetsmarknad, kan få det.

Barbara Helfferic, jämställdhetsexpert på European Trade Union Confederation, Etuc, höll med.
– Vi har statistiken och kunskapen, vi vet vad som behöver göras. Det är irrationellt att det inte händer.

Flera av konferensens deltagare pekade, precis som Åsa Löfström, på ansvar för barn och hushållsarbete som ett område som kräver förändring. Europeiska Kommissionens jämställdhetsdirektör Irena Moozova pekar på vikten av att förstå hur jämställdhet och tillväxt hänger ihop även i hemmet.
– Så många fler jobb hade kunnat skapas om det obetalda vård- och omsorgsarbetet delades lika. I genomsnitt lägger kvinnor i EU 20 timmar i veckan på obetalt hemarbete, samma siffra för män är 9 timmar.  När kvinnor vill arbeta men samtidigt förväntas ta huvudansvaret för hem och familj tenderar de att ta lägre betalda deltidsarbeten, vilket direkt leder till ökade löneskillnader mellan könen.

Föräldraledighet var ett annat ämne som diskuterades intensivt. Konferensens deltagare var överens om att det är viktigt att fler män tar ut föräldraledighet, både på ett personligt och på ett strukturellt plan.

Osäkra arbetsvillkor drabbar kvinnor värst

En rapport från Eige visar att prekära jobb, det vill säga anställningar som präglas av osäkra arbetsvillkor eller mycket låg lön, är nästan dubbelt så vanliga bland kvinnor som bland män. Det gäller alla åldrar och mönstret är tydligast bland personer med låg utbildning.
– Många kvinnor är alltid i riskzonen. Det är ett stort problem inte bara för att vi inte tar tillvara på deras potential, utan också för att de ständigt lever i osäkerhet och i risk för fattigdom, säger Virginia Langbakk, direktör för Eige.

Hon påpekade att för att få till stånd rättvisa jobb krävs rättvisa arbetsförhållanden, men åtgärder måste också ta i beaktande de många människor som aldrig har arbetat.
– I EU finns sex miljoner kvinnor och två miljoner män som aldrig har haft en anställning. Till den gruppen hör främst mycket lågutbildade kvinnor, ofta födda utanför EU. Det är absolut nödvändigt att integrera ett intersektionellt genusperspektiv i den här frågan, annars kommer vi aldrig uppnå en arbetsmarknad med rättvisa villkor.

Stort behov av fortsatt genusforskning

Gemensam EU-strategi för jämställdhet, gender budgeting eller jämställdhetsbudgetering, säkra arbetsvillkor och social infrastruktur som gör det möjligt för alla att göra genuina val i livet är några av de förslag på åtgärder som Åsa Regnér tog upp i sin avslutande sammanfattning.

Artikeln har tidigare publicerats på genus.se.

I mars öppnar NIKK (Nordisk information för kunskap om kön) åter upp möjligheten att söka medel för nordiskt samarbete på jämställdhetsområdet. Liksom tidigare år krävs det att aktörer från minst tre nordiska länder medverkar i ansökan.

Aktiviteterna ska starta hösten 2018 och genomföras inom två år. Pengarna kan användas till att ta fram gemensamma metoder, utveckla ny kunskap, arrangera konferenser och nätverk, med mera.

Prioriterade teman i för Nordiska ministerrådets jämställdhetsfond är offentliga rummet, välfärd och innovation samt hållbar utveckling.

Förra året beviljades medel till bland annat följande projekt:

A care-crisis in the women-friendly welfare states?

Ett projekt som undersöker statusen för vårdarbetet i de nordiska länderna mot bakgrund av den neoliberala vändningen i politiken och vad det har för betydelse för jämställdheten.

