Varför behövs det här samarbetet?
– Vi behöver utbyta idéer och strategier kring vårt arbete eftersom mycket är nytt. Vad funkar och vad funkar inte? Det behöver vi prata om. I många länder är det helt nytt att män kan engagera sig i jämställdhetsfrågor men vår organisation, Män för jämställdhet, grundades 1993. Vi är en av de äldsta, om inte den äldsta, organisationen i världen som arbetar fokuserat med män och jämställdhet. I de övriga nordiska länderna har våra partnerorganisationer också arbetat länge och därför blir de viktiga för oss. Vi står nära varandra och sticker ut internationellt. Det räcker att gå till många andra EU-länder så är synen på genus och jämställdhet helt annorlunda.

Finns det skillnader även inom Norden? 
– Vi är överens om mycket men vi har kommit olika långt på olika områden. Länderna har delvis prioriterat olika sakfrågor. Island har till exempel en mer progressiv föräldraförsäkring medan andra länder har ett mer utvecklat arbete mot våld.

Ni är fyra organisationer i nätverket. Har ni samma utgångspunkter?

– Vi har mycket gemensamt, men det finns skillnader. Vi har till exempel olika syn på vilken roll män ska, eller kan, ha inom den feministiska rörelsen. Vi i Män för jämställdhet kallar oss en feministisk organisation medan vissa andra väljer att kalla sig pro-feministiska. Så länge vi lever i ett patriarkat är det viktigt att män är medvetna om sin maktposition i samhället och att vi allierar oss med kvinnorörelsen och feminismen utan att ta för mycket plats.

I Män för jämställdhet jobbar ni normkritiskt med män och maskuliniteter. Hur går det arbetet till?
– I våra workshops pratar vi mycket om att ”kliva ur manslådan”. Det innebär att upptäcka hela sin mänsklighet. Män är till exempel ofta ensamma och har svårt att be om hjälp när de mår dåligt. Det hänger ihop med maskulinitetsnormer. Att ”kliva ur manslådan” innebär att lämna sin trygghetssfär och det kan vara jobbigt. Vi behöver stötta och hjälpa varandra som människor för det kan vara svårt att komma vidare själv.

Vad är målet med det nya nätverket?
– Vi hoppas att det här ska vara starten på ett långvarigt samarbete där vi kan dela erfarenheter och projektidéer. Kanske kan vi till och med driva gemensamma projekt framöver.

Den här texten ingår i artikelserien Nordiskt jämställdhetssamarbete i praktiken 2014, som berättar om de projekt som fick medel genom Nordisk stödordning 2014. Män för Jämställdhet (Sverige) fick 150 000 danska kronor för sitt projekt. De ska etablera ett nordiskt nätverk för organisationer som arbetar jämställdhetsfrämjande med män och maskuliniteter för icke-diskriminering och social rättvisa. Projektet genomförs i samarbete med Reform (Norge), Profeministimiehet (Finland) och White Ribbon (Danmark). Nätverkets första två träffar hålls under nästa år.

Den 6-7 november i Helsingfors arrangerades en nordisk workshop om jämställdhetsintegrering på lokal nivå. Syftet med workshoppen, den andra i ordningen, var att förstärka ett nordiskt nätverk samt utbyta erfarenheter på kommunal nivå nordiska länder emellan.

Enligt Sinikka Mikola, sakkunnig för jämställdhetsfrågor vid Kommunförbundet i Finland, arbetar nätverket för en långsiktig utveckling som ska fortgå också efter att kortare projekt avslutats.

– En viktig aspekt under workshopparna är att utbyta kunskap kring jämställdhet och jämställdhetspolitik i de nordiska länderna. Vi talar mycket om hållbara argument och jämför erfarenheter, säger Mikola.

Enligt Mikola finns det både skillnader och likheter mellan de nordiska länderna.

– I Sverige talar man till exempel mer uttalat om jämställdhet. Här hemma i Finland ligger fokus primärt på ekonomi och budgetar, speciellt i ekonomiskt ansträngda tider. Ett vanligt motargument i Finland är att vi redan är jämställda eller att jämställdhet är en kvinnofråga.

Nima Mäki, forskare och arrangöradministratör för nätverket, säger att det är viktigt att lyfta fram jämställdhet som en demokratifråga.

– Jämställdhet handlar i förlängningen om mänskliga rättigheter och är därmed en kvalitetsfråga för kommuninvånarna. Det är svårt att tala om kvalitet i den kommunala servicen om inte alla invånare bemöts och tar del av resurser likvärdigta.

En av nätverkets workshoppar visade hur borgmästaren i Kristiansand i Norge testade på att ha en funktionsnedsättning och under en hel dag rörde sig runt staden i rullstol.

– Detta filmades och visades för kommuninvånarna. Både invånarna och borgmästaren fick en insyn i hur staden är uppbyggd för en viss sorts människor. När man synliggör jämlikhetsproblem synliggör man vanligtvis också ett jämställdhetsperspektiv, säger Mikola.

Stadsplanering är centralt för jämställdhetsarbetet i kommunerna. Under en av workshopparna pratade Mäki om hur jämställdhet och stadsplanering hänger ihop. En medveten stadsplanering är till exempel en stadsplanering där kvinnor känner sig trygga. I dagens läge är de flesta städer planerade så det uppstått otrygga områden för kvinnor.

– Många kvinnor känner sig otrygga i stadsmiljö. De undviker parker och mörka områden och har ofta strategier för var och hur de kan röra sig. Kanske de håller nycklar i handen som vapen. Män känner inte samma sorts rädsla. I en demokrati är det viktigt att alla ska känna sig trygga, säger Mäki. Därför är det viktigt att denna medvetenhet finns hos de som utformar staden, hela vägen från stadsbyggnadsnämnd till ansvarig planarkitekt.

Genomgripande genom workshoppen var fokus på inlärningsprocesser snarare än konkreta mål. Mäki diskuterade vikten av att formulera och definiera problemen man är ute efter att lösa i syfte att hitta lämpliga lösningar.

