CSW är det internationella toppmötet för kvinnors rättigheter. Varje år samlas FN:s medlemsländer i New York för att sätta mål för det globala jämställdhetsarbetet och ta fram åtgärder för att främja jämställdhet i hela världen. Toppmötets fokus i år är hur länder kan bygga in jämställdhet i samhällsstrukturen – en förutsättning för kvinnors och mäns lika rättigheter. NIKK finns på plats och de nordiska jämställdhetsministrarna bjuder in till flera arrangemang.

Samhällsstrukturen avgörande

Hur jämställdhet byggs in i samhällsstrukturen är avgörande. De nordiska länderna kan visa att årtionden av investeringar i barnomsorg, äldreomsorg och föräldraledighet har gett resultat. Det har bland annat inneburit fler kvinnor på arbetsmarknaden, fler föräldralediga män än i övriga världen och en rejäl ökning av bnp-tillväxten.

– En generös delad föräldraledighet och allmän barnomsorg är investeringar som kan skapa en bättre framtid för oss alla, säger Katrín Jakobsdóttir, statsminister på Island, det land som toppat könsgapsindexet tio år i rad.

Ekonomisk jämställdhet kräver jämställdhet i hemmet

Trots den sociala infrastruktur som finns för jämställdhet återstår ett inkomstgap även i de nordiska länderna och kvinnor tar ut betydligt mer föräldraledighet än män. Rätten till betald föräldraledighet är förstås viktig, men den behöver delas lika mellan föräldrarna för att leda till ökad jämställdhet. Kvinnor och män måste #SharetheCare. För att stänga inkomstgapet krävs en jämn fördelning av ansvaret för barnen, det obetalda hushållsarbetet och familjeansvaret, visar forskningen.  Det här är något de nordiska ministrarna tar fasta på i den debatt som hålls i FN-huset den 12 mars. Med särskild tonvikt på män och pappor kommer ministrarna att debattera vilka politiska instrument som krävs för att nå fram till full jämställdhet. Debatten direktsänds på FN:s webb-tv.

Den 13 mars diskuterar en nordisk expertpanel även lösningar på pensionsklyftan mellan kvinnor och män. De nordiska regeringarna förbereder sig också för att i ett gemensamt uttalande under årets kvinnotoppmöte markera sitt hängivna och aktiva stöd för jämställdhetsmålet i FN:s Agenda 2030.

Under konferensen kommer jämställdhet och sociala aktörers roll på arbetsmarknaden att diskuteras i relation till framtidens arbetsliv. Bland annat riktas fokus mot hur en arbetsmarknad i förändring påverkar de nordiska länderna och deras arbetsmarknadsmodeller, samt vilka åtgärder som krävs för att kunna nå jämställdhet och hållbarhet i arbetslivet. Frågan om lika lön oavsett kön är också ett centralt tema.

Nordiska ministerrådet och ILO inledde 2016 ett samarbete om jämställdhet i framtidens arbetsliv som en del av ILO:s initiativ ”Women at Work Centenary Initiative”. Det är ett av de sju initiativ för social rättvisa som ILO och samtliga medlemsstater ska arbeta med och särskilt belysa i samband med ILO:s 100-årsjubileum i år.

Som svar på både ”Women at Work” och ”Future of Work”, ytterligare ett av ILO:s jubileumsinitiativ, pågår även ett omfattande forskningsprojekt om hur arbetslivet i Norden kan komma se ut runt år 2030. Projektet lanserades av de nordiska arbetsmarknadsministrarna och involverar ett stort antal nordiska forskare under ledning av den norska forskningsstiftelsen Fafo. Under konferensen i Reykjavik kommer forskningsprojektets rapport ”Future of Work: Opportunitets and Challenges for the Nordic Models” att presenteras och ligga till grund för diskussioner om policyåtgärder, ILO och andra internationella organisationers roll på framtidens arbetsmarknad liksom om hur den nordiska modellen kan möta en arbetsmarknad i förändring.