Jämställdhet i arbetsplatsförlagt lärande i Norden

Ett nordiskt idé- och erfarenhetsutbyte som kartlägger de metoder för arbetsplatsförlagt lärande som används idag, delar med sig av dem på nätverksträffar och dokumenterar erfarenheter på webben. Målet är att tillhandahålla verktyg som kan användas i jämställdhetsarbete inom yrkesutbildning

Jämställt föräldraskap – jämställt arbetsliv

I detta projekt kartläggs föräldraförsäkringssystem i de nordiska länderna för att se hur de påverkar kvinnors arbete och mäns uttag av föräldrapenning. Resultaten sammanställs i en rapport, som även kommer innehålla förslag på hur systemen kan förbättras för att öka jämställdheten.

Hålltider för Nordisk jämställdhetsfond

Ansökan görs genom ett formulär som kommer finnas tillgängligt på nikk.no under ansökningstiden.

1 mars – ansökan öppnar
31 mars – sista dag för ansökan
maj – beslut meddelas sökande
juni – kontrakt skrivs

Hemsidan om kvinnors roll och betydelse i filmbranschen lanserades av Svenska filminstitutet i april 2016. Sajten lyfter fram svenska kvinnliga filmskapare och filmarbetare i fördjupande artiklar, porträtt, intervjuer, nyheter och filmklipp. Genom projektet ”Kvinnor i nordisk filmhistoria”, som finansieras med medel ur Nordiska ministerrådets jämställdhetsfond, ska sajten nu kompletteras med information om norska och danska kvinnors bidrag till filmindustrin.

– Hemsidan behövs för att motverka att kvinnors insatser inom nordisk film marginaliseras i historieskrivning och i samtidens filmkulturella debatt, säger Ingrid Stigsdotter, projektledare och forskare vid enheten för filmvetenskap vid Stockholms universitet.

Varför har ni valt att fokusera på kvinnliga filmarbetare i Sverige, Danmark och Norge?
– I ett senare skede hoppas vi att Finland och Island också ska medverka på hemsidan, så att det blir en nordisk plattform för forskning om kvinnor och film. Vi valde att inleda samarbetet på tre språk, där projektdeltagarna och hemsidans användare förstår varandra utan att det krävs någon översättning, säger Ingrid Stigsdotter.

Hur går arbetet med att bygga upp hemsidan praktiskt till?
– Samarbetsparterna kontaktar genom sina nätverk frilansskribenter och forskare som bidrar med artiklar. Utgångspunkten har varit att artiklarna ska handla om fotografer, manusförfattare, regissörer, klippare och andra filmarbetare som har verkat bakom kameran. Det handlar om att lyfta fram personer som inte är så kända, men som har bidragit med mycket.  Kvinnor har ofta haft lättare att få jobb inom områden som inte haft så hög status, som scenografi och kostym. Där kan det finnas många intressanta namn.

Inom ramen för projektet anordnas offentliga seminarier i respektive deltagarland. Seminariet i Oslo handlade till stor del om stumfilmsperioden, i Köpenhamn låg fokus på forskning om kvinnliga manusförfattare och skådespelerskor. I Stockholm ska bland annat en ny jämställdhetsrapport presenteras den 30 november.

– Syftet med seminarierna är att utveckla samarbetet mellan forskare i Sverige, Norge och Danmark så att de kan bidra med material till hemsidan om kvinnor i nordisk filmhistoria.

Vilka vill ni nå med hemsidan?
– Alla som är intresserade av film eller jämställdhetsfrågor. Vi hoppas också att forskare ska använda hemsidan som en plattform för att tillgängliggöra forskningsresultat.

Hur jämställd är filmbranschen i Norden?
– Branschen är inte jämställd.  Roller som ofta anses vara prestigefyllda, som regissör och fotograf, domineras fortfarande av män. En väldigt liten andel kvinnliga filmskapare arbetar med produktioner som når en större publik.