Mäki berättar att han tittat på hur andra länder i världen arbetat för att öka andelen män i förskolan. I Australien angavs det som skäl att manliga lärare i förskolorna får pojkar att prestera bättre. Då uppstår frågan vad det är med männens närvaro som gör att pojkarna uppvisa bättre resultat, och varför  kvinnliga förskolelärare inte har samma effekt?

– Vår slutsats är att män måste vara delaktiga i jämställhetsarbetet, jämställdhet är inte endast en kvinnofråga. Det är dock viktigt att diskutera och ha klart för sig vad det är männen ska bidra med i detta arbete så stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt inte förstärks, säger Mäki.

En annan fråga som diskuterades under workshoppen var hur socialarbetare bemöter kommuninvånarna. Behandlas kvinnor och män lika?

– Det handlar om att undvika könsstereotypa normer. Ett jämställdhetsperspektiv ska vara integrerat i alla processer enligt Mäki.

Resurser och entusiaster

Under workshoppen berättade Ann-Charlott Callerstig från Örebro universitet om sin forskning och implementering av jämställdhetsarbetet i den offentliga sektorn. Callerstig valde att fokusera på några praktiska resultat och vanligt förekommande problem inom kommunerna.

– En utmaning är att jämställdhetsarbete inte har tillräckligt med resurser och att arbetet förs framåt av ”entusiaster”. Ett annat vanligt problem är att många organisationer har jämställdhetsprogram och policys som aldrig egentligen implementeras. Det finns också policys utan färdiga lösningar. Många kommuner har lagt upp målsättningar, men inte exakta riktlinjer om hur målen ska nås, säger Callerstig.

Enligt Callerstig är det vanligt att kommunerna startar projekt, men att det inte finns ekonomiska resurser för att genomföra dem.

– Projekten rinner ut i sanden och några år senare startar man nya projekt. Jag är intresserad av hur man integrerar jämställdhetsprojekt med ett långt perspektiv som i det dagliga kommunala arbetet.

En viktig del av projekten är att ge de kommunanställda verktyg så att de kan jobba med ett jämställdhetsperspektiv. Enligt Callerstig borde alla jämställdhetsprojekt inbegripa utbildning för de som ska jobba med projektet.

– Samtidigt måste vi komma ihåg att utbildning inte alltid har lett till konkreta åtgärder. Jag brukar ta bilkörning som exempel: Vi vet att det är miljömässigt dåligt att köra bil, men ändå väljer vi att ta bilen.

Callerstig sade att det handlar om att ändra sitt beteende och därmed ändra på sina värderingar och tankar.

– Ett annat exempel är kvoteringen av styrelseledamöter i Norge. Först var folk emot det, men efter implementeringen släppte kritiken och motståndet. I dag är kvotering en självklarhet, säger Callerstig.

Nå ut i samhället

I den förra workshoppen deltog cirka 30 politiker och tjänstemän, i denna hade antalet stigit till 40. Sinikka Mikola och Nima Mäki är överens om att det är mycket viktigt att stödja det nordiska samarbetet och nätverket inom jämställdhetsarbetet.

– Det kräver en del arbete att få ihop deltagare och på grund av kommunernas dåliga ekonomi var jag var orolig för Finlands deltagande i den här workshoppen. En till synes liten sak som resekostnader gjorde att representanter från kommunerna uteblev, säger Mikola.

Mäki och Mikola anser att en stark politisk vilja är nödvändig i det kommunala jämställdhetsarbetet. Nästa nätverksträff arrangeras i Oslo den 21-22 maj 2015.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

– För den som vill ha hjälp måste det finnas någon att kontakta, säger Tanja Auvinen på den finska organisationen Exit – ut ur prostitutionen.
Internationellt arbetar många organisationer med att stötta kvinnor i sexindustrin genom Exit-program. I den nordisk-baltiska regionen finns sådana program bara i Norge och Danmark.
– Vi vill starta ett program i Finland, men först behöver vi lära oss mer, säger Tanja Auvinen.
Hur fungerar Exit-programmen?
– Om en person är motiverad att lämna sexindustrin ska vi finnas där och hjälpa till. Det finns olika sätt att jobba. Kort kan man säga att det är ett slags socialt arbete där det personliga mötet är viktigt. Kvinnor som söker sig till ett Exit-programmen får träffa någon som kan stötta och guida dem vidare. Utgångspunkten för programmen är att prostitution skadar både enskilda individer och samhället.

På vilket sätt är sexindustrin skadlig menar ni?
– Det finns starka bevis för att många kvinnor i prostitution har utsatts för sexuellt våld. Vi vet också att kommersiellt sex får psykologiska konsekvenser för den som säljer. På samhällsnivå signalerar ett godkännande av prostitution att det är okej att köpa kvinnors kroppar.

Om kommersiellt sex ska tillåtas eller inte är en omdiskuterad fråga. Hur förhåller ni er till debatten?
– Det stämmer att det förs en livlig debatt men i det praktiska arbetet är det inte lika polariserat. Det finns organisationer som arbetar med att förbättra villkoren för kvinnor i sexindustrin utan att ta ställning emot industrins existens. Vi tycker absolut inte att det är fel att jobba så, men Exit-programmens mål är tydligt: Den här industrin ska bort.

Vad händer just nu i projektet?
– Vi har precis varit på en workshop i London och lärt oss av andra organisationer som arbetar med Exit-program. Nästa år ska vi arrangera ett eget seminarium i Helsingfors för att samla och sprida kunskap.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Konferensen arrangerades 13 november i Reykjavik av det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, en nordisk arbetsgrupp för lika lön och en kommitté som arbetar med att uppnå jämställda löner i Island.

Tapio Bergholm menade att ekonomer tror att endast exportindustrin är viktig och att servicesektorn är en parasit som är en börda för näringslivet.

– Men i verkligheten är det servicesektorn som växer, både den privata och den offentliga. Vi borde värdera hur vi organiserar samhället i de nordiska länderna och också värdera det i pengar.