Tre tidigare konferenser om jämställdhet på arbetsmarknaden har arrangerats i Norden i samband med ILO:s jubileumsinitiativ. Då av Finland, Norge och Sverige, när respektive land innehaft det roterande ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Tidigare konferenser har bland annat fokuserat på frågor om anställningsförhållanden, internationella normer och föräldraledighet.

Skulle ert jämställdhetsarbete bli bättre av en nordisk dimension? Eller skulle ert nordiska samarbete kunna rymma insatser på jämställdhetsområdet? Då kan ni söka pengar från Nordisk jämställdhetsfond.

Nordisk jämställdhetsfond finansierar samarbetsprojekt där det ingår minst tre organisationer från minst tre nordiska länder, varav Färöarna, Grönland eller Åland kan utgöra ett, eller minst två nordiska länder och minst en organisation från Estland, Lettland, Litauen eller nordvästra Ryssland. Projekt som på olika sätt syftar till att möta problem med ojämställdhet, bidrar till ny kunskap och erfarenhetsutbyte eller manifesterar och utvecklar nordisk samhörighet, kan söka medel från fonden.

Fonden vänder sig till en bred målgrupp och är öppen för frivilligorganisationer, nätverk, offentliga verksamheter, andra icke-kommersiella aktörer, mindre företag med flera. Olika slags aktiviteter kan finansieras, bland annat arrangemang, utredningar, nätverksbyggen och verksamhetsprojekt. Oavsett typ av projekt ska det vara tydligt hur projektet avser bidra till nordisk nytta, liksom till jämställdhetspolitiskt mervärde.

I NIKK:s information finns all information du behöver inför ansökan. Du kan också läsa mer om de drygt 50 projekt som hittills beviljats medel från fonden i vår projektdatabas. Bland tidigare projekt finns en stor bredd – alltifrån nätverk mot näthat och sexuella trakasserier, till projekt som fokuserar på ekonomisk jämställdhet och den könssegregerade arbetsmarknaden.

Norden är en av världens mest jämställda regioner, men det finns fortfarande stora utmaningar i jämställdhetsarbetet. Det märks inte minst genom metoo-rörelsen, som har vittnat om sexuella tra­kasserier, våld och kränkningar inom olika delar av samhäl­let.

− Det är så klart en källa till stolthet att vår region ligger i framkant i internationella jämförelser, men det är viktigt att se att inga nordiska länder är någon jämställdhetshimmel, säger Rósa Guðrún Erlingsdóttir, jämställdhetsexpert och senior rådgivare vid välfärdsministeriet på Island.

Det nya samarbetsprogrammet lyfter fram fyra särskilt prioriterade områden för jämställdhetsarbetet: ”framtidens arbetsliv och tillväxt”, ”välfärd, hälsa och livskvalitet”, makt och inflytande” samt ”jämställdhetsarbete med fokus på män och maskulinitet”.

Inom området ”välfärd, hälsa och livskvalitet” betonas bland annat att kvinnor och män ska ha lika tillgång till god hälsa, vård och omsorg. Det finns tydliga hälsoskillnader kopp­lade till kön i Norden och överlag upplever kvinnor sin hälsa som sämre än vad män gör. Unga kvinnor är vidare överrepresenterade vad gäller psykisk ohälsa medan självmord är vanligare bland män.

Inom området ”framtidens arbetsliv och tillväxt” trycker programmet särskilt på att kvinnor och män ska ha lika möjligheter inom arbetslivet och att köns­uppdelade utbildningsval ska motverkas. Genusperspektiv inom förskola och skola lyfts fram som en nyckel för att ge alla barn och unga samma möjligheter att utvecklas.

Island leder arbetet 2019

Det fyraåriga programmet pekar ut den övergripande riktningen för de nordiska ländernas samarbete på jämställdhetsområdet, men det är ordförandeländerna som beslutar vilka aktiviteter som ska genomföras. Island är ordförande för Nordiska ministerrådet under 2019 och alltså först ut att arbeta utifrån programmet.