Vilka är de viktigaste skillnaderna när det gäller kvinnor och film i de nordiska länderna?
– Historiskt sett blev norska kvinnor verksamma inom film senare än danska och svenska kvinnor, eftersom filmproduktionen kom igång senare i Norge. I dag är likheterna större än skillnaderna, men i debattklimatet hörs starkare röster för jämställdhetsarbete i form av statlig kulturpolitik i Sverige och Norge.  I Danmark finns en tradition av att kritisera riktade jämställdhetsinsatser, som till exempel kvotering, säger Ingrid Stigsdotter.

Gudlaugur Thor Thordarson, Islands utrikesminister, kallade det för ett träningsläger:
– På en Barbershop får män de insikter som krävs för att de ska ta en aktiv del i jämställdhetsdebatten. Annars spelar vi bara med halva laget och kan inte vinna matchen, sa han när han öppnade Barbershopen.

Matchen gäller inte – förtydligade han – att de nordiska länderna ska förbli bäst i världen på jämställdhet.
– Vi vet vad respekten för kvinnors rättigheter och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden gjort för vårt välbefinnande. Och vi vill bli ännu bättre. Men det yttersta målet är att alla länder ska uppnå jämställdhet, sa Gudlaugur Thor Thordarson.

Kvinnor lämnade Volvo

Konceptet, att tillhandahålla ett rum för mäns jämställdhetsdiskussion,  är utvecklat på Island och testat vid flera tillfällen runt om i världen.

Den 12 oktober hölls den första Barbershopkonferensen i Köpenhamn, arrangerad av Nordiska Ministerrådet och UN Women.

På scenen stod näringslivschefer som Peter Grönberg från Volvo och Sari Brody från Ikea och berättade om sina företags systematiska jämställdhetsarbete. Volvo har haft problem med att kvinnor vantrivts med företagskulturen och lämnat företaget. Nu genomgår alla manliga toppchefer en utbildning för att skapa medvetenhet kring maskulinitetsnormer.

– Om vi vill vara branschens bästa problemlösande företag, måste vi vara kreativa. När män dominerar ledningen blir det inte särskilt kreativt, då handlar det mest om att bevara hierarkierna. Kreativa blir vi först när ledningsgrupperna är mixade och folk vågar vara sig själva. Många män i Volvos ledning vittnar om att utbildningen om könsnormer förändrat deras liv, berättade Peter Grönberg.

Att räkna är bara första steget

Ikea, med 150 000 anställda i 29 länder, har målet att uppnå jämn könsfördelning i alla ledningsgrupper och lika lön för likvärdigt arbete år 2020.
– Men när vi uppnått jämn könsfördelning i ledningsgrupper i alla länder, då har arbetet bara börjat. Då måste vi arbeta vidare med företagskulturen. Utgångspunkten är att jämställdhet är en fundamental mänsklig rättighet, sa Sari Brody.

Ett sätt för Ikea att arbeta med företagskulturen är att erbjuda betald föräldraledighet till nyblivna mammor och pappor, i bland annat Indien, Japan och USA, och särskilt uppmuntra män att ta ut ledigheten.

Bjarni Bjarnason, vd för Reykjavik Energi, beskrev det målmedvetna och fruktbara arbetet med att helt avskaffa osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män på företaget, ett arbete som startade efter den stora bankkrisen på Island.

Likalönestandarden används

Företaget har gått från ett osakligt lönegap mellan kvinnor och män på 8,4 procent till 1,1 procent.
– Innan året är slut är vi nere på 0. Vi har också arbetat mycket med kulturen i företaget, och vunnit högre produktivitet, bättre beslut och öppnare beslutsprocess. Alla kort är på bordet och ingen har en dold agenda, sa Bjarni Bjarnason.

Reykjavik energi har varit med och utvecklat den standard för jämställda löner som nu alla större företag på Island kan använda för att utradera osakliga löneskillnader. Island lagstiftade tidigare i år om jämställda löner.
–  Det är den verkställande ledningens plikt att verkställa jämställdhet, konkluderade Bjarni Bjarnason.

Klas Hyllander, ingenjör och konsult som utbildar företagsledare i jämställdhet, bekräftade att det är viktigt att sätta press på den verkställande ledningen i företagsvärlden.