Þorsteinn Víglundsson, direktör för det isländska näringslivets organisation, höll med om att olika sektorer värderas olika.

– Är det orättvist? Det är inte en fråga om rättvisa. Det är en ekonomisk verklighet vi hanterar.

Att uppnå jämställda löner har varit målet för de nordiska ländernas jämställdhetspolitik under lång tid. Men det har gått väldigt långsamt framåt och det senaste decenniet har skillnaderna mellan kvinnor och mäns löner minskat marginellt. Hur ska jämställda löner uppnås? Är lagstiftning eller andra statliga ingrepp rätt väg att gå eller ska det ske genom uppgörelser mellan arbetsmarknadens parter? Det var frågor som diskuterades på den nordiska konferensen.

Värderas olika

De nordiska länderna har likt de andra europeiska länderna en starkt könssegregerad arbetsmarknad och den gör att kvinnor och män värderas olika lönemässigt. Det konstaterade Daniela Bankier, chef för jämställdhetsenheten vid Europakommissionens justitieavdelning (Head of Unit for Gender Equality in the Directorate-General Justice of the European Commission).

– Det könsrelaterade lönegapet är en spegel av alla ojämlikheter som kvinnor möter på arbetsmarknaden.

Direkt lönediskriminering är inte så vanligt längre, enligt Daniela Bankier, eftersom det finns lagstiftning mot det. Deltidsarbete är däremot vanligt bland kvinnor och påverkar inte bara inkomsten utan också lönenivån.

– Det kan vara bra i vissa perioder i livet för att få ihop familje- och arbetslivet, men vi ser också baksidor. Deltidsarbete återfinns inom vissa yrken och begränsar möjligheterna till utbildning och karriär.

Kvinnor jobbar inom låglöneyrken

Den könsuppdelade arbetsmarknaden manifesteras genom att kvinnor framför allt arbetar inom omsorg och utbildning, medan män arbetar inom tillverkningsindustri.

– Det är väldigt problematiskt och kopplat till kvinnors och mäns roller i samhället, sade Daniela Bankier.

– Det största problemet är att kvinnor arbetar inom lågt betalda sektorer, sade forskaren Lisbeth Pedersen, från det danska socialforskningsinstitutet SFI (The Danish National Centre for Social Research). Det vi inte talar om är varför vi har dessa lågt betalda yrken. Det sattes låga löner när kvinnor trädde in i dessa yrken för 40-50 år sedan därför att kvinnor då inte hade det huvudsakliga ansvaret för att tjäna pengar utan för att ta hand om barnen. Vi har fortfarande kvar den lönestrukturen.

Vill inte vänta 70 år

För att komma till rätta med de ojämställda lönerna räcker det inte med lagstiftning, menade Daniela Bankier. Det är svårt att gå till rätten eftersom det riskerar att leda till uppsägning. Lönetransparens är en väg. Enskilda anställda ska kunna veta vad andra tjänar. Det är också viktigt att arbeta med företagen för att göra dem mottagliga för frågan om jämställda löner. De flesta vill inte att staten ska styra över lönebildningen, utan att det ska göras upp mellan arbetsmarknadens parter.

– Kollektiva överenskommelser kan vara ett kraftfullt verktyg för att arbeta för jämställda löner, men det kan också användas i konserverande syfte, sade Daniela Bankier.

Europakommissionen arrangerar varje år European Equal Pay Day och seminarier om till exempel deltidsarbete, karriäravbrott, fäders engagemang och barnomsorg. Allt för att få upp frågan om deltidsarbete på agendan.

– Just nu skulle det ta 70 år att uppnå jämställda löner och så länge vill vi inte vänta, sade Daniela Bankier.

Lyckat med tredelad föräldraledighet

Island framhävdes på konferensen som exempel på två områden som berör jämställdhet på arbetsmarknaden. Dels den tredelade föräldraledigheten som infördes i början av 2000-talet och dels kvotering av bolagsstyrelser med inspiration av den norska lagstiftningen.

– Vanligtvis skulle vi inte förorda kvotering av bolagsstyrelser, men det har visat sig vara framgångsrikt, sade Þorsteinn Víglundsson. Vi har nått stor framgång på kort tid. Den tredelade föräldraledigheten har också varit bra. Vi ville undvika att frågan om uttag av föräldraledighet skulle vara en fråga om inkomst. Vi förstörde dock systemet lite när vi var i finanskris. Vi sänkte den maximala ersättningsnivån och det blev det återigen en ekonomisk fråga.

– Det var inget tak från början, sade Halldor Grönvold, vice generalsekreterare för isländska LO (Deputy General Secretary of Icelandic Confederation of Labour). Det betydde att män använde föräldraledigheten aktivt i tre månader. Vi vet från forskningen att det har betytt mycket. Arbetsgivare kunde inte längre utgå från vem som är hemma. Det fanns ett förslag om att utöka föräldraledigheten till fem månader för vardera föräldern och två månader som kan fördelas fritt. Men den regering som tillträdde 2013 backade tyvärr på det förslaget.

Uthärda smärtan

Islands regering och arbetsmarknadens parter har kommit överens om en standard för jämställda löner. Alla som ansluter sig förbinder sig att arbeta aktivt för jämställda löner. Syftet är att skapa en ömsesidig press på parterna som deltar i standarden. Halldor Grönvold menade att det finns mycket att göra för att förhandlingssystemet ska verka för jämställda löner.

– Det handlar om att förändra kulturen. Förhandlingssystemet är skapat av män. Vi måste förändra det gradvis och fackförbunden måste höja förväntningarna.

Tapio Bergholm manade till organisering och kamp eftersom inget förändras av sig självt, men sammanfattade också vad flera andra förmedlade:

– Vi måste uthärda smärtan i den långsamma förändringen eftersom löneförändringar sker långsamt.

Ministeren sagde at arbejdsmarkedet stadig er kønsopdelt. Kvinder tager større ansvar for hjem og børn og mænd har en længere arbejdsdag. Lige deltagelse i arbejdsmarkedet er vigtig i ligestillingskampen, samt lige arbejdsfordeling i hjemmet.