Rósa Guðrún Erlingsdóttir är glad över att det nya samarbetsprogrammet lyfter fram betydelsen av att involvera män i jämställdhetsarbetet.

− Jag tror att vi behöver adressera män och pojkar som en del av lösningen och visa att jämställdhet betyder bättre livskvalitet för alla. Negativ maskulinitet kan lyftas upp till ytan genom att vi engagerar pojkar i diskussionerna om jämställdhet, säger hon.

Att jämställdhet angår män har med tiden allt mer betonats inom det nordiska jämställdhetsarbetet. Samtidigt har insatser som rör män, pojkar och jämställdhet ofta varit korta och projekt­baserade. Genom att lyfta upp ”jämställdhetsarbete med fokus på män och maskulinitet” som ett prioriterat område vill Nordiska ministerrådet markera behovet av långsiktiga insatser.

Samtidigt som det är viktigt att män sluter upp i jämställdhetsarbetet måste det ske på ett genomtänkt sätt, tror Rósa Guðrún Erlingsdóttir.

− Kvinnor har lett jämställdhetsrörelsen i decennier och det är viktigt att män involveras på ett sätt som stödjer kvinnors ansträngningar och ledarskap, säger hon.

Under 2019 kommer det isländska ordförandeskapet, med av stamp i samarbetsprogrammet, bland annat att hålla en nordisk metoo-konferens i Reykjavik. Under året kommer Island också att sätta särskilt fokus på jämställdhet i Västnorden och Arktis, bland annat genom en konferens om män och jämställdhet i Torshavn. Konferensen arrangeras i samverkan med Almannamálaráðið, socialministeriet på Färöarna.

Efter metoo-uppropen beslutade det svenska ordförandeskapet att jämställdhetsfrågorna och särskilt sexuella trakasserier skulle få extra starkt fokus under 2018. Jämställdhetsministrarna men även till exempel kulturministrarna och justitieministrarna har lyft upp metoo-relaterade frågor på sina dagordningar.

– Jag tycker att det är bra att vi har lyckats ta hand om metoo inom det nordiska samarbetet och lyfta frågorna så kraftfullt som vi har gjort, säger Karin Bengtson, som har samordnat insatserna på jämställdhetsområdet under det svenska ordförandeskapet.

Hon berättar att det nordiska arbetet mot sexuella trakasserier har lett till flera konkreta satsningar. Det kommer till exempel släppas en nordisk metoo-handbok för rättsväsendet och kulturministrarna i Norden har tagit initiativ till en utbildningssatsning som ska förebygga sexuella trakasserier inom kultursektorn. I november arrangerade NIKK på uppdrag av det svenska ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet också ett metoo-seminarium med nordiskt-baltiskt deltagande i Stockholm. Även på nationell nivå har länderna lyft frågorna och skärpt lagstiftningen på området. Sverige och Island har till exempel infört samtyckeslagar och Danmark har skärpt sin lagstiftning för att förhindra sexuella trakasserier i den digitala världen.

Maskulinitetsfrågor ett prioriterat område

Vid sidan av metoo har det nordiska jämställdhetsarbetet under det gångna året haft särskilt fokus på jämställdhetsintegrering, mäns våld mot kvinnor samt mäns deltagande i jämställdhetsarbetet. Under våren stod Sverige värd för konferensen International Conference on Men and Equal Opportunities, ICMEO, och i samband med det genomförde Nordiska ministerrådet flera möten och seminarier med nordiska teman. Ett handlade om mäns och pojkars roll i att motverka prostitution och sexhandel. Ett annat handlade om hur man kan jobba förebyggande mot könsbaserat våld.

När det gäller arbetet med att jämställdhetsintegrera Nordiska ministerrådets organisation är det nya för i år fokuset på själva ordförandeskapet. Alla som jobbar med nordiska frågor på Sveriges regeringskansli har erbjudits jämställdhetsutbildning.