– Situationen i business-sektorn  är sämre än andra sektorer, VD:arna underlevererar. De använder inte den potential som finns i företaget. Det är dyrt för hela samhället med företag som exkluderar stora delar av befolkningen, sa Klas Hyllander.

Flickor i STEM, pojkar i omsorg

Men för att företagen ska kunna utnyttja den fulla potentialen – till exempel kvinnors höga utbildningsnivå – måste männen ta hälften av det obetalda arbetet hemma, konstaterade Gary Barker, grundare av organisationen Promundo.
– Den absolut viktigaste förklaringen till att kvinnor i hela världen yrkesarbetar mindre än män, är att kvinnor tar ett större ansvar för omsorgen om barn och hem, sa han.

Högsta politiska prioritet borde ligga på två åtgärder, menar Gary Baker: Att fostra alla unga individer, oavsett kön, till både familjeförsörjare och omsorgsgivare. Och att ”tvinga” nyblivna fäder att vara hemma med sina barn.
– Vi lägger massor av tid till att övertyga flickor att de kan gå in i olika tekniska utbildningar, men hur mycket tid använder vi till att övertyga pojkar att de ska bli omsorgsgivare, både privat och professionellt?  sa han.

Pappamånader funkar

Så länge löneklyftan mellan kvinnor och män existerar, och så länge könsrollerna är starkt styrande i människors liv, kommer kvinnorna att ta den största omsorgsbördan för barnen, argumenterade han. Därför bör föräldraledigheten vara fullt betald, och den bör vara uppdelad i två lika långa perioder till båda föräldrarna.
– Länder som gör så rör sig snabbare mot jämställdhet. Och politiker som fattar sådana beslut, brukar bli omvalda, sa Gary Barker.

Under valrörelsen har den feministiska rörelsen på Island kampanjat intensivt.
– Det är många som diskuterar jämställdhetsfrågor nu, särskilt i relation sexuella trakasserier, säger Rakel Adolphsdóttir.

De politiska partierna har däremot haft oväntat lite jämställdhetsfokus, tycker Silja Bára Ómarsdóttir, forskare i statsvetenskap på Islands universitet (Háskóli Íslands).
– Jämställdhetsfrågorna har inte fått så mycket uppmärksamhet som jag förväntade mig, men visst, partierna på vänsterkanten har lyft frågan om våld i nära relationer på ganska hög nivå och partierna på högerkanten pratar om löneskillnader mer än tidigare, säger hon.

Sittande regeringen imponerar inte

Varken Silja Bára Ómarsdóttir eller Rakel Adolphsdóttir är särskilt imponerade av den nuvarande regeringens jämställdhetspolitik.
– Det blir svårt för den nya regeringen att fokusera mindre på jämställdhet, säger Silja Bára Ómarsdóttir.

I internationella medier har regeringen fått mycket uppmärksamhet för den nya lagen om jämställda löner, som drevs igenom av Reformpartiet (Viðreisn). I själva verket har lagen varit på gång under flera år och är knappast någonting nuvarande regering ensam kan ta ära för, menar Rakel Adolphsdóttir. Kanske har den nya lagen, som börjar gälla vid årsskiftet, också tillskrivits lite för stor betydelse, tror Silja Bára Ómarsdóttir.
– Lagen förbjuder arbetsgivare från att lönediskriminera utifrån kön, men den kommer inte påverka löneskillnaderna på det stora hela eftersom den inte gör något för att utmana könssegregeringen på arbetsmarknaden, säger hon.

För att utjämna lönegapet räcker det inte att lagstifta mot löneskillnaderna mellan kvinnor och män som har likvärdigt arbete utan man måste också ta itu med löneskillnaderna mellan kvinnodominerade och mansdominerade sektorer, menar Silja Bára Ómarsdóttir. Hon hoppas att nästa regering ska fokusera på att förbättra lönerna inom de lägst betalda kvinnodominerade yrkena som förskollärare, undersköterskor, sjuksköterskor och lärare.
– En annan viktig fråga för den nya regeringen borde vara att driva igenom en handlingsplan mot sexuellt våld och våld i nära relationer, säger hon.