Kompleks samspil af mange faktorer

Kvinder i Norden arbejder oftere deltid end mænd og det påvirker økonomien. Dette fremgår af rapporten Deltid i Norden, som NIKK har fået lavet, men resultatet blev offentliggjort i Stockholm sidste år.

Årsagerne til at kvinder vælger deltidsarbejde i større omfang, er emnet for den anden del af rapporten som blev fremlagt på konferencen i Reykjavík. Det fremkom at årsagerne er et komplekst samspil af mange faktorer; helbred, familie og arbejdsmarked.

En gruppe eksperter, politikere, forskere, repræsentanter fra arbejdsmarkedets parter og andre deltog i konferencen. Målet var at lære af hinandens erfaringer af hvordan man griber problemet an og arbejdsgrupper på konferensen drøftede hvilke ændringer behøves for at mindske de negative konsekvenser dette måtte have på ligestillingen.

Lad os udvide horisonten!

– Samfundet går glip af kvinders værdifulde uddannelse, når en stor del af dem arbejder deltid,siger Bosse Parbring der administrerer NIKK-projektet Deltid i Norden. – Alle skal have mulighed for at arbejde fuldtid. Både kvinder og indvandrere er i samme position i dette henseende og har en svag stilling over for arbejdsgiverne.

Bosse Parbing siger at han er tilfreds med oplægget for konferencen. At arbejde i små grupper som man i løbet af dagen lavede om på, gav deltagerne nye perspektiver på problematikken. Han syntes det blev livlige diskussioner, alle deltagere havde specialviden eller erfaringer på området og alle havde noget at tilføje diskussionen. Det er vigtigt at eksperter og arbejdsmarkedets parter mødes for at drøfte hvad man kan gøre for at vende udviklingen.

Deltid er ikke nogen dårlig ide

Man kan definere kvinders deltidsarbejde som deres måde at håndtere usunde forhold på, siger rapportens forfattere. Det drejer sig både om sammenstød mellem arbejde og familie og/eller helbredsrelaterede faktorer.

Den norske forsker, Cathrine Egeland, der sammen med Ida Drange skrev den anden del af rapporten, siger at i virkeligheden er der ikke noget nyt i den ulige repræsentation af kvinder og mænd der arbejder deltid. Det er tilstrækkeligt at se på deres økonomiske uafhængighed samt pensionsrettigheder.

– Men jeg tror at det ville være godt at se på sagen fra en anden vinkel og sætte den i en bredere sammenhæng, sagde hun i et interview med NIKK. – At arbejde deltid er ikke nogen dårlig idé, hvis mænd også så det som en mulighed. I Norge er arbejdsmarkedets parter alle enige om at dette er et stort problem og man frygter mangel på arbejdskraft i fremtiden. Samtidig stilles krav til kvinder om at de passer hjemmet og børnene endnu bedre og det er dette dobbelte budskab til mænd og til kvinder om hvordan tingene skal være, som måske er det virkelige problem.

Mænd skal arbejde deltid

Ingólfur V. Gíslason, lektor i sociologi ved Islands Universitet, er enig med Cathrine og siger at så længe kvinder er i flertal af dem der arbejder deltid, så er det et problem. Hvis et lige antal mænd var i samme situation, ville det ikke være et problem.

– Kvinder tjener mindre og deres muligheder for forfremmelse er mindre så længe situationen er uforandret. Den mest radikale og bedste måde at formindske dette problem på og samtidig gavne ligestillingskampen og børns velfærd, ville være hvis den ugentlige arbejdstid, hos både mænd og kvinder generelt var kortere, cirka 35 timer om ugen, siger han til NIKK.

Har kvinder noget valg?

De mest almindelige årsager til at kvinder er i deltidsjob, er relateret til familien og privatlivet. Andelen kvinder der arbejder deltid, fordi andet ikke er tilgængelig, er dog relativt stor, især i Island og Danmark. Derudover har man en voksende gruppe, der hævder at de arbejder deltid på grund af sygdom.

Drífa Snædal, direktør for Islands Yrkesförbund mener at det er nødvendigt at se over, hvad som er fultidsarbejde. Deltidsarbejde er meget almindeligt indenfor plejeområdet.

– I nogle traditionelle kvindefag i den offentlige sektor er arbejdspresset så stort, at det ikke er muligt at arbejde mere end 80 procent, især hvis det er skifteholdsarbejde, siger Drífa til NIKK. – Forskning viser også, at kvinder oftere vælger deltidsarbejde. Det er nødvendigt at se nærmere på dette og identificere hvor selvstændigt dette valg er i de tilfælde hvor kvinder også er ansvarlige for børn, syge og gamle, fordi velfærdssystemet har fejlet. Fagbevægelsen kan ikke løse problemet alene, og ikke arbejdsgiverne. Arbejdsmarkedets parter og regeringer bliver nødt til at arbejde sammen og tage en alvorlig diskussion om ikke det kan være en fordel for alle parter at omdefinere arbejdsugen.

Det kræver fleksibilitet

Magnus Lindström fra arbejdsgiverforeningen KFO i Sverige, var tilfreds med konferencen. Han har deltaget i en arbejdsgruppe for arbejdsmarkedets parter i Sverige, hvor man udforsker muligheder for at skabe flere fuldtidsstillinger i detailhandlen. Han siger at begge parter er enige i, at det er nødvendigt at tilgodese dem der ønsker at arbejde fuldtid, men som ikke har muligheden.

– Der er dog forskellige prioriteringer og løntagere ville hellere at man laver løsninger gennem lovgivning og kollektive overenskomster. Den endelige løsning er ikke i syne, men loven forudsætter at det er muligt at holde butikker åbne 24 timer, syv dage om ugen. Arbejdsgiverne ønsker ingen ændringer og har brug for fortsat fleksibilitet i systemet for at kunne planlægge vagter og arbejdstider. Arbejdsgruppen er et forsøg til at løse problemet, enten teknisk eller gennem kollektive forhandlinger, uden behov for at ændre love eller regler.