– Vi har velat säkra upp så att hela det svenska ordförandeskapet har kunskap och kan jobba med frågorna, säger Karin Bengtson.

Vill se mer fokus på arbetslivet

Jämställdhetsminister Lena Hallengren är glad över att jämställdhetsfrågorna har fått så mycket uppmärksamhet i det nordiska samarbetet under året som gått.

– Fokuset vi har haft på jämställdhet generellt i hela Nordiska ministerrådet är det jag är mest stolt över, säger hon.

Vid årsskiftet lämnar Sverige över ordförandeklubban till Island och Lena Hallengren lyfter fram jämställdhet i arbetslivet som en särskilt viktig fråga att jobba vidare med.

– Metoo satte fingret på problem som finns på arbetsmarknaden och vi har mycket mer att göra. Island är framstående på området, inte minst när det gäller lika lön. Jag tror att de kan ta frågan vidare och utveckla arbetet i Norden så att arbetsplatserna blir tryggare och att fler vågar höja sin röst, säger hon.

Som andra viktiga framtidsfrågor lyfter hon bland annat utmaningarna som kommer av att Norden har en åldrande befolkning och villkoren inom kvinnodominerade yrken i offentlig sektor.

– Om inte de har schyssta villkor i de här yrkena kommer vi ha svårt att erbjuda den välfärd som vi i är vana vid i Norden. Vi måste se till att de här yrkesgrupperna kan leva på sina löner och pensioner, säger hon.

Nytt nordiskt program för jämställdhetsarbetet

Det är inte bara ordförandelandet som byts ut vid årsskiftet utan även det nordiska samarbetsprogrammet för jämställdhetsområdet. Det nya programmet gäller för perioden 2019-2022 och sätter ramarna för det nordiska jämställdhetssamarbetet.

I det nya programmet lyfts hälsa och ”män och jämställdhet” fram som två nya delmål.

– Vi har jobbat med båda de ämnena tidigare men genom att göra dem till delmål vill vi sätta ännu mer fokus på dem. När det gäller hälsa ser vi till exempel att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken och att kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av psykisk ohälsa så det här är ett viktigt jämställdhetsområde, säger Karin Bengtson.

Det nya samarbetsprogrammet trycker på att jämställdhetsarbetet ska utgå ifrån att kvinnor och män inte är enhetliga grupper. Programmet slår också fast att andra perspektiv vid sidan av kön har betydelse i jämställdhetsarbetet, som bakgrund, funktionsförmåga, ålder, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.

”Viktigt att försvara jämställdhetsarbetet tillsammans”  

Lena Hallengren tror att de nordiska länderna tjänar mycket på att samarbeta och lära av varandra på jämställdhetsområdet.

– Våra länder är väldigt lika även om vi inte alltid gör likadant. Vi är också ganska små så vi har mycket ut av att byta erfarenheter och bygga nätverk, säger hon.

Framöver tror hon också att det kommer bli extra viktigt att de nordiska länderna gemensamt står upp för jämställdhetsarbetet, som en positiv global kraft.

– Internationellt, både i Europa och i världen, ser vi att jämställdhetsfrågorna provocerar så jag tror att det kommer bli ännu viktigare att vi håller ihop och försvarar jämställdhetsarbetet tillsammans, säger hon.

Hösten 2017 spreds Metoo-rörelsen över världen. Kvinnor från olika branscher delade med sig av erfarenheter av sexuella trakasserier och gick samman i gemensamma upprop. Vittnesmålen fick stort utrymme i medierna och skapade debatt. I de nordiska- och baltiska länderna hamnade Metoo på dagordningen för den nationella politiken, men vad hände sedan?

Den nya sammanställningen ”Ett år efter Metoo – initiativ och åtgärder i de nordiska och baltiska länderna” är framtagen på uppdrag av det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2018. Materialet är sammanställt av NIKK och bygger på underlag från länderna samt kompletterande intervjuer med nyckelpersoner.