Tätt mellan valen

När vallokalerna öppnar i helgen har det gått ett år sedan förra riksdagsvalet, då Island gick till nyval efter Panamakrisen. Om vi istället backar tio år hamnar vi i den globala finanskrisen, som ledde till Islands bankkrasch. Åtstramningspaketen som infördes efter kraschen möttes av stora demonstrationer och regeringen pekades ut som oansvarig.
– Det är en ovan situation för oss att regeringen är så här skör, säger Rakel Adolphsdóttir om det senaste decenniets politiska kriser.
Den nu aktuella skandalen blossade upp i slutet av sommaren, då det uppdagades att statsminister Bjarni Benediktssons pappa hade skrivit ett rekommendationsbrev och förespråkat att en sexualbrottsling skulle rentvås, alltså strykas ur kriminalregistret. Detta mörkades till en början av statsministerns parti, Självständighetspartiet (Sjálfstæðisflokkurinn), och när det kom fram valde partiet Ljus framtid (Björt framtíð) att lämna regeringen vilket utlöste regeringskrisen.

Rakel Adolphsdóttir upplever att de politiska kriserna snarare har stärkt än försvagat den feministiska rörelsen och jämställdhetsarbetet i landet.
– För 10-20 år sedan var det mycket svårare att nå igenom. Jag tycker att vi har blivit mer och mer högljudda, säger hon.
Hon hoppas att nästa regering ska komma med ordentliga satsningar på välfärden.
– Det saknas resurser, särskilt inom sjukvården och skolan, säger hon.

– Det är lurigt att arbeta med jämställd hälsa eftersom det är så många faktorer som påverkar. Vilken tid du lägger på fritidssysselsättningar eller på att arbeta obetalt i hemmet, vilken arbetssituation och vilka ekonomiska förutsättningar du har påverkar hälsan. Så hur vi kan arbeta för mer jämställd hälsa är väldigt komplicerat, säger Zuzana Madarova från EIGE.

Statistiken från indexet visade att kvinnor generellt lever längre än män, men att de lever fler år i ohälsa. Jämställdheten i hälsa har förbättrats något i EU-länderna Finland, Danmark och Sverige 2005-2015, men det finns fortfarande skillnader beroende på kön. En av de som engagerat sig för att minska skillnaderna, och som var på plats i Bryssel, är Sirpa Pietikäinen, EU-parlamentariker från Finland.

– Först och främst måste alla ha tillgång till offentligt finansierad vård, dessutom är aborträtt och information om reproduktiv hälsa ett måste. Vi behöver också se till att det forskas om kvinnors sjukdomar och att kvinnor som söker vård får rätt diagnos. En kvinna med hjärtinfarkt har andra symptom än män till exempel, vilket gör att hon kanske inte får rätt diagnos, säger Sirpa Pietikäinen.

Under panelsamtalet mellan Pietikäinen, generaldirektören för EU:s direktorat för hälsa- och livsmedel Xavier Prats-Monné och Vanessa Moore, forskare på Europeiska institutet för kvinnors hälsa kom diskussionen bland annat att handla om hälsan för personer som inte definierar sig som kvinnor eller män.

– Det behövs mer kunskap om HBTQ-personer så att det inte blir ett stigma som det är i dag, säger Sirpa Pietikäinen.

Panelen var enig i sin omsorg för personer med annan könsidentitet än kvinna eller man, men likt övriga talare under dagen sken denna omsorg inte igenom i sättet att prata – när kön benämndes handlade det alltjämt enbart om kvinnor och män.

– Det finns inte data, och därför inkluderas de inte i statistiken, förklarade Zuzana Madrova, från EIGE.

Det offentliga rummet i Norden är fortfarande inte till för alla. Sexistisk reklam, osynliggörande i media samt hat, hot och andra kränkningar på nätet riskerar att tysta många röster och begränsar utrymmet för vissa individer och grupper.

De nordiska länderna har sedan 1970-talet värnat om allas rätt till det offentliga rummet. Utgångspunkten är självklar: Alla medborgare ska kunna ta del av och bidra till samhällets utveckling på lika villkor. Samtidigt har ett flertal studier och rapporter genom åren visat på allvarliga begränsningar för kvinnors möjligheter och rättigheter i det offentliga rummet. Nya studier pekar på något av en backlash för jämställdheten.

Representationen av kvinnor i media är fortfarande på en låg nivå; sedan 1990-talet har utvecklingen i princip stagnerat, och i vissa fall till och med gått bakåt. Nätets utbredning har gjort att sexistisk och könsstereotyp reklam nått nya arenor, vilket i sin tur har bidragit till en tilltagande sexualisering av det offentliga rummet. I den digitala världen finns också ett allvarligt och växande problem med hat, hot och andra kränkningar. Den snabba tekniska utvecklingen i kombination med nya arenor i sociala medier gör att de regleringar och rättigheter som finns i de nordiska länderna i flera fall är oklara eller föråldrade.

NIKK:s färska faktablad ”Vilka hörs och syns i Norden?” bygger på tre rapporter som utgivits av aktörer inom det nordiska samarbetet, ”Sexism på köpet – lagstiftning, praxis och förslag till åtgärder mot könsdiskriminerande reklam i Norden”, ”Hat och hot på nätet – kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv” samt ”Women and men in the news – report on gender representation in nordic news content and the nordic media industry”.

Sexistisk reklam

Utbredningen av könsdiskriminerande reklam är ett problem i alla nordiska länder – utom på Island. Enligt rapporten ”Sexism på köpet” beror det på flera framgångsrika faktorer som kan sammanfattas i att anmälningsförfarandet är enkelt och att anmälningarna hanteras snabbt och kunnigt.

För att anmäla reklam som enligt den isländska lagtexten ”förolämpar eller vanärar det ena könet eller på något sätt motarbetar jämställdhet mellan kvinnor och män” kan anmälare kan ringa, mejla eller fylla i ett formulär på hemsidan för Jämställdhetscentret (Jafnréttisstofa).

Anmälningar leder oftast till en snabb hantering: Jämställdhetscentret kontaktar företaget och meddelar att de kan ha gjort sig skyldiga till brott. Sedan 2010 har samtliga företag som anmälts valt att ta bort reklamen.

Kvinnor i media

Medierepresentation är ett annat område som tas upp i ett samarbetsprojekt med titeln ”Women and men in the news”, som publicerades 2017. Rapportens visar att kvinnor generellt är underrepresenterade som nyhetssubjekt i media medan män är överrepresenterade. Sverige har den högsta uppmätta andelen kvinnor i nyhetsinnehåll, men det är ändå endast 32 procent.
Globalt sett syns kvinnor mer i webbnyheter än traditionella nyheter. Detta gäller även för Island och i Norge. I Danmark, Finland och Sverige däremot är förhållandet det motsatta: andelen kvinnor man kan se, höra eller läsa om i nyheterna är lägre i webbnyheter än i nyheter i tryck, på radio och tv.

Klicka här för att läsa hela rapporten ”Women and men in the news”.

Hat och hot på nätet

Kvinnor och män drabbas i ungefär lika stor utsträckning av hat och hot på nätet, men kvinnor är mer rättslösa, då de oftare utsätts för kränkningar av sexuell och sexistisk karaktär som inte regleras rättsligt. Överlag råder en stor osäkerhet kring vilka kränkningar som är brottsliga, hos både befolkning och myndigheter. Det visar rapporten ”Hat och hot på nätet – kartläggning av den rättsliga regleringen i Norden från ett jämställdhetsperspektiv”

Klicka här för att läsa hela rapporten ”Hat och hot på nätet”.