Forældreorlov for fædre, et fremskridt

Eygló Harðardóttir bemærkede, at nogle gange er man nødt til at ændre love og regler for at sager og ting skal komme videre.

– Den islandske lov der sikrede fædre ret til at holde forældreorlov, var af stor vægt i denne sammenhæng. Unge mænds holdninger har ændret sig og nu er det cool at være ansvarlig familiefar.

Ingólfur V. Gíslason fortæller, at når islandske mænd i 2000 fik individuel ret til forældreorlov, så havde det en positiv indvirkning på ligestillingskampen og mænd er nu mere involveret i omsorgen for deres børn.

– Kvinder vender tidligere tilbage til arbejde efter fødslen og forholdet i antal arbejdstimer er mere lige nu end tidligere, siger Ingólfur. – Kvinder er således begyndt at arbejde mere og mænd har tilsvarende reduceret deres arbejdsindsats og ønsker at tilbringe mere tid derhjemme. Dette er dog langt fra nok. Orloven er for kort og for lang tid går fra det forældreorloven slutter og indtil børnene kommer i vuggestue/børnehave. Kvinder har langt større tilbøjelighed at være dem der bygger bro over denne kløft.
Bosse Parbling siger, at selvom man ikke har ligestilling på dette område i Island, så har fædres forældreorlov ledt til positive ændringer, noget man selvfølgelig er opmærksom på i Norden.

Kortere skift i kvindejob

Majbritt Mohr fra Færøernes Sundhedsplejeforening siger at konferencen har være meget nyttig og at det er spændende at høre om det de nordiske lande har til fælles på området. Det er dog et kompliceret anliggende, uden enkle løsninger. Det er tydeligt efter dagens diskussioner.

Majbritt siger at der på Færøerne er dannet en stærk tradition for at kvinder arbejder deltid.

– Tidligere var mændene til søs og var væk fra hjemmet i lange perioder. Selvom flere og flere er begyndt at arbejde på land de seneste årtier, er en hel del blevet ansat indenfor olieindustrien i Norge i de sidste fem år og er hjemmefra lang tid ad gangen, siger hun til NIKK.

– Man ved at 20 procent af kvinderne på Færøerne ønsker at arbejde flere timer end hvad som er muligt i øjeblikket. De kvinder som er enlige forsørgere kan ikke leve på lønninger for deltidsarbejde, siger hun.

– Arbejdsgiverne må tilrettelægge arbejdet anderledes for at gøre det muligt for kvinder at arbejde fuldtid. De er gået i den modsatte retning ved at forkorte arbejdsskift i sundheds- og plejesektoren helt ned til seks timer, i stedet for at gå den anden vej og forlænge dem. Alternativt kunne man også forkorte arbejdsugen, men med nuværende ordning gør man det meget vanskeligt for kvinder.

Enligt ministern är det nordiska samarbetet i jämställdhetsfrågor viktigt. Både för att lära av varandra och utbyta erfarenheter, men också för att de nordiska länderna tillsammans måste sätta ned foten i globala sammanhang. Under nästa år kommer stora internationella konferenser äga rum, både kring Pekingplattformen och FN:s utvecklingsmål. En kontroversiell fråga är kvinnors rätt att bestämma över sin sexualitet och reproduktion.

– De senaste åren har världssamfundet blivit mer konservativt och det är väldigt svårt att gå framåt i dessa frågor. Jag tycker att Norden har ett stort ansvar här. Vi har fortfarande en hög mödradödlighet i världen och det beror på att man har negligerat eller helt enkelt aktivt motarbetet dessa frågor, säger Åsa Regnér, som innan ministeruppdraget var landschef för UN Women i Bolivia.

Sedan tillträdet har Åsa Regnér hunnit med ett nordiskt möte med de andra jämställdhetsministrarna. Hon tycker att länderna har intressanta erfarenheter när det gäller mäns roll i jämställdhetsarbetet och skulle gärna driva på i den frågan.

– Jag tänker att det arbetet skulle behöva konkretiseras, att vi tillsammans kan gå in i fas två och prata om vad det är som fungerar och vad vi vill uppnå.

Vill lära av Norge

När det gäller att lära från andra nordiska länder tycker Åsa Regnér även att Norges arbete med könskvotering i styrelser är intressant. I Norge infördes den första lagen om könskvotering år 2003. Lagstiftningen innebar att alla statliga företag och publika privata företag skulle ha minst 40 procent kvinnor i styrelserna. Utvärderingarna visar att kvinnor som rekryterades hade så hög utbildning i förhållande till männen att nivån höjdes över hela linjen.

– Norge har värdefulla erfarenheter på detta område som jag tycker är intressanta.

Åsa Regnér ser även framemot att höra mer om Norges arbete med att involvera män för att förebygga våld mot kvinnor. I Norge finns stiftelsen ”Alternativ til vold”, ett kompetens-och behandlingscenter som ligger i framkant.

– De har intressanta metoder för att få män att se sitt eget agerande, att de faktiskt utövar makt genom att ta till våld och visar männen att det går att bryta mönstret. Det är framförallt det senare som är viktigt, säger Åsa Regnér.

Jämställdhetsmål ska mätas

Vilka förändringar kan då väntas i den svenska jämställdhetspolitiken? Åsa Regnér vill förnya och uppdatera de jämställdhetspolitiska målen. Exakt hur tycker hon dock är för tidigt att svara på.

– Men det måste finnas en skillnad mellan att vara en feministisk regering och en annan regering. Vi måste kunna mäta att vi faktiskt medvetet tar beslut som främjar jämställdheten mellan kvinnor och män.

I dagsläget finns ett flertal pågående eller just avslutade utredningar som gäller exempelvis våld i nära relationer, jämställdhetspolitik och indikatorer för att mäta jämställdhetsprocesser. Enligt Åsa Regnér är det underlag som kommer att ge den svenska regeringen en bra utgångspunkt för en aktualiserad och uppdaterad jämställdhetspolitik.