I sammanställningen framkommer särskilt fyra områden där länderna agerat efter Metoo. Det handlar om ny och uppdaterad lagstiftning, förändrade uppdrag, krav på arbetsgivare samt kartläggning och kunskap.
I Norden är det förbjudet med sexuella trakasserier, både på arbetsplatsen och i samhället i stort. När det gäller arbetslivet finns det flera lagar i varje land som reglerar detta. Det finns även straffrättslig lagstiftning som tydliggör att sexuella trakasserier är ett brott, som bör anmälas till polisen. Men lagarna är ibland otydliga och behöver kompletteras och utvecklas. Efter Metoo har flera länder, både i Norden och Baltikum, skärpt lagstiftning som gäller kränkningar, trakasserier och sexuellt våld mot kvinnor.

Ett annan central fråga har varit att se till att lagstiftningen följs. I Norden har arbetsgivaren ett ansvar för att skapa en arbetsmiljö fri från sexuella trakasserier. I samband med Metoo har olika åtgärder vidtagits för att skärpa och utöka tillsynsmyndigheternas uppdrag. Syftet är att tillsynsmyndigheterna på så sätt ska kunna säkerställa att arbetsgivarna har kunskap om lagstiftningen och tar sitt ansvar. I flera länder har även den straffrättsliga kedjan diskuterats och åtgärder vidtagits för att stärka den juridiska uppföljningen av sexuella trakasserier.

Men för att sätta stopp för sexuella trakasserier räcker inte bara politisk vilja, besluten måste förankras och kränkningarna förbyggas och motverkas varje dag – på arbetsplatsen, i skolan och i det offentliga rummet. En förutsättning för detta är ett brett samarbete och dialog mellan olika samhällsinstitutioner och parter. Efter Me too har det initierats breda informationskampanjer, både riktade till arbetsgivare och andra samhällsaktörer. Flera länder har även initierat kartläggningar och utredningar för att samla in fakta och kunskap som ska ligga till grund för det fortsätta arbetet mot sexuella trakasserier.

NIKK:s sammanställning av initiativ och åtgärder presenterades vid ett seminarium i Stockholm i november. På plats fanns regeringsrepresentanter från de nordisk-baltiska länderna, såväl som aktörer från civilsamhället det nordiska samarbetet och den internationella arenan. En av talarna var Åsa Regnér. När Metoo-kampanjen tog fart var hon jämställdhetsminister i Sverige, idag är hon vice chef för FN-organet UN Women.
– När Metoo drog igång kände jag som minister direkt att man vill agera. Men det som slog mig var att vi i Sverige redan hade regelverket på plats. Det var tydligt vad arbetsgivaren och fackförbunden skulle göra, men nästan ingen hade gjort något! Det var chockerande.
Hon menar att en positiv sak med kampanjen i Sverige är att den verkligen blev ett uppvaknande, som lett till vidare politiska åtgärder. På den globala arenan ser Åsa Regnér hur Metoo fortsätter och är en pågående, levande debatt. Samtidigt uttrycker hon oro över en pågående backlash när det kommer till jämställdhet och frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa.

I NIKK:s sammanställning lyfts olika initiativ, både från de nordiska och baltiska länderna. Estland ändrade i sin straffrättsliga lagstiftning år 2017 och införde sexuella trakasserier som en egen brottskategori. En av deltagarna på konferensen var Kadi Viik, redaktör på den feministiska plattformen och nättidningen Feministeerium, som stod för publiceringen av kvinnors egna berättelser om sexuella övergrepp i Estland. Hon menar att kampanjen har fått stort genomslag i Estland och diskuterats på flera nivåer.

Enligt Kadi Viik har det politiska gensvaret efter Metoo i Estland varit varierande. Hon menar att ett problem är de konservativa krafternas inflytande över politiken.
– Den sittande regeringen är så rädd att extremisterna ska få mer makt att de anpassar sig, säger hon.

Läs NIKK:s kartläggning ”Ett år efter Metoo – initiativ och åtgärder i de nordiska och baltiska länderna” här.