Att båda föräldrarna ska kunna kombinera yrkesarbete med att ha barn har länge varit en prioriterad jämställdhetsfråga i Norden. I ett globalt perspektiv är de nordiska länderna pionjärer i att främja föräldraledighet för både föräldrarna. Detta har skett genom familjepolitiska lösningar, där pappornas uttag på olika sätt uppmuntrats.

Forskningen visar att pappors andel av uttagna dagar har ökat i alla nordiska länder sedan år 2000. Men det går långsamt, och fortfarande är det mammor som lägger mest tid på sköta barn. Mest jämställt uttag kan ses i länder med öronmärkta dagar, det vill säga där föräldraförsäkringen blivit delvis individualiserad.

Ett tydligt exempel är Island, som år 2000 införde en tredelad föräldraförsäkring. Av nio månader blev tre månader öronmärkta för respektive förälder och tre månader delbara. Effekten blev kraftfull. Innan tog bara 0,2−0,4 procent av papporna ut föräldraledighet på Island, efter reformen steg andelen till 87 procent.

Normerande system

Forskare menar att de nordiska föräldraförsäkringssystemen utgår från en heterosexuell tvåsamhetsnorm. Det kan göra det besvärligt för familjer med färre eller fler föräldrar. I Finland har exempelvis bara pappor som bor ihop med barnet rätt till föräldraledighet. Systemet är alltså inte anpassat för separerade föräldrar. I Sverige bygger regelverket på att föräldrarna samarbetar, vilket kan bli problematiskt om de inte kommer överens.

Idag finns det en begränsad mängd forskning om hur föräldraförsäkringarna i Norden fungerar för grupper utanför normen, som exempelvis regnbågsfamiljer. De studier som finns på området kartlägger framförallt generella mönster.