– Jag kommer med stort intresse läsa slutsatserna i dessa rapporter. De jämställdhetspolitiska målen är snart 10 år gamla, underlagen kommer att ge oss en bra grund för att ordentligt fundera på hur man kan gå vidare.

Jämställdhetsintegrering fortsätter

I dag är jämställdhetsintegrering den svenska regeringens huvudsakliga strategi som används för att uppnå målen. Det innebär, kort sagt, att beslut inom alla politikområden ska präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Den tidigare borgliga regeringen gjorde stora satsningar på jämställdhetsintegrering, bland annat genom Sveriges kommuner och Landsting (SKL) och Nationella sekretariatet för genusforskning. Hur kommer fortsättningen se ut på detta område?

– I regeringsförklaringen står att vi ska fortsätta arbeta med jämställdhetsintegrering och betydelsen är att detta ska ske mer intensivt. Jag ser detta som ett viktigt verktyg i en feministisk regerings arbete, säger Åsa Regnér.

Hon menar att de goda erfarenheterna som finns måste kopplas till verktyg och till ambitionen att vara en feministisk regering. Precis hur det ska se ut kan Åsa Regnér inte svara på i dagsläget.

–  Jag tänker att detta ska vara ett långsiktigt arbete som man kan mäta tydligare än i dag. När det gäller detaljer återkommer jag gärna längre fram.

Vad kommer hända med myndighetssatsningen JIM som tar slut vid årsskiftet?
– Vi kommer mest troligt att utöka det arbetet. Min ambition är tydlig: jag vill att det ska vara långsiktigt och inte ad hoc, och jag vill att de samlade insatserna ska leda till ökad jämställdhet på ett antal områden. Det är ett stort arbete att få det att hänga ihop och därför måste vi hitta en bra form, avslutar Åsa Regnér.

Tillsammans ska experter från Finland, Norge, Danmark och Sverige ta fram förslag på kriterier för den föreslagna jämställdhetsmärkningen – en gemensam nordisk certifikation på initiativ av Ceclie Nørgaard, en av medlemmarna i gruppen. Det första steget blir att hitta lyckade exempel från nordiska skolor och förskolor.
– Vi behöver få en bättre bild av vilka metoder som fungerar och är bevisat effektiva, säger Mervi Heikkinen, forskare vid Oulu universitet.

Kan du berätta om någon särskilt lyckad satsning? 
– Ja, det finns många. I Finland, till exempel, finns ett krav från regeringen om att skolor och förskolor ska ta fram en jämställdhetsplan. Kravet sticker ut genom att barn och ungdomar ska vara delaktiga genom hela förändringsprocessen. Tillsammans med pedagogerna ska de peka ut problem, sätta upp mål och fundera över vägar för att nå dit. På det här sättet lär sig barnen att prata om genus och jämställdhet. Det är många olika ämnen som har kommit upp bland barnen. De har till exempel lyft frågor som rör flickors och pojkars tillgång till leksakerna på förskolan.

Varför behövs en jämställdhetscertifiering för skolor och förskolor?
– Vi i nätverket ser det som ett viktigt politiskt verktyg. De nordiska länderna är ledande i världen inom jämställdhetsområdet, men vi är inte färdiga. Jämställdhetsarbete inom utbildningsområdet är inte tillräckligt systematiskt. Det är precis sådana här innovativa metoder som behövs för att vi ska komma vidare.

Än har politikerna inte bestämt om det blir någon nordisk jämställdhetscertifiering. Vad händer med förslaget?
– Just nu ser det ut som att det får börja på nationell nivå. Vi hoppas att det ska leda fram till en nordisk märkning så småningom. Politikernas farhågor är att det ska bli för dyrt och stort. Vi får se om vi, med det här projektet, kan lyckas övertyga dem om att det inte är det.

Vad kan nordiska länder vinna på att samarbeta?
–  Vi har  liknande utmaningar och kan ha stor nytta av varandras kunskaper. Under de senaste decennierna har de nordiska länderna tagit viktiga steg tillsammans och det är så vi kan komma vidare. Vi behöver utmana och inspirera varandra.

Vad händer i nätverket framöver?
– Vi har fått ihop en bra grupp av forskare och pedagoger men vi letar efter experter från Island, Grönland och Färöarna. Längre fram ska vi hålla ett seminarium om lyckade exempel från skolor och förskolor i Norden. Arbetet kommer också mynna ut i en rapport om vad som kännetecknar ett framgångsrikt jämställdhetsarbete inom utbildningssektorn.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Genom projektet Bygga och utveckla jämställda Norden får eleverna lära sig mer om FN:s Kvinnokonvention och Pekingplattformens handlingsplan för kvinnors rättigheter.
– Konventionen och Handlingsplanen kan låta torra, men innehållet är engagerande, säger Stéphanie Thögersen, programansvarig på Sveriges Kvinnolobby.

Det nystartade projektet drivs av tre organisationer från Sverige, Danmark och Island. Arbetet ska resultera i ett digitalt metodmaterial med fakta, övningar och lärarhandledning.

Varför startade ni projektet?
– Det är en fortsättning på arbetet med Nordiskt Forum, som samlade 30 000 deltagare i Malmö. Vi vill ta vara på engagemanget och erfarenheterna därifrån. En prioritering för Nordiskt Forum var att engagera fler unga och det jobbar vi vidare med genom den här satsningen. Vi vill öka kunskapen och sprida slutdokumentet från Nordiskt Forum till ungdomar.

På vilket sätt brister kunskaperna?
– Det finns ett jättestort engagemang i feministiska frågor, men det saknas kunskap om kvinnors rättigheter och vilka åtaganden våra länder faktiskt har gjort. De nordiska regeringarna har undertecknat både Kvinnokonventionen och Pekingplattformen så våra länder har skyldigheter att leva upp till. Det är bra att känna till det för FN-dokumenten kan användas som verktyg för att trycka på politikerna.

Är det några frågor som är särskilt angelägna för unga?

– I metodmaterialet kommer vi utgå från Pekingplattformens 12 teman. Vi har inte spikat vilka ämnen vi kommer att djupdyka i än men vissa teman känns givna att ta upp bland ungdomar. Vi har till exempel sett en revolution mot sexistisk reklam bland unga under det senaste året. Vi ser också ett starkt engagemang mot våldtäkt. Äldre feminister kan uppröras över att unga inte bryr sig om frågor som lika lön eller jämställda pensioner, men det är inte så konstigt att det är så. De flesta brinner för ämnen som ligger nära ens eget liv. Vår förhoppning är att bredda kunskapen och öka engagemanget för en rad frågor som rör kvinnors rättigheter.

Varför vill ni göra projektet som ett nordiskt samarbete?
– Vi tycker att utvecklingen för kvinnors rättigheter på många områden har stannat av internationellt och även i de nordiska länderna. Därför behöver vi ta nya krafttag tillsammans. Det var grundidén bakom Nordiskt Forum och det är så vi jobbar vidare. Vi kan lära oss mycket av varandra i de nordiska länderna. På Island har de till exempel introducerat genusvetenskap i över hälften av alla gymnasieskolor vilket har lett till ett enormt feministiskt engagemang bland unga. Det tycker jag att vi andra kan lära av.

Projektet tar avstamp i Nordiskt Forum. Vilka är de viktigaste lärdomarna från konferensen?
– Det var mycket som var unikt. Det var så otroligt stort. Nordiskt Forum visade verkligen vilket starkt engagemang det finns för de här frågorna och hur viktigt det är med möten över åldersgränserna och mellan aktörer från hela samhället. Vi tror att det behövs mer sådant utbyte mellan aktivister, organisationer, myndigheter, kommuner, företag och politiker.

Den här artikeln berättar om ett av de projekt som fått medel från Nordisk Jämställdhetsfond.

Tarja Halonen påpegede at i lande hvor ligestillingen er størst, der er levevilkårene også de bedste. Det giver god økonomisk mening at udnytte styrken hos både mænd og kvinder sagde hun, og mindede om at levevilkårene i Arktis har været hårde og at der gennem tiderne har været nødvendigt for alle at bidrage, både mænd og kvinder.

Arktis i fokus

Internationale eksperter, ledere fra den private sektor, politikere og repræsentanter for medlemslandene i Arktisk Råd (USA, Rusland, Canada og de Nordiske lande), mødtes ved konferencer i Island i forrige uge for at diskutere anliggender i Arktis, men i lyset af klimaændringer, samt spørgsmål om sikkerhed og naturressourcer, er der øget fokus på regionen.

Arktisk Råd er den eneste institution, der kan tage beslutninger som fører til direkte handling fra alle otte arktiske stater. På konferencen i Akureyri drøftede man den arktiske region, ligestilling mellem kønnene, kønnenes repræsentation i politik og ledelse af virksomheder, kontrol af ressourcer, klimaændringer med mere.

Ligestilling halter efter

Eva Maria Svensson professor ved Göteborgs Universitet og Det Arktiske Universitet, betoner at ​​kønnenes stilling i landene i Arktisk Råd er forskellig. Ligestilling i de nordiske lande er nået langt, noget der er en stor udfordring for Canada, USA og Rusland.

I al offentlig administration i de nordlige områderne halter ligestillingen mindst sagt efter, på trods af gældende lov om ligestilling.

Foruden de nationale repræsentanter, deltager et antal organisationer for oprindelige folkeslag i Arktisk råd. Den samiske parlamentsmedlem Gunn-Britt Retter var en af dem der talte på vegne af de oprindelige folkeslag. Hun sagde at selv om de nordiske lande både har vejr og humor tilfælles, så mente hun at det er den oprindelige befolknings fælles erfaringer som er en af de allervigtigste faktorerne i samarbejdet – samt hvordan de kan sørge for at deres anliggender bliver på dagsordenen i det internationale samfund.

Maskulin udformning af politikken

Gunn-Britt Retter sagde at nu hvor alle øjne var vendt mod nord, var det desværre så at al udformning af politik var lavet med hensyntagen til mænd. Man er nødt til at forestille sig hvordan det ville se ud i Arktis, hvis alle disse mænds våde drømme bliver opfyldt. Samerne har levet af fiske og rensdyr i tusinder af år og har en unik forståelse af livet i det høje nord. I Norge og Sverige fokuserer man på minedrift, men tror for eksempel ikke på mulighederne i de traditionelle industrier, såsom udviklingen af bæredygtig og miljøvenlig landbrug og fiskeri.

Gunn-Britt sagde, at man sagtens kan skabe muligheder for en del minedrift, men at det også er vigtig at overveje de forretningsmæssige muligheder der findes i gamle traditioner. Minedriften kommer formentlig at være indbringende til at begynde med og vare ved i omtrent 20 år. Og hvad så?

Besiddelse af viden

-Der er stor forskel i antallet mænd og kvinder i landdistrikterne i alle disse lande, siger Unnur Brá Konráðsdóttir næstformand i Vestnordisk Råd i en samtale med NIKK, om det de nordlige regioner har til fælles på ligestillingsområdet. – Kvinder rejser væk, tager universitetseksamen men vender ikke tilbage på grund af det ensidige arbejdsmarked.

Hun siger at man må tilskynde virksomheder indenfor industri og minedrift i området at appellere specielt til kvinder, når de søger arbejdskraft og tage hensyn til kvinders behov, når arbejdsugen planeres.

Kriss Rokkan Iversen er en kvinde der efter afsluttet Ph.d. grad på universitetet, vendte tilbage til et afsidesliggende sted i Lofoten i Nordnorge og grundlagde sit eget firma, Salt. Selskabet leverer specialiserede ydelser med tilknytning til havmiljøet, det opererer langt fra universitetsmiljøet og er grundlagt af to kvinder.

Hun bemærkede i sin tale, at jo længere nord man kommer, desto færre mennesker har universitetseksamen. Kvinder er dog bedre stillet fordi langt flere kvinder afslutter eksamen end mænd. Hun siger at ejerskab til viden er en enormt vigtig faktor, når man diskuterer retten til de nordlige områder og at begge køn kan erhverve ejendele i fremtiden ved at holde den viden i deres lokalsamfund.

Klimaændringer og ligestilling

Klimaændringer, øget trafik og udnyttelse af ressourcerne i Arktis truer naturlige forhold, sikkerhed og bæredygtig miljø for alle beboere i de nordlige områder og jorden som helhed. De otte lande i Arktisk Råd har derfor et stort ansvar og det er derfor vigtig at sund fornuft og bæredygtighed styrer og det er vigtigt at både mænd og kvinder træffer beslutninger om Arktis.

Tarja Halonen sagde i indledningen af sin tale at man bliver nødt til at se på klimaforandringer og miljøbeskyttelse med ligestillingsbrillerne på, samt spørgsmål om ejerskab af landområder i nord. Man må sikre lige ret for alle til retsvæsenet, både mænd og kvinder, oprindelige folkeslag og andre.

Eva Maria Svensson holdt med og mindet om, at den økonomiske udvikling ikke var en naturlov i nord, hvor ingen har ansvar, men at det er resultatet af de nuværende politikker. Dette er vigtigt at for at sikre offentlighedens deltagelse i beslutninger om regionens fremtid, må ligestilling være etableret på dagsordenen.

Auður H. Ingólfsdóttir lektor ved Universitetet på Bifröst, drøftede klima problematikken fra et feministisk perspektiv. Hun mener at debatten om det arktiske område har været yderst maskulin, især i de seneste år. De som har størst økonomisk interesse er i alt større grad blevet interesseret i Arktis, hvor de ser muligheder for en hurtig fortjeneste i olieindustri og minedrift. Hun mener endvidere at det har været iøjnefaldende at visse ting ikke må siges højt, at man ikke må stille kritiske spørgsmål eller stille krav om bæredygtighed og beskyttelse af naturen.

Auður siger, at der er mange tegn på at de to køn har forskellige perspektiver på disse ting og at kvinders indflydelse ville i stigende grad gøre bløde værdier mere fremtrædende og øge mangfoldigheden.

Information mangler

– Vi har brug for yderligere data, siger Unnur Brá Konráðsdóttir næstformand i Vestnordisk Råd. -Information er nøglen til forandring.

Eva Maria Svensson professor ved Universitetet i Göteborg er enig og siger at vi trænger til øget forskning om kønnenes stilling og en bedre analyse af kvinders deltagelse i de nordligste områder som tilhører landene i Arktisk Råd.

Kristín Ástgeirsdóttir, leder for Islands Institut for ligestilling, er enig. Hun foreslår at man danner et ligestillingsbarometer for Arktis, – der findes ingen data som belyser status for de enkelte regioner. -Efter at have hørt diskussionerne her på konferencen, forekommer det mig, at en sådan sammenligning kunne være interessant, sagde Kristín i et interview med NIKK. -Dette er vigtig at have et klart billede af regionale problemer.

Kristín siger, at dersom man i Island og de andre nordiske lande, er kommet længere, så er man i en position at kunne dele med sig af sine erfaringer med ligestillingsarbejdet. Island har ikke oprindelige folkeslag og behøver derfor ikke beskæftige sig med konsekvenserne af langvarig undertrykkelse og kolonialisme.

– Det arktiske område har dog meget andet til fælles, siger Kristín. -Stor fraflytning af kvinder, forskelle i uddannelsesniveau og det ensidige arbejdsmarked. Virkningerne af klimaændringer og de store konglomeraters efterspørgsel efter naturressourcer. Dybest set handler det om, hvad slags samfund man ønsker at se i nord.

De nordiska jämställdhetsministrarna förde på måndagen en temadebatt om män, pojkar och jämställdhet vid sitt ministerrådsmöte i Köpenhamn.

– Efter flera år med lyckade satsningar på konferenser, möten och forskning gäller det nu att utkristallisera konkreta förslag som vi kan gå vidare med för att uppnå bättre resultat i Norden. Till exempel behöver vi ta en titt på våra lagstiftningar – är de tillräckligt tydliga för att vi ska uppnå målen då det gäller involveringen av män och pojkar i jämställdhetsarbetet?, säger Islands jämställdhetsminister Eygló Harðardóttir, 2014 års ordförande för Nordiska ministerrådet för jämställdhet.

Prioriterat område på sikt

De nordiska jämställdhetsministrarnas nya samarbetsprogram för åren 2015-2018, som blev antaget vid Nordiska rådets session i Stockholm den 29 oktober, lyfter in mans- och pojkperspektivet som ett tvärgående tema.

– Intressant är att männen inte bara är överrepresenterade i de översta samhällslagren, utan också i de understa, t.ex. i fängelsestatistiken. Det är något jag tycker att vi bör se närmare på, sade Danmarks Manu Sareen, som 2015 tar över ordförandeklubban i Nordiska ministerrådet för jämställdhet.

– Samtidigt som vi vill engagera pojkar och män gäller det faktiskt också att få in fler kvinnor i jämställdhetskampen. Åtminstone i Danmark har vi en mycket polariserad debatt. Fler kvinnor borde t.ex. engagera sig i debatten om att allt fler män vill vara tillsammans med sina barn efter skilsmässor. Diskussionen är mycket mer komplex än man tror, säger Manu Sareen.

Från kvinnokamp till konkret mansproblematik

De nordiska jämställdhetsministrarna konstaterade på måndagen att män och jämställdhet som område har gått från att handla om mäns deltagande i kvinnors kamp för jämställdhet till att handla om mäns specifika jämställdhetsproblem t.ex. inom hälsa och välfärd, utbildning, faderskap och marginalisering.

– En mer jämställd fördelning av omsorgsarbetet i familjer främjar både kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden och mäns roll som fäder. Män i traditionellt kvinnodominerade yrken bryter mot den könsuppdelade arbetsmarknaden och främjar båda könens karriär- och arbetsmöjligheter. En positiv bieffekt är att lönegapet mellan kvinnor och män som uppstår på grund av könsuppdelningen minskar, säger Eygló Harðardóttir.