Skolpersonal i olika nordiska länder har mycket att lära av varandra, tror José Cardona López och Mervi Heikkinen, som tillsammans leder arbetet med webbutbildningen vid Oulu universitet.

Varför behöver skol- och förskolepersonal utbildning i genus- och mångfaldsfrågor?
– De här perspektiven finns ofta med i läroplanerna för förskolor och grundskolor, men frågorna saknas på lärarutbildningarna. Det är ett stort problem. Många lärare och förskollärare har inte kompetens att arbeta med frågorna och det vill vi förändra med den här utbildningen. Det särskilt viktigt för oss att nå ut till rektorer för de har stora möjligheter att påverka genom att lyfta fram betydelsen av genuskompetent skolpersonal.

 Vad är fördelarna med en onlinebaserad utbildning?
– Det är flexibelt för deltagarna, som kan nå informationen när de har tid. Vi kan också nå ut till ett stort geografiskt område och samla människor som annars skulle ha svårt att träffas. Det finns en chatt där deltagarna kan dela med sig av sina tankar och erfarenheter.

Vad tas upp i utbildningen?
– Den består av informationstexter och arbetsuppgifter uppdelat efter sex olika teman, som jämställdhetsintegrering och jämställdhet i personalgruppen. Deltagarna får bland annat lära sig att upprätta en jämställdhetsplan och diskutera behovet av genuspedagoger. Materialet som vi använder bygger på resultaten av ett tidigare NIKK-projekt, Nordisk jämställdhetscertifiering i förskola och skola.

Varför passar det med nordiskt samarbete kring en sådan här utbildning?
– De nordiska länderna har liknande utbildningssystem och det är gynnsamt att lära av varandra. Det räcker inte att bara jobba nationellt. Vi behöver samla erfarenheter från olika länder för att se vilka utmaningarna är och vilka arbetssätt som fungerar.

Hur gör jag om jag vill anmäla mig till kursen?
– Den första omgången hålls just nu, så det är bara att höra av sig. Det är 29 personer som går kursen och vi siktar på att starta igen med nya deltagare i juni.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk stödordning

Berätta om projektet! Vad ska ni göra?
– Vi ska hålla tre workshops i olika länder, där vi samlar forskare och aktivister med fokus på feminismens framtid. Den första träffen är i Köpenhamn 26-28 augusti. Det ska bli jättespännande!

Vad vill ni uppnå?
– Bilden av de feministiska rörelserna i Norden är inte uppdaterad. Det finns till exempel en idé om att man har ett gott samarbete med sina stater, men den bilden bygger egentligen på hur det var på 1970- och 80-talet. Vi vill ha mer kunskap om samarbetet mellan de feministiska rörelserna och staterna, men också om samarbetet sinsemellan feministiska rörelser i olika nordiska länder. Det verkar som att vissa grupper, som samiska feminister, har mer nordiskt samarbete än andra vilket är intressant.

Vilka utmaningar står de feministiska rörelserna i Norden inför?
– Det har vi inte svar på än! Vi får se vad som kommer upp vid våra workshops. Några övergripande teman som jag tror kommer lyftas är finanskrisen, flyktingfrågan och sexuella rättigheter. Det är viktiga frågor i vår tid.

Ni ska ha särskilt fokus på intersektionen mellan kön och andra diskrimineringsgrunder. Varför är det viktigt?
– Vi vet att det är avgörande för hur aktivister ser på sina feministiska rörelser. Till våra workshops försöker vi ha en bredd bland deltagarna för att få med olika perspektiv. Det finns samisk feminism, antirasistisk feminism, transfeminism, queerfeminism och så vidare – och perspektivet spelar roll.

Hur sprider ni projektets resultat?
– Vi har en hemsida där vi berättar om projektet och vi som är forskare kommer att skriva om resultaten. Vi uppmanar också aktivisterna att ta med sig diskussionen tillbaka till sina grupper och fortsätta samtalen.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Regeringen kommer inte med mycket nytt i programmet som nyligen presenterades, tycker Hanna Ylöstalo.

– De lyfter fram ett par konkreta satsningar vilket ger ett intryck av kraftfullhet, men i själva verket har mycket av det som tas upp redan genomförts, säger hon.

I jämställdhetsprogrammet presenterar regeringen bland annat åtgärder för att främja mäns hälsa och stötta personer som utsätts för våld i nära relationer. Till exempel ska bidragen till skyddade boenden för våldsutsatta ska höjas med två miljoner euro årligen fram till år 2019, men Hanna Ylöstalo är inte imponerad. I det stora hela är jämställdhetsprogrammets avsnitt om våld i nära relationer en upprepning av det som Finland redan har åtagit sig att göra genom undertecknandet av Istanbulkonventionen, menar hon.

Hanna Ylöstalo konstaterar vidare att flera av åtgärderna som lyfts fram i det nya jämställdhetsprogrammet redan finns inskrivna i den finska lagen. Hon nämner bland annat kravet på att alla ministrar ska väga in ett jämställdhetsperspektiv vid utformandet av nya projekt och satsningar.

– Det har vi redan lagstiftat om, så det finns ingen anledning att ta upp det här, säger hon.

Ekonomiska frågor glöms bort

Det största problemet med regeringens jämställdhetsprogram är enligt Hanna Ylöstalo att de ekonomiska frågorna inte adresseras i tillräckligt stor utsträckning. Hon är med i forskarnätverket Tasa-Arvovaje, som sprider kunskap och debatterar om ekonomisk ojämställdhet. I en kommentar på sin hemsida beskriver nätverket det nya programmet som en besvikelse.

– Finska kvinnor tar generellt ett stort ansvar för omsorgsarbetet i hemmet, och det nya programmet innehåller inga satsningar för att förändra det. Det finns en risk att kvinnors roll i familjen förstärks och att rollen i arbetslivet försvagas, säger Hanna Ylöstalo.

Eeva Salmenpohja, rådgivare åt Juha Rehula – ministern för jämställdhetsfrågor, ser kritiken mot det nya programmet som en förlängning av den kritik som tidigare har riktats mot regeringens nedskärningar i offentlig sektor.

– Vi har lyssnat och vägt in synpunkterna, säger hon.

Knappa resurser drar ned ambitionsnivån

Åtgärderna som listas i jämställdhetsprogrammet är vad regeringen i dagsläget har möjlighet att genomföra med tanke på den ekonomiska situationen, menar Eeva Salmenpohja.

– Vi försöker göra det bästa av de resurser vi har. Om ekonomin hade varit bättre hade programmet sett annorlunda ut, säger hon.

Att vissa av åtgärderna i programmet redan har tagits upp av tidigare regeringar och slagits fast genom lagstiftning är inte konstigt, tycker hon.

– Jämställdhetsfrågorna kräver löpande arbete. Det är viktigt att vi fortsätter att lyfta frågorna.

Genom sitt jämställdhetsprogram har regeringen möjlighet att driva på utvecklingen mot jämställdhet, men det nya programmet leder i bästa fall till stagnation, menar Hanna Ylöstalo.

– Förhoppningsvis får vi ingen förändring alls, varken till det bättre eller till det sämre, men jag tror att det finns risk för backlash, säger hon.

De nordiska länderna har kommit långt när det gäller prioriteringar och lagstiftning på jämställdhetsområdet. Men detta återspeglas inte när det gäller könsbalansen i nyhetsmedierna. Den senaste mätningen som gjordes inom ramen för GMMP, the Global Media Monitoring Project, visar att nordiska länder blir omkörda av exempelvis USA, Rumänien, Peru och Pakistan.

Förra veckan anordnade Nordiska Ministerrådet ett side-event under World Press Freedom Day i Helsingfors. På plats fanns representanter för det nordiska projektet ”Nordic Perspectives on Gender in News Media” för att lyfta frågan om den sneda kvinnorepresentationen i nyhetsmedierna.

Vilken är bakgrunden och syftet med projektet?

-Det är över 20 år sedan som FN:s medlemsländer enades om att öka kvinnors tillgång till medierna och motverka stereotypa skildringar.  Det är dags att försöka förstå varför Norden som varit pionjärer inom jämställdhet fortfarande har så mansdominerad nyhetsförmedling, säger Maria Edström, medieforskare vid Göteborgs universitet som svarar för den svenska delen i projektet.

Deltagarna i projektet kommer att närmare studera hur det är ställt med jämställdheten i nordiska nyhetsmedier. Syftet är att ta fram en gemensam nordisk rapport som bland annat kommer att lyfta fram goda exempel.

– Det finns ändå ett flertal goda exempel från olika redaktioner i de nordiska länderna trots att andelen kvinnor i nyheterna minskat, menar Maria Edström.

I Sverige har exempelvis Västerbottens-Kuriren jobbat aktivt med att öka kvinnorepresentationen i tidningen, vilket också resulterat i att andelen kvinnor i nyheterna nu ligger på nästan 50 %. Den andelen är långt över snittet både i Sverige och globalt. Den senaste GMMP-mätningen från 2015, visade ett globalt snitt på 24 % kvinnor som nyhetssubjekt.

Hur ser kvinnorepresentationen ut i de nordiska länderna?

– Inte mycket bättre, men inom Norden är skillnaderna stora, säger Maria Edström.

I topp ligger Sverige med 31% kvinnor som medverkande i nyheterna. I botten ligger Island med 18% kvinnomedverkan. Däremellan återfinns de övriga nordiska länderna med en liten högre andel än det globala snittet.

Den internationella studien GMMP genomförs vart femte år och granskar hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en dag. Den senaste mätningen visar att andelen kvinnor i nordiska nyhetsmedierna i snitt gått ned jämfört med endagsmätningen 2010.

Vad behöver förändras för att öka andelen kvinnor?

– Rent allmänt behövs det ett generellt kunskapslyft kring frågorna. Men minst lika viktigt är att redaktionerna har en strategi som inbegriper att man räknar och håller koll på innehållet och vem som kommer till tals i nyheterna. Helt enkelt ett aktivt medvetandegörande på redaktionerna.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

I den nya rapporten ”Køn, uddannelse og befolkningsstrømme – Opsamling af tværnordiske indspil, erfaringer og praksiseksempler” sammanfattas resultaten av den senaste forskningen på området. Här finns även praktiska exempel på hur problemet tacklats i de nordiska länderna.

Rapporten, som både kan användas som inspiration och som underlag för politiska beslut, har tagits fram av Danmark som år 2015 var ordförande för Nordiska ministerrådet. Den bygger bland annat på slutsatserna från det expertseminarium som hölls i Grönlands huvudstad Nuuk i juni förra året.

NIKK var på plats under seminariet och skrev om det i nyheten som du hittar till höger.

Rapporten finns att ladda ner och läsa här.

Åsta Lovise Einstabland, projektledare och ledare för Senter for likestilling vid Universitetet i Agder, menar att frågan är särskilt aktuell just nu. Mer högerinriktad politik i kombination med finanskris påverkar utvecklingen i Norden.
– Det har blivit enklare att skära i den nordiska välfärdsmodellen, och jämställdhetsutvecklingen går hand i hand med den. I Norge blir förskoleplatserna färre och dyrare. Det här får konsekvenser för jämställdheten inom familjepolitiken. Trenden är den samma i hela Norden, säger hon.
Enligt Einstabland har de nordiska länderna, i högre grad än andra europeiska länder, hittills använt sig av lagstiftning för att skapa strukturella förändringar som främjar jämställdhet.
– EU har en mer individualistisk inriktning. Men det är stor skillnad mellan att jobba utifrån individen och från systemet. Är det individen eller systemet som ska säga att ett visst beteende är acceptabelt eller inte, att föra fram människans rättigheter?

På vilket sätt har de nordiska länderna fått anpassa sig till internationella beslut?
– Från att ha varit en förebild får Norden allt mer anpassa sig till europeiska och andra internationella direktiv, säger Knut Dørum, professor i historia vid samma universitet och projektledare tillsammans med Einstabland.
– Vilka konsekvenser det här får för Norden och de enskilda länderna, om jämställdhetsarbetet likriktas eller rent av stannar av, är svårt att säga. Allt som kommer från EU är inte av ondo. Norge har exempelvis infört strängare lagstiftning kring sexuella trakasserier som en följd av EU-direktiv. Det som oroar oss är bristen på uppföljning och fokus på välfärdsmodellen. Strängare lagar är en bra signal men hur många våldtäktsmän blir dömda? Det krävs ett djupgående arbete för att skapa strukturer som främjar jämställdhet. Vi ser en risk för att EU stannar vid de vackra orden, fortsätter han.

Vad kan de nordiska länderna lära sig av varandra på det här området?
– Vi har en liknande historia, lagstiftning och välfärdsmodell även om Danmark delvis fört en annorlunda politik. De nordiska ministrarna träffas regelbundet. Det finns ett samförstånd om jämställdhet som värdegrund liksom att prioritera det praktiska arbetet. Det här är viktigt, svarar Einstabland. Dørum tillägger att EU, i jämförelse, är väldigt byråkratiskt.
– Risken finns att det blir en ”allas ansvar-ingens ansvar”-fråga.

Vad har ni för mål med projektet?

– Målet är att undersöka spänningen mellan den nordiska och europeiska/internationella jämställdhetspolitiken: Vad får vi och vad tappar vi genom att tillhöra en internationell gemenskap? Och vi vill nå ut med våra resultat. Arendalsuken, den norska motsvarigheten till Almedalsveckan, hålls den 15 till 20 augusti i år. Den 16:e är vi där för att träffa toppolitikerna. Förhoppningen är att ordna en nordisk konferens i juni 2017 och ge ut en bok mot slutet av året eller i början av 2018, svarar Einstabland.
Enligt Dørum har de lyckats engagera några av de allra bästa inom området.
– Vi tror på projektet. Det har utvecklingspotential och det vore klokt att i förlängningen inkludera universitet även utanför Norden.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Forskningsrapporten kartlägger sambandet mellan deltidsarbete och kön på Färöarna, Grönland och Åland. Den ger också en översikt av arbetsmarknaderna, utbildningsnivån och demografin för de tre områdena, utifrån vad som är relevant för deltidsarbete. Rapporten har tagits fram av Nordisk information för kunskap om kön, NIKK, på uppdrag av Nordiska ministerrådet.

Rapporten visar att kvinnor på Färöarna och Åland arbetar mest deltid i Norden. På Färöarna ligger siffran på 49 procent och på Åland arbetar 45,9 procent av kvinnorna deltid. Det är höga andelar även sett till andra länder i Europa. Bara i Schweiz och Holland arbetar fler kvinnor deltid än på Färöarna. Enligt rapporten finns det på Grönland ingen påvisbar skillnad i deltidsarbete mellan kvinnor och män. Där är bostadsort mer centralt. De som bor på landsbygden arbetar mer deltid än de som bor i städer.

– Arbetsmarknaderna på Färöarna, Åland och Grönland skiljer sig åt från resten av Norden med sina särskilda villkor. De får olika konsekvenser för kvinnor och män och påverkar vem som utför deltidsarbete, säger Elin Engström, verksamhetsledare på NIKK.

– Den här forskningsrapporten, som innehåller aktuell statisk och data om deltidsarbete och kön, ger en uppdaterad bild av situationen. Den är därför unik i sitt slag, fortsätter hon.

NIKK har sedan tidigare publicerat två rapporter om deltidsarbete och kön i Norden. Denna ger en kompletterande bild med särskilt fokus på Färöarna, Grönland och Åland.

Här kan ni läsa rapporten: ”Part-Time Work in the Nordic Region-An introductory study of the Faroe Islands, Greenland and Åland Islands”.

För mer information kontakta: Elin Engström, verksamhetsledare för NIKK, +46(0)766-22 92 39, elin.engstrom@genus.gu.se.

– Under de senaste fem-tio åren har vi inte sett någon positiv utveckling, säger Kristian Mørk Puggaard på analysföretaget DAMVAD Analytics, som har genomfört kartläggningen på uppdrag av Nordiska ministerrådet.

Resultaten presenteras i rapporten ”Piger i Science, Technology, Engineering and Mathematics (STEM). Kortlægning af udfordringer inden for køn, ligestilling og uddannelse i Norden.” Kartläggningen bygger bland annat på statistik från Eurostat över utbildningsval och en enkätundersökning bland elever i Danmark, Finland, Norge, Sverige och på Island. Enkätundersökningen visar att flickor i större utsträckning än pojkar tvivlar på sina förmågor inom STEM-ämnena. Där har skolorna en stor utmaning, menar Kristian Mørk Puggaard.

– Flickorna måste kunna se sig själva i de här yrkena och känna att de kan. Det gör de generellt sett inte nu, säger han.

Föräldrars utbildningsbakgrund viktig

Som en del av studien har forskarna på DAMVAD Analytics också gjort fokusintervjuer med kvinnor som har valt att utbilda sig inom tekniska ämnen. De berättar att lärare, studievägledare och framför allt föräldrarna har haft stor betydelse för deras yrkesval. I synnerhet de egna föräldrarnas inställning och utbildningsbakgrund sticker ut som avgörande i studien. De flesta informanterna som valde en STEM-utbildning hade åtminstone en förälder som själv arbetade inom ett STEM-ämne.

– I familjen pratar man ofta om olika utbildningsval, och vi ser att de samtalen har stor betydelse, säger Kristian Mørk Puggaard. Att män dominerar inom STEM-ämnena gäller för alla de nordiska länderna, inklusive Grönland och Färöarna, men det finns också skillnader mellan länderna. Det är till exempel betydligt fler kvinnor som studerar matematik i Finland jämfört med i Sverige och på Island. I vissa länder sker också en positiv utveckling inom vissa specifika ämnesområden. På Åland ökar till exempel antalet kvinnor inom områdena konstruktion och tillverkning. I Norge syns samma utveckling inom utbildningarna till byggnads- och civilingenjörer, fast förändringarna är små och den generella bilden är att antalet kvinnor har stagnerat på en låg nivå i Norden, menar Kristian Mørk Puggaard.

Inte bra med särskilda ”flicksatsningar”

Att öka andelen kvinnor som utbildar sig inom STEM-ämnena är en stor utmaning för de nordiska länderna, instämmer Kira Appel, chefkonsulent på danska Ministeriet for Børn, Undervisning og Ligestilling.

– Det är viktigt på samhällsnivå, för enskilda kvinnor och inte minst för de berörda branscherna. Det saknas arbetskraft inom de här områdena och det finns en outnyttjad potential i befolkningen. Dessutom vet vi att könsblandade arbetsplatser fungerar bättre och är mer innovativa, säger hon.

Arbetet med den nordiska kartläggningen påbörjades förra året, när Danmark var ordförande för Nordiska ministerrådet. I rapporten ges, utöver lägesbeskrivningen, också exempel på nordiska satsningar som har genomförts för att bryta mansdominansen. Kristian Mørk Puggaard varnar för att satsningar som riktar sig specifikt till flickor kan vara kontraproduktiva.

– I studien framträder det väldigt tydligt att de inte vill bli särbehandlade på det viset. De upplever det som stigmatiserande och tycker att det förstärker bilden av att de inte kan, säger han.

Positiva exempel

Ett positivt exempel som vänder sig till alla barn är Naturvidenskabernes Hus i Danmark. Det är ett center som ska inspirera barn och unga att experimentera inom naturvetenskap och teknik. Centret riktar sig även till pedagoger, med tips på hur undervisningen kan göras mer tilltalande för barnen. Kristian Mørk Puggaard tror att lärare behöver bli mer uppmärksamma på vad de förmedlar till sina elever.

– De måste uppmuntra flickor på samma sätt som de uppmuntrar pojkar annars kommer vi inte lyckas bryta det här mönstret, säger han. För att nå förändring krävs det att politikerna i Norden tar ett helhetsgrepp och engagerar såväl skolor som arbetsgivare, menar han.

– Tidigare satsningar har varit ganska fragmenterade. Nu behövs ett helhetsorienterat arbete för att förändra bilden av vem som kan arbeta och bli framgångsrik inom de här ämnena, säger han. Som uppföljning på rapporten kommer Nordiska ministerrådet att ta fram en handbok med tips på hur man kan arbeta för att locka fler till STEM-ämnena. Kira Appel tror att de nordiska länderna kan lära mycket av satsningar som har genomförts i grannländerna.

– Vi har liknande utmaningar och mål. I stället för att börja från början med nya projekt kan vi bygga vidare på varandras erfarenheter, säger hon.

När det gäller jämställdheten i filmbranschen ser situationen olika ut i de nordiska länderna. I vissa länder, som Sverige, har frågan varit längre på agendan och statliga jämställdhetsinsatser görs för att dela produktionsstödet. Det skiljer sig från exempelvis Danmark, där männen får fyra gånger mer stöd än kvinnorna som gör film. Samtidigt finns en gemensam grundproblematik. Enligt Jenni Koski, producent och projektledare för WIFT Nordic, behövs samlade krafter för att möta problemet. WIFT (Women in Film and Television) är ursprungligen en amerikansk organisation som bildades på 1970-talet. Idag finns organisationen representerad i ett fyrtiotal länder. WIFT i Finland, Norge, Sverige, Island och Danmark har tillsammans 700 medlemmar.

Berätta om hur ni arbetar!

Genom att utbyta erfarenheter kan vi hjälpa varandra att lyfta frågorna i respektive land och sätta press på politikerna. Om ett land går före kan vi andra använda det som exempel. Jag tänker exempelvis på det svenska filmavtalet, där det står att produktionsstödet ska fördelas jämnt mellan kvinnor och män. Det ska fördelas till 50 procent kvinnor och 50 procent män inom var och en av de tre yrkeskategorierna regissör, manusförfattare och producent. Avtalet har varit en succé och bidragit till att fler röster kommit till tals. Det är ett exempel på hur förändring kan göras politiskt. Nu ska Island implementera ett liknande avtal. En sådan här reform skulle även behövas i de andra nordiska länderna.

Vilka strukturer är det som står i vägen för jämställdhet?

Filmbranschen har under sin 100-åriga historia varit mansdominerad. Män har haft lättare att ta sig fram och få finansiering. De har oftare en plattform och självförtroendet att ta utrymme. Det är en hård bransch med mycket konkurrens och du blir hela tiden bedömd. Kvinnor måste arbeta hårdare och prestera mer för att få sin röst hörd. Vi ser att kvinnor i filmbranschen behöver stärkas, och det är just det som händer i vårt nätverk. Under våra möten kan alla berätta om sina idéer utan att bli bedömda eller kritiserade. Istället kan nybörjare få professionellt stöd av erfarna filmarbetare. Det handlar om att stödja varandra, inte konkurrera. Tillsammans blir vi starkare.

Vad har ni för planerade arrangemang i vår?

Under 2015 medverkade vi vid åtta festivaler runt om i Norden. Nu i mars är vi på BUFF, en internationell filmfestival för barn och unga i Malmö, Sverige. Där kommer vi att ha en workshop om kvinnlig representation i film. Vems historier är det som berättas och vilka karaktärer möte vi i filmerna – speglar utbudet verkligheten? Sedan kommer vi även att medverka vid Season Film Festival i Helsingfors i slutet av mars med ett seminarium kring hur det är att vara kvinna och skriva komedier.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

FN:s Kvinnokommission, CSW, enades under sitt möte om att uppmana världens länder att integrera jämställdhet när de genomför Agenda 2030, de globala målen för hållbar utveckling. Kommissionen beslutade också att mer pengar ska satsas på arbetet, både nationellt och internationellt.

”Länderna har gett ojämlikhet ett “bäst-före-datum”: År 2030. Nu är det bara att börja jobba.”, sa Phumzile Mlambo, generalsekreterare för UN Women, när överenskommelsen var färdigförhandlad.

De globala målen och Agenda 2030, som nu ska jämställdhetsintegreras, syftar bland annat till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla och säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser. För de nordiska länderna var det viktigt att slutsatserna tydligt skulle understödja kvinnors och flickors reproduktiva hälsa och rättigheter – och i den slutliga överenskommelsen finns hänvisningar till dessa rättigheter med.

CSW arrangerades i år för 60:e gången och pågick 14-24 mars i New York. I år var det övergripande temat kvinnors egenmakt kopplat till hållbar utveckling. Hundratals länder var representerade och 8100 personer deltog från 1035 frivilligorganisationer.

De nordiska regeringarna reste dit med delegationer där både experter och frivilligorganisationer ingick. I det nordiska programmet stod blanda annat sexism och näthat. En nordisk expertpanel framträdde under rubriken “Fighting Sexism and Hate Speech Online – a Nordic Panel of experts”.

Se panelsamtalet